Objudna gäster i kyrkan?

Till svågerns bröllop kom en av brudens jobbarkompisar(som är lite knepig...). Jobbarkompisen frågade om hon fick komma, men bruden talade tydligt om att det bara var familj och nära vänner som var bjudna.

Jobbarkompisen med trotsigt tvååring kom ändå och barnet skrek genom halva bröllopet, men jobbarkompisen var kvar i den lilla kyrkan ändå. Brudparet var inte glada...

Jag har själv varit den oinbjudne gästen på min farmors begravning. Hela släkten har sagt upp kontakten med mig, men jag hade en mycket bra relation med min farmor innan hon var dement. För mig var det viktigt att gå på begravningen jag smet in några minuter innan det började och smet iväg så snart det var över. Jag såg att vissa tittade och viskade då jag la rosen på kistan och det pratades säkert en hel del efteråt.

Så tänker jag med. Det fanns andra barn med också som pep till någon gång och då avlägsnade sig föräldrarna direkt. Så hade jag med gjort.

Jag har själv varit oinbjuden på min fasters bröllop. Eller "glömde bjuda" som de sa. Har knappt någon kontakt med henne pga stor åldersskillnad mellan henne och min pappa (han var vuxen när hon föddes). När hon gifte sig var moderns släkt bjuden, samt min pappa och kusin (som har lika stora släktband med henne som mig men som träffat henne mer). Bröllopet hölls i Göteborg och jag och min pappa skulle åka dit dagen innan. När vi sa till min farfar att VI skulle komma sa han "okej, lämnar du av X på tågterminalen?". Tydligen var jag inte välkommen, "de räknade inte med mig". Lyckades få till en plats (mest för principens skull), ingen förutom min pappa sa ett ljud till mig på hela kvällen, maten som serverades var jag allergisk mot. Slutade med att jag satt utanför lokalen hela kvällen och grät för jag kände mig så ovälkommen. I efterhand ångrar jag att jag gick dit, kändes bara skit att vara den enda på pappas sida som inte var bjuden. Talade dessutom om för min farfar att jag tyckte det var jävligt taskigt gjort av min faster och att hon borde tänka mer. Har inte haft kontakt med min faster sen dess.

Tror inte jag skulle gå på en vigsel/begravning/dop om jag uttryckligen inte varit bjuden. Hade känts jobbigt att vara den som alla pratar om.

Jag vet inte riktigt, men troligen inte.De var inte det minsta nära innan ens, de hälsade och småpratade lite på jobbet bara, inget mer.

"De hade inte räknat med mig", jag var inte uttryckligen "inte bjuden". Min pappa fick en inbjudan, klart att han räknar med att hela familjen är bjuden? Var redan på väg upp när jag fick reda på att jag inte var med i beräkningarna. Inte så mycket att göra. Hade inte lust att sätta mig på ett tåg hem i 4 timmar i finklänning.

Jag begriper inte. Måste man vara inbjuden till kyrkan? Vare sig det är begravning, dop eller bröllop så är vem som helst välkommen. Även turister som bara råkar gå förbi kyrkan just då kan komma in och sätta sig längst bak. Det har jag själv gjort vid ett par tillfällen.

Däremot kommer man absolut inte till en mottagning efteråt om man inte uttryckligen är bjuden. Där är ju beräknade kuvert, kanske bordsplacering etc.

Men vem i all världen skulle försöka förbjuda någon att komma till kyrkan? Det begriper inte jag.

Vi fick inte ens en skriftlig inbjudan. Enda anledningen till att min pappa blev bjuden var för hon kände sig tvungen antar jag. Och då sa de att "ni" får komma. Vi tolkade det som "jag, pappa och hans sambo." De menade "pappa med sambo" (fick jag ju veta den hårda vägen).  Min kusin och hennes mamma var med bjudna och eftersom min kusin var det så kändes det självklart att jag med var det. Vi bodde båda hemma med föräldrar som blev bjudna och vi hade exakt samma släktband.  Blev jävligt paff och ledsen när jag fick höra detta, att man bara var "den som förstörde". När min pappa sa till farfar i telefonen att om det var som så att jag inte va bjuden så kunde de räkna bort honom med så tog de ca 5 minuter innan farfar ringde upp och sa att det fanns en plats för mig med. Tror helt ärligt att om det inte varit för att vi kört så pass långt så hade vi vänt om :). Så jag blev ju tydligen bjuden till sist även om det mer kändes som man bjöd in sig själv så det kändes rätt självklart att jag även skulle gå på middagen. För det andra hade jag inte så mycket val; vi parkerade bilen hos farfar, buss hämtade upp oss och körde till nån kyrka lite utanför. Där hölls vigseln, därefter direkt båt en timme till en ö där festen hölls. Enda sättet att ta sig därifrån var båt och sen taxi hem 35 mil. Hade kostat en del i en 16 årings plånbok :).

