Ditt personliga ansvar!

Vart har det personliga ansvaret för sig själv tagit vägen i Sverige? Det är så synd om alla. De fattiga har inte råd med sin Thailandsresa eller husvagnssemester. ?Alla? tjocka har något problem med körtlarna som gör dem feta (?det är inte mitt fel jag har en sjukdom?) och jag ska bekosta personens gastric bypass operation. Nej så är det inte, ni som känner er träffade är lata. Sluta handla på kredit, skit i om du inte har den nyaste telefonen. Spara! Ät en sallad någon gång ibland. 

Nej det får vara slut på vårt bidragssamhälle. Ta ditt personliga ansvar för dig och din familj. Alliansen var på väg att ställa mycket till rätta. Istället så röstas det fram en sosseregering, som leder till att skatterna höjs för att kunna öka bidragen till de som inte ens försöker. Nej ligga på sofflocket och rulla tummarna är tydligen dagens melodi. 

Lösningen! Skaffa dig en utbildning, skaffa inte fler barn än vad du kan försörja. Flytta dit jobben finns. Ät en sallad! 

Guldkanten på livet är ingen rättighet, det är en förmån för de som arbetat, sparat och gjort sig förtjänt av det.

Det får räcka nu! Är så trött på alla lata människor som inte tar sitt personliga ansvar och som förväntar sig att alla andra ska göra jobbet åt en!

Jag kan inte mer än instämma, väl talat (skrivet)

Jag håller absolut med om att mitt resonemang innehåller brister, det är jag den första att erkänna. Men det fråntar dig ändå inte ditt personlig ansvar för din livssituation. För mig finns det väldigt få godtagbara åsikter till fetma eller låg inkomst. Mitt råd är att flytta dit jobben finns, jag gjorde själv det. Från Malmö till Falun för att skaffa mig den erfarenhet som jag behöver för att återigen kunna flytta till Skåne och få ett sådan jobb som jag vill ha. Våga se möjligheterna som erbjuds i vårt land. Sverige är ett av få länder där du kan utbilda dig till vad som helst utan att det behöver kosta en massa pengar. Men gör du valet att ta ett arbete med dåliga/mindre bra framtidsutsikter så har du endast dig själv att skylla, ingen annan.
Jag menar inte heller att familjer ska behöva splittras pga att ena parten behöver flytta på grund av jobb. Om ena partnern mister sitt arbete så får familjen se över sina utgifter. Du kanske inte kan bo kvar i huset. Du kanske inte kan ha kvar båda bilarna eller den enda bilen. Börja handla på Lidl istället för ICA maxi. Är familjen verkligen i behov av alla TV kanaler eller den 200mbit/sekund internet linan? Väljer din familj att inte göra någon förändring till de nya förutsättningarna så får ni skylla er själva.
Sen finns det alltid de som hamnat i en svår ekonomisk situation pga otur eller en sjukdom pga genetik det säger jag absolut inte emot för så kan det absolut vara. Men att skylla på andra utan att ha gjort något åt den uppkomna situationen är bara ren och skär idioti. Och den idioti ska inte belönas med bidrag i form av mina surt förvärvade skattekronor!

Det är ju tyvärr så att vi föds med olika förutsättningar. Vi kan även råka ut för tråkigheter under livets gång. Jag tror inte du vill se någon bli kastad i rännstenen när livet går emot dem och de trots tappra försök inte kan sörja för sin egen person. Den här bilden av att de som tar bidrag per se är lata och inte försöker, det är en bild som de som lever fjärran från denna situation har målat upp.

Det kommer alltid finnas människor som missbrukar välfärdssystemet. Men det kan inte komma i fråga att straffa alla för detta, att straffa de som är i faktiskt behov av stöd. Det är ju kollektiv bestraffning. Då skulle vi kunna säga att det är så många som missköter sig på jobbet att alla ska få sparken eller att alla får löneavdrag. Kan ju också passa på att stänga sjukhusen eftersom så många är hypokondriker.

Jag tycker du ska försöka se det hela ur ett vidare perspektiv än ditt eget. Ett perspektiv där du inte vet din plats i samhället, bakom en okunnighetens slöja (jfr. John Rawls teori om rättvisa).