Egenmäktighet - anmäla?

Men finns det en dom på umgänge, så får hon däremot inte motarbeta umgänget, genom att inte lämna över barnen när det är er vecka.

Äsch, strunt samma. En interimistiskt beslut finns på att mamman from 9 mars ska flytta med barnen, vilket vi kommer överklaga pga att vi anser att barnen ska få bo tillsammans (i beslutet står att sära på syskonen, pga att deras syster är rullstolsburen) och för att handikapp inte ska vara en orsak till att skilja på syskon. Innan dess har mamman umgänge måndag eftermiddag till söndag förmiddag (på egen begäran, ingen dom på detta). Alltså, på söndag, senast måndag, ska barnen tillbaka till oss. Mammans advokat däremot säger att hon kan åka direkt. Jag har kollat med tinget och de säger att hon inte kan det, utan att hon får göra det först den 9 mars, förutsatt att pappan inte överklagar domen.

Klart man kan anmäla föräldern för egenmäktighet om hon bortför barnen mot den andra förälderns vilja. Även om man har gemensam vårdnad, så innebär det inte att man bara kan dra med barnen.

Mamman kan inte skriva barnen på annan ort. De är nämligen skrivna hos pappan. Hur skulle det se ut om föräldrar satt och skrev över barnen på sitt boende hela tiden.
"nej, nu ska pappan ha barnen skrivna hos sig och då får vi skriva barnen där, så han blir boendeförälder och mamman umgängesförälder"? Skulle inte fungera.

Jo, faktiskt. Om mamman flyttar med barnen kan hon skriva över dem på sin nya adress utan att pappan skrivit på. Låter kanske konstigt, men så är det.
Och om de inte har något domstolsbeslut på umgänge så hon åka iväg med barnen om hon vill. Hon är ju vårdnadshavare. Finns det däremot ett domstolsbeslut på att hon ska lämna över barnen på tex måndag, så är det en annan sak.

Men det verkar lite som att du bara accepterar svar som håller med dig, är det så?
Svar som du inte vill ha, avfärdar du med "strunt samma".

Sök på Google: "Egenmäktighet med barn."
(tror det var det jag sökte på)
Hittade en uppsats av en kvinnlig polis som gavsvar på
alla juridiska synvinklar av detta.

Det gjorde jag en gång och hittade bra länkar...!
Nu är jag på språng så jag hinner inte leta upp dessa.

Lycka till....!

Jag har anmält barnens far för egenmäktighet mot barn. Till polisen och sen en verkställighet av det interimistiska beslutet. Det tar lång tid, inte klart än och jag anmälde honom 9 januari.

Nej, jag blir inte "arg" av svar som "inte håller med mig". Jag blir irriterad av svar som jag vet inte stämmer, när jag dessutom frågade om det var någon som anmält den andra föräldern för egenmäktighet och om någon lyckats få tillbaka barnen.

Jag vet looser att du anmält ditt ex. Starkt gjort och jag hoppas innerligt att du får tillbaka dina barn snart! Jag tycker det är SKIT rent ut sagt att inte någon gör någonting!! Dessutom borde du ju ha rätt att åka och hämta dina barn. Suck, Sverige alltså!

Vi har i alla fall bestämt att INTE anmäla mamman för egenmäktighet. Som looser skriver - det tar lite tid. Däremot ska vi kräva att soc återupptar den anmälan som gjordes mot mamman i somras, eftersom anmälan lades ner utan utredning. Barnen berättade nämligen hur mamman gjorde illa dem när de inte gjorde som hon sa. Mamman kontrade bara med att barnen sagt samma sak till henne, att vi gjorde så och att det är sånt som barn säger??!! Vi tyckte det var konstigt att mamman inte anmält oss då, eftersom man faktiskt inte får göra illa barn, bara för att de inte gör som man säger. Soc la ner utredningen, utan att höra barnen.

Vi har inte pratat med barnen om det, förrän igår, då äldsta dottern berättade för mig hur mamman kastat kallt vatten på hennes syster, för att hon inte lyssnade. Då frågade jag hur det var med detta som togs upp i somras och dottern hävdar fortfarande att så var, att mamman gjorde illa dem, men att det upphörde efter att barnen berättat det för pappan. Vet ju inte, men man tycker ju att tex psykologer borde vara så skickliga, att de kan få fram om det är något som barnen bara säger, eller om det verkligen är så att mamman gjort barnen illa. Att dessutom kasta kallt vatten på barnet, för att hon inte lyssnar, då tycker i alla fall jag att det gått lite för långt, eftersom det borde finnas andra lösningar?!