Då ber jag om ursäkt för det. Jag trodde inte jag skulle få så många reaktioner på inlägget så jag svarade bara på din ursprungsfråga :).

På vårt kommande bröllop kommer det säkerligen komma en person som absolut ingen vill ha där. Bara för att hen är sådan. Hen är verkligen avskydd och har inte ens några släktband till oss utan är bara ihop med en släkting.

Inget att göra åt eftersom alla får komma till kyrkan. Jag är däremot rädd för att hen även ska försöka tränga sig på till festen men tack och lov så är jag inte rädd för att säga ifrån om det skulle ske. Och de är inte ett "etablerat par" ifall någon vill anmärka på att man bjuder sådana par. Släktingen har inte ens berättat att de är ihop igen utan det har vi listat ut själva.

Det skulle vara närmast komiskt om jag fick stå där i min puffiga vita klänning och skälla ut en dubbelt så gammal person för att hen inte har något hyfs. Förhoppningsvis slipper jag.

Men det är konstigt att folk kan veta om hur oönskade de är och ändå tränga sig på. Nu menar jag ju inte i de fallen som någon skrev ovan där hon var oönskad av släkten på mormorns begravning, för hon hade ju faktiskt en bra relation till mormorn när hon levde. Utan jag menar ju i de fallen då ingen verkligen kan förstå varför personen ens skulle vilja dyka upp.

Vi gifte oss borgerligt. Vigsellokalen hade vi själva fixat iordning och ställt fram rader med stolar till gästerna och dekorerat osv. Vi ställde fram några extra stolar för att det såg snyggare ut med hela rader. Och det var tur eftersom det dök upp två objudna, och inte heller speciellt välkomna gäster.

Vet inte om de bara inte fattat att det var ett slutet sällskap. Vi var hur som helst ganska sura över det. Kändes inte alls bra att de dök upp objudna. Som tur var hade de vett att hålla sig borta från middagen och festen i alla fall.

Det skulle vara närmast komiskt om jag fick stå där i min puffiga vita klänning och skälla ut en dubbelt så gammal person för att hen inte har något hyfs. Förhoppningsvis slipper jag.

Men det är konstigt att folk kan veta om hur oönskade de är och ändå tränga sig på. Nu menar jag ju inte i de fallen som någon skrev ovan där hon var oönskad av släkten på mormorns begravning, för hon hade ju faktiskt en bra relation till mormorn när hon levde. Utan jag menar ju i de fallen då ingen verkligen kan förstå varför personen ens skulle vilja dyka upp.

Hade vi valt att slänga ut de objudna hade det förstört mer än att låta dem stanna. Då hade vi blivit tvungna att gå in och visa oss för alla gäster och "ställa till en scen" innan själva vigseln hade börjat. Tror inte de objudna bara accepterat och gått utan något tjafs. Och även om de gjort det hade det känts jättefel att först gå in och avvisa några från lokalen för att sen gå ut igen och komma tillbaka som om inget hänt och genomföra ceremonin.

Och jag tror som sagt egentligen att de inte fattade skillnaden mellan ett slutet sällskap i en vanlig lokal och kyrkan.

Det blev fint ändå

Jag har retat mig lite på en del foton. Bland annat ett annars väldigt fint foto på min numera döda farmor där en av dem kommit med. Men jag har släppt det nu och tycker mest att det var klumpigt av dem att dyka upp.

Det är några släktingar som vi träffar då och då och som man utbyter artighetsfraser med. Inga vi vill ha någon närmare relation med. Folk som upprepade gånger betett sig väldigt illa mot andra som står mig nära.

Kyrkorummet skall vara tillgängligt för envar. Ändå STÄNGS kyrkans dörrar då en  notabilitet (kunglighet, kändis etc) ska gifta sig/jordfästas ofta med bevakning utanför kyrkan.                                                                                                          Hur rimmar detta med kyrkans offentlighetsprincip?

Någon som vet?

Jag har inte försökt närvara i kyrkan vid tillbommade dörrar, men min svärmor har. Hon blev hejdad av vakter som visserligen var mycket artiga, men ville se inbjudningskort samt legitimation. Ja, legitimation hade ju svärmor men inte inbjudningskort. Hon hävdade så klart att kyrkorummet var fritt, men det gick inte hem. Den ceremoni som pågick var "privat". Hon ledsagades till närmsta vilobänk vid gången till kyrkan.

Jag undrar vad som skulle hänt om svärmor valt att hänvända sig till kyrkorådet med klagomål, vilket hon (tyvärr) inte ville göra.