Börjar närma mig 30, känner faktiskt inte av nån "kris"... Eller vad är en 30årskris? Vad kan man förvänta sig att man ska krisa över när man fyller 30?
Hur var din 30årskris, om du nu hade/har en och vad krisade du över?
Jag hade ingen, beror nog på att jag uppfyllt många av mina livsmål redan. Andra jag känner har inte hunnit med så många av sina mål och mår dåligt över det och försöker kompensera detta med att springa maraton, åka Vasan osv innan de fyller 30 om nått år.
Känner då ingen som haft 30-årskris. 40-års är ju nog vanligare.
Tja, om nu inte det att jag gifte mig som 30-åring efter 9 års sällskapande då räknas som kris 
När jag fyllde 30 var jag mitt uppe i livet, fullt upp med jobb, djur och hus samt planerade bebis, hade dessutom året innan förlorat min mamma så hjälpte min pappa mycket i barndomshemmet. Att då noja sig och krisa över att fylla så lite som 30 kändes väl inte så aktuellt precis. Fanns viktigare saker att fundera på.
Nu närmar jag mig 40. Men tror nog inte det blir någon ålderskris då heller ärligt talat.
Jag hade ingen 30-årskris. Var höggravid med 5:e barnet och kände mig rätt nöjd med livet.
Jag hade ingen 30-årskris. På andra sidan 30 inser man också att 30 inte är särskilt gammalt. Finns inte direkt något som man kan göra på ena sidan 30 som man inte kan göra på andra.
Tror att 40-års kris är vanligare.
Jag krisade. Jag separerade från min man, flyttade över halva landet, slutade röka, skolade om mig och skaffade en ny partner med helt andra värderingar.
Vad ska man krisa över när man fyller 40?
Vad ska man krisa över när man fyller 40?