Behålla bebis - 16 år

Jag förstår hur du känner. Jag är 19 år och känner lite samma sak men jag bestämde mig för att behålla barnet och är beräknad att föda om ca en månad.

Du ska känna efter själv hur du vill göra, skit i alla andras åsikter. Du bör nog lyssna till pappans åsikt men i slutändan är det du som själv avgör hur du vill göra!

Angående skola och utbildning. Du kan plugga på distans eller så kan du plugga till du inte orkar vara i skolan pga graviditeten. Efter mammaledigheten kan du gå tillbaka till gymnasiet eller plugga på distans som sagt.

Pengar och försörjning. Du får ansöka om bidrag hos försäkringskassan och så kommer du att få barnbidrag så fort barnet är fött. Barnbidraget ska dock enbart gå till barnets behov och inget annat. Dina föräldrar kommer säker också bidra med någonting. Och så kan du nog få en liten summa av soc som du kan köpa saker till barnet för. Men det är bara om dom anser att dina föräldrar inte tjärnar tillräckligt mycket för att kunna hjälpa dig med det.

Hoppas det hjälpte med min kommentar. Önskar dig all lycka, tjejen! :)

Håll oss uppdaterade :)

Hade du varit min dotter hade du fått göra det du kände var rätt för dig men kom ihåg att du senare i livet ska leva med ditt barn varannan vecka då barnet har RÄTT till båda sina föräldrar. Skulle du inte vilja ha ditt barn hos dig varje dag med en man du älskar och som vill leva med dig och barnet för att han älskar er? Det hade iaf jag sagt till min dotter.

Nu är jag mormor till en liten kille på snart ett år och min dotter lever ihop med pojkens pappa och de är en liten familj. Precis vad en liten kille förtjänar här i livet. Att få bo med både mamma och pappa. Skulle inte du vilja ge ditt barn det i livet?

Du och pappan till barnet kanske borde prata igenom detta. Det är ju ändå NI som ska bli föräldrar. Det är NI som ska ta hand om barnet. Och barnet förtjänar båda sina föräldrar.

Rapparen Linda Pira blev gravid med tvillingar och hon och pappan till barnen var inte tillsammans men under hennes graviditet dejtade de och en kärlek växte fram. Tror de är gifta idag.

Jag är 19 år och gravid i v. 37, bebisen kommer om ca en månad om allt går som planerat, haha!

Jag tycker du ska göra det du själv känner men framförallt, tänk ett steg längre! Det är ett barn som du sätter till världen. För att barnet ska må så bra som möjligt i framtiden så är det ju alltid bra att ha en pappa med i bilden, vet han om det? Är han beredd att ta ansvaret? 

Detta valet är ju inte bara ditt tyvärr, trots att det är din kropp. Men du kan ju inte skapa en bebis helt själv, det finns ju en pappa om man säger så...så är inte han  redo så föreslår jag att ni ska prata om det lite först, så du inte bestämmer någonting helt själv! Det är påfrestande att vara gravid och det är bra att du har så många annars som kommer stötta dig, för det lär du behöva...annars tycker jag att ni ska köra hårt, ett barn är ju livets största gåva, och den gåvan är bara er! Lita på magkänslan, lycka till! :)

Tack för era svar!

Jag har inte berättat för pappan än. Vi har i dagsläget inte en så nära relation så är lite osäker på hur han kommer att reagera. Berätta ska jag men vill nog komma fram lite till hur jag känner kring allting. Då det här kommer att vara ett väldigt svårt beslut att ta oavsett vad jag bestämmer mig för så jag vill inte bli påverkad av vad han tycker.

Du bryr dig alltså inte ett dugg om vad han tycker?

Du är medveten om att föräldrarna bara är försörjningsskyldiga till sitt egna barn inte till barnbarnet.

Barnbidraget får man förvalta hur man vill, finns inga regler här! ;)

Ts, hade jag blivit gravid när jag var 16 så hade jag valt abort hur ont det än hade gjort i min själ. Jag hade inte varit kapabel till att ta hand om barnet inte heller ekonomiskt.

Du kan söka upp en kurator via UM/kk för att prata igenom det hela ordentligt.

Pappan blir också underhållsskyldig även om han inte vill ha barnet/ta hand om barnet..

Du kan också höra med soc om vilken hjälp som finns att tillgå från dem

Fast du kommer ju att ha en relation till honom sen i resten av ditt liv så du måste nästan påverkas av vad han tycker. Om han vill vara delaktig i graviditeten och barnet sen så har ju han all rätt till det, samt att han har all rätt att säga nej ifall han inte är redo. Jag tycker att ett nej är ett nej, man ska vara två om en sån här grej och vill inte pappan ha detta barnet så är det ju endast barnet som kommer bli lidandes i slutändan. Eftersom att du bara är 16 år så måste du nog visa ett mognare beteende om jag får säga det själv, folk dömmer en så himla mycket efter ens ålder men om du resonerar såhär så tror jag tyvärr inte du är mogen än. I detta läget ska du ju tänka på barnet och hur det kommer att må i framtiden, inte på dig själv. 

 

[quote=75168574][quote-nick]Regndamen skrev 2015-04-16 15:02:17 följande:[/quote-nick]Du bryr dig alltså inte ett dugg om vad han tycker?[/quote

Det är ju precis det jag gör. Om han säger att han vill att jag ska göra abort kanske jag tar ett beslut utifrån det och inte lyssnar på vad jag själv egentligen tycker.

Jag tycker du ska boka in en tid med en kurator på ungdomsmottagningen.

Tyvärr kan man inte ALLTID lita på att pappa kommer vara med i bilden.... Det är mer undantag än regel att pappa stannar kvar efter förlossningen... Speciellt när man inte är tillsammans... Du får ju underhåll och du kommer kunna hålla dig ekonomiskt flytande... Och gymnasiet kan man alltid börja ett år senare...

Grejen är då detta med efter gymnasiet... Man kanske vill flytta och plugga. Då blir man utan stöd från familjen tex. Det handlar inte om att festa eller resa... Bara att man blir "fast" i vardagen på ett sätt som inte alltid är så angenämt...

Rent generellt skulle jag avråda dig att behålla. Samtidigt är barn livets gåva... Som man alltid kan få när man vill (om allt är normalt, har själv gått igenom ivf). Bara att det inte är samma barn... Jag fick ett missfall och jag tänker på det barnet ofta. Men det blir längre och längre mellan tillfällena... Man klarar det på något sätt...

Jag förstår vad du menar! Är bara rädd för att bli övertalad till att göra abort även fast jag inte känner att jag vill det själv så därför känns det lättare att ta ett eget beslut först! Jag har alltid tänkt att jag aldrig ska göra abort för att jag tycker att det låter så otroligt påfrestande och har därför alltid varit noga med skydd, sen blev det som det blev ändå. Därför är detta så himla svårt för mig.