Angels: men svaren stämmer visst. Har ju både pratat med familjerätten och advokat, och jag tror inte de båda har fel!
Din ts handlade ju om att du trodde det var egenmäktighet att flytta med sitt barn som man har vårdnaden om, och det är det INTE.
Inte konstigt då om du får påpekande om att du faktiskt har fel.

Jag har själv erfarenhet från det, därför vet jag.

Jag skrev inte att du blev "arg", utan att du verkar avfärda svar som inte håller med dig, med "Äsch, strunt samma."

Ja, jag avfärdade det med strunt samma, för det var ingen som svarade med att de hade anmält för egenmäktighet, utan istället att man inte kan göra det och det var inte det jag frågade.

Jo, man kan anmäla den andra föräldern för egenmäktighet om de bortför barnen mot den andra förälderns vilja. Sen spelar det ingen roll om man har gemensam eller ensam vårdnad. Att undanhålla ett barn för den andra föräldern är att egenmäktigt bestämma över barnet, trots att man är två om att bestämma vad som "gäller". Min sambo har sin sista umgängesvecka nästa vecka och det är väl klart att han vill ha den. För vem vet när han får träffa barnen sen igen? Men, nej, då flyttar mamman barnen 10 timmars resväg bort, trots att tingsrätten förklarat att hon inte får det, utan att pappan ska ha sin umgängesvecka nästa vecka. Och då är det egenmäktighet. Men, frågan var om någonting händer om man anmäler, men det verkar trögt med det??

Jag skrev att jag har erfarenhet av det. Men det spelar väl ingen roll eftersom det är erfarenheter som du inte vill höra ändå...

Det beror på vad man menar med "bortför"! Man får inte hålla barnen ifrån den andra föräldern och förhindra umgänge. Så man får inte dra iväg med barnen och inte låta den andra föräldern ha kontakt med dem.
Men om man flyttar och tar med sig barnen (alltså inte "försvinner", utan flyttar helt enkelt) så är det inte en brottslig handling, även fast inte den andra föräldern godkänt flytten för barnet.
Det går inte att anmäla, utan man går till domstolen i så fall, och ansöker om att få boendet.
Då dömer de efter vad som anses barnens bästa.

Har man ensam vårdnad är det en helt annan sak, då tar vårdnadshavaren själv alla beslut.

Okej. Det finns en dom som säger att hon får ta med sig barnen till ny ort from 9/3, om inte pappan överklarar beslutet. Till dess skall umgänget fungera som tidigare (dvs varannan vecka). Detta bryter hon mot. Vi har överklagat beslutet och kommer gå upp i Svea hovrätt med detta, då vi inte tycker det är ok att dela på barn och att dessutom flytta de, innan dommen trätt i kraft.

Bryter hon mot umgänget så är det en annan sak, det får man inte göra.
Då kan barnen hämtas med tvång har jag hört, men det kanske bara gäller om umgänget är bestämt av domstol.

Om hon struntar i att lämna barnen när det är eran vecka, så går det nog att anmäla henne. Men inte pga flytten.

Vad menar du med "dela på barn"? Ska något barn bo kvar hos er?

Ja, den äldsta ska bo kvar hos oss. Hon är funktionshindrad och maman säger att hon tar så mycket extra tid att hon inte vill att hon ska bo med sina övriga syskon. Tingsrätten har gått på hennes förslag om att dela barnen, vilket vi tycker är fel och vi ska därför överklaga beslutet. Vi tycker inte att hon är så pass handikappad att hon inte har "rätt" till syskon.

Jag lider med alla som har med den här skiten att göra. För mig har allt gått åt helvete. Jag har tydligen inga rättigheter utan bara skyldigheter. Jag får inte träffa mina barn, jag får inte hämta dem trots att pappa har tagit dem mot ett domslut.

//M
Ps. Jag är arg, upprörd och heligt förbannad. Hoppas det går bättre för dig Gumman (Angel)

looser: vad händer om du ändå hämtar tillbaka barnen?

looser: fattar inte riktigt hur det där gick till... om han tog barnen mot domslut... varför får han behålla dem? Varför blir det inte polishämtning... de ska ju vara hos dig! ?