Ditt personliga ansvar!

Det ter sig främmande för mig att först redogöra för sin slutsats och sedan för premisserna. Det är säkert så att du har utvecklat och reviderat din ståndpunkt. Lämnar ämnet, ha det gott.

Flytta dit jobben finns? Du kanske vet hur bostadsmarknaden fungerar, oftast flera års kö. Så där jobben finns, finns inte lägenheter. Och utan fast inkomst får man oftast ingen lägenhet heller.
Många som är fattiga har dessutom skulder, och då är det ännu svårare, då är man låst där man bor, man kommer ingenstans.

Många är dessutom sjuka, du kanske tror att de är lata för att de inte vill fläka ut hela sin sjukdomshistoria till dig eller alla främlingar. Det är klart det är lättare att låtsas vara lat och säga "Nej, det jobbet vill jag inte ha, jag vill ha ett bättre" om varför man inte sökte, än att säga "Jag låg hemma och trodde jag skulle dö av ångest" för enligt min erfarenhet, är många ganska oförstående till psykiska problem och tror att det mest är att "rycka upp sig."

Min familj går på soc. Jag jobbar och drar in pengar så mycket jag kan, vilket oftast inte är så mycket. Min sambo är sjuk och kanske aldrig mer kan jobba.
Jag skulle gärna utbilda mig för att kunna bli bidragsfria, men vi har inte råd - skriver jag in mig på skola mister vi socialbidraget.

TS: jag håller delvis med dig, men inte helt. För att ta exemplet med övervikt (som jag själv har) - ja, det beror på att jag ätit för mycket och rört mig för lite. MEN, att jag har ätit för mycket beror på vissa saker, som jag inte vill dra upp här. Det betyder inte att jag fråntar mig mitt ansvar, det är ju jag som har valt att äta det jag har ätit. Men det lönar sig ändå att gå lite djupare för att ta tag i grundproblemen som leder till det oönskade beteendet.

Tänk vad skönt att vara så privvad att man kan säga åt alla andra att de ska bättra sig.

Ts det du talar om är undantagen. De flesta gör så gott de kan utefter de förutsättningar de har. 

De flesta som är feta är sjuka och då har ätandet blivit  ett sätt att självmedicinera. Det är ingen som vaknar upp en dag och bestämmer sig för äta sig till fetma, utan fetman är ett symtom på att nått är fel. Antingen fysiskt med tre hypotyreos, smärta mm eller psykiskt tex depressionen. Fetma är andra sidan av myntet. En del självmediinerar sig med mat när de mår dåligt. Andra svälter sig av samma orsak. 

Det finns inga friska människor som tycker det är lajbans att leva på bidrag. Visst finns det en del som "trivs" på bidrag, men de har oftast underliggande problem som gör att de med största sannolikhet inte klarar sig på arbetsmarknaden. 

Sverige behöver en arbetslöshet på ca 6,5 % för att hålla inflationen i schack. Så alla dessa arbetslösa människor ser till att de som arbetar kan behålla huset, bilen och det andra som skulle bli värdelöst om inflationen stack iväg. 

Alla kan inte utbilda sig. För det första kan alla inte klara skolan alls. NPF-diagnoser, utvecklingsstördningar, psykisk ohälsa, Dyslexi, dyfunktionellt hem eller varför inte lågbegåvning är saker som påverkar folks möjligheter att utbilda sig. För det andra så finns det inte tillräkligt med studieplatser åt alla och senare är det inte ens säkert att utbildningen ger jobb. 

Det du skriver om, lite tillspetsad och lite provokativt, är ju en följd av att vi har skapat ett högskatte-/höga-bidragssamhälle.

Det personliga ansvaret och civilsamhällets ansvar hamnar i skymundan när man har ett system där "staten fixar allt".

Det där är ju också en effekt av ett högskattesamhälle med höga bidrag.

Den solidariska handlingen reduceras till att betala världens högsta skatter och sedan är det samhällets ansvar att hantera resten.

Men inte för att generalisera eller så..

Lajki, håller helt med dig, förstår precis hur du menar. Men det här forumet är helt fel ställe för klientelet här består till stor del av sådana som du, med rätta, tycker borde ta eget ansvar.

Om inte annat, titta på svaren du fått. För det första är de inte läskunniga och kan inte tolka text. För det andra, tar de ut enstaka rader ur sammanhanget och besvarar inläggen med personliga påhopp mot en person. De förstår inte bättre. Annars kommer de bara med massor med undanflykter och negativitet till varför de inte kan. 

Enda rätta för Sverige är att starkt börja begränsa det här bidragsviruset som har spritt sig. Så länge det ser ut såhär utnyttjar folk det, ivrigt påhejade av PK-idioterna som går på (och själva sprider) en massa lögner, falska historier, ursäkter och annat skräp.

Har du inte förstått det än? I Sverige är du paria om du arbetar. Speciellt om du arbetar med något som krävt mer än ett par-tre års högre studier, tjänar bra, har inte en drös ungar, med olika mammor/pappor, i släptåg och tar eget ansvar.

Om du är lågavlönad, deltidsarbetande, ensamstående, helst med bidrag för ungar och hus, underhållsstöd från 3 olika fäder (ja, oftast är det kvinnor som har sådana liv och skriver här dessutom) men kan få det till att det är alla andras fel och du kan inte hjälpa något av det och det är så synd om dig för att du inte får en hög chefsposition som ska skötas på max 3 timmar om dagen, max 5 minuters resväg från där du bor, med hög lön och förmåner, ja, då är det riktigt synd om dig. Därför ska pariorna som arbetar stoppa sina surt förvärvade slantar i din ficka. Dessutom är det typiskt för den här gruppen (de som det är synd om) att ivra för att skattepengarna visst räcker till en massa extrakostnader i samhället. Låt mig gissa, det är för att de inte behärskar grundläggande matte, ekonomi, samhällskunskap, skattepolitik och inte arbetar och därmed ser en hel del av sina pengar försvinna i det svarta skattehålet. Tvärtom, de får mer pengar så de tror att de pengarna kommer från någon bottenlös skattekista. De får ju tillbaka nästan allt de betalar ju.

Så lycka till, TS. I ditt ställe hade jag nog gått ut till grannens får och förklarat det eftersom  i det sällskapet är det mer logiskt att få bääää-bääää till svar. Här hade man nog förväntat sig mer.

Du läste inte mitt svar uppenbarligen (och inte de andras heller). Jag är ganska säker på att de flesta av oss som svarar är nettoinbetalare till skattesystemet. OK, jag har varit arbetslös, men om man läser ts så gjorde vi allt rätt, vi flyttade till jobben (det innebar två flyttar) tog en praktikplats 10 mil från där vi bodde för att få referenser och erfarenhet. Dvs jag arbetade målmedvetet för att få ett nytt arbete, vilket jag sedan fick, som jag haft nu i över 6 år.
Det jag, till skillnad från ts och dig, det är jag varit på den andra sidan, jag har mött de som varit där, jag vet hur man/de mår, jag vet hur de sliter för att komma tillbaka, jag har vänner som är förtidspensionärer, som aldrig kommer kunna arbeta igen pga skador.
Nej, vi är flera här som inte har mer bidrag än våra barns barn/studiebidrag, som arbetar och lever med barnens far.

FL i allmänhet är "forumet". Den här skulle jag refererat till som "tråden". Och jo, svaren på en hel del av sidorna är typiska exempel på det jag skrivit.