Behålla bebis - 16 år

Jag är ju själv 16 (om några dagar) och hög gravid redan nu börjar jag tveka på mitt val.. Jag och min kille har stått på samma sida hel tiden. Men nu ångrar jag att jag behöll för mitt å min killes förhållande är inte så stabilt just nu då vi tjafsat om ekonomi å om rökning. Idag när jag får verkar bestämde han sej för ut å festa han ska ta "sista chansen att va fri" så nu sitter jag här i min säng och ångrar att jag sätter in min dotter i denna sjuka värld.

Och ifall ni undrat så kommer min kille inte få vara med på förlossningen om han så bara har druckit en enda droppe sprit.

Tänk efter noga jag känner mig ensam nu och är då i förhållande med barnets pappa men viss du MÅSTE göra de som känns bäst för dig.

Hallå allihopa!

Tänkte att ni kanske ville veta att jag pratade med barnets pappa idag och han vill stötta oss och vara med på den här resan. Har efter detta bestämt mig för att behålla barnet!

Han pratade även med sina föräldrar och även de vill stötta oss ekonomiskt så detta känns jättebra. Nu ska vi påbörja en jakt efter ett eget boende till oss där vi kan uppfostra vårt barn tillsammans, får se hur det går!

Blir även att skriva in mig hos barnmorskan snarast! Ska bli spännande att få reda på lite mer exakt när bebis ska komma men enligt min beräkning borde jag vara i vecka 8-9 nu!

Individuellt absolut. Ska tillägga att jag var en ovanligt mogen i tonåring och jag hade stadigt förhållande med pappan. Du vill inte ha råd med både för-och nackdelar märker jag. Du vill bli struken medhårs, eller hur? I slutändan är det ditt val men jag tycker synd om barnet som sätts till världen av en 16 årig tös utan utbildning, jobb, eget hem och stadigt förhållande. Med det är ditt liv, lycka till. Hoppas du iaf sköter det hela moget och berättar för fadern. Han har också del i det här vet du. Det är ju inte bara DITT liv som förändras, även hans.

Såg ditt inlägg nu. Grattis och lycka till!

Grattis! :) Du har en spännande resa framför dig och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att allt ska gå bra för dig!

Grattis och lycka till! Hoppas du får en bra tid framöver med graviditet och allt som hör till, det kommer gå bra för dig :) kram!

Jag hoppas att du behåller barnet i magen och inte gör abort, du kan alltid ta igen studier när barnet börjar på dagis detta kommer och gå bra önskar dej all lycka och grattis till graviditeten!! 

Grattis !!! Det är ditt val och ingens annan ,, har inte med åldern och mognad att göra ,, som jag har läst här är det olika åsikter ,, Jag kan hålla med att du är ung men det betyder inte att du inte kommer att klara av att bli mamma ,, finns många vuxna mogna kvinnor som skaffar barn och är och kommer aldrig bli redo för att bli en bra mamma . Jag tycker ändå att du tänker klokt och vill ta ditt ansvar ,, och att du har använt p piller men ändå blivit gravid kanske det är meningen att du ska behålla det här barnet,, du är inte den första eller sista som skaffar barn ! Hade jag fått vrida tillbaka tiden hade jag också velat skaffa barn tidigt och inte väntat som jag gjort !! Ju äldre man är desto svårare blir det ,, tro mig , jag går precis nu igenom min tredje missfall ! Grattis och lyssna på ditt hjärta !!!!!

Du skrev att hon kunde få hjälp från hennes föräldrar. Du förutsätter att de ska gå in och skjuta in stålar. Det är väl inte med den inställningen man ska gå in i föräldraskapet. Att morsan fixar det när det krisar. Man går väl in i det med inställningen, det här fixar jag. Visst det kan hända saker under livets gång men att starta sitt vuxenliv med att ha fingrarna i morsans plånbok och nalla är inte vuxet

Det var absolut inte det jag skrev eller menade. Jag menade att hennes föräldrar kommer säkert hjälpa henne om hon behöver hjälp. Läs om, läs rätt.

Eh, då utgår man ju från att få hjälp av dem? Spelar ju ingen roll hur du vänder på orden,betydelsen blir densamma. Tror du bör läsa om och läsa rätt. Kanske försöka förstå poängen hon vill få fram också. Vad vet jag?

Först av allt skrev jag att hon kommer få föräldrapenning mm, och att hon kommer lett få hjälp av hennes föräldrar OM hon behöver hjälp.

Varför haka upp sig på detta? Tjejen har bestämt sig för att behålla barnet och kommer säkert klara detta utan större problem. Det var det tråden handlade om och inte om att jag skrev att hennes föräldrar säkert kommer hjälpa henne om det behövs.

Jag tycker du ska behålla för barn är en glädje och du har kraft och ork då du är ung. Studier kan du ta igen efteråt. En syster till mig var 15 då hon fick barn, mamma avlastade och tyckte om att sköta men nog kunde hon själv också. Mormödrar är ju också yngre när man själv är ung. Lycka till!

Varför skriver du saker du inte menade?

Man kan aldrig förutsätta att andra finns där när man bäst behöver det varesig emotionellt eller finansiellt. Tänk om du ger detta rådet till unga flickor och sedan får de inte alls någon hjälp öht. Då sitter de med ett barn de inte klarar av. Detta gäller oavsett ålder på tjejen/kvinnan. Skaffar hon barn på egen hand så bör hon klara av att ta hand om barnet själv också och inte förutsätta att andra ska ställa upp. Och detta gäller även om man är ett par. Man skaffar inte barn för att ge sina föräldrar något att syssla med. De har nog med saker att göra.

Tack så mycket för ditt (och alla andras) svar! Tråkigt med missfallen och jag önskar dig all lycka med allt i framtiden! <3

Fast nu har jag ju ändå sagt att jag ska ta det här ansvaret och i och med det vet jag om vad det innebär. Jag kommer att flytta till en egen lägenhet där jag kommer att ta hand om mitt barn tillsammans med barnets pappa. Ekonomiskt sätt har båda mina och barnets pappas föräldrar sagt att de vill stötta oss. Vi har inte tagit något för givet utan är otroligt glada att de vill hjälpa oss! Så nu vet du att vi inte förlitar oss på föräldrar när det kommer till pengar eller tid! :)