Objudna gäster i kyrkan?

Jag har själv varit oinbjuden på min fasters bröllop. Eller "glömde bjuda" som de sa. Har knappt någon kontakt med henne pga stor åldersskillnad mellan henne och min pappa (han var vuxen när hon föddes). När hon gifte sig var moderns släkt bjuden, samt min pappa och kusin (som har lika stora släktband med henne som mig men som träffat henne mer). Bröllopet hölls i Göteborg och jag och min pappa skulle åka dit dagen innan. När vi sa till min farfar att VI skulle komma sa han "okej, lämnar du av X på tågterminalen?". Tydligen var jag inte välkommen, "de räknade inte med mig". Lyckades få till en plats (mest för principens skull), ingen förutom min pappa sa ett ljud till mig på hela kvällen, maten som serverades var jag allergisk mot. Slutade med att jag satt utanför lokalen hela kvällen och grät för jag kände mig så ovälkommen. I efterhand ångrar jag att jag gick dit, kändes bara skit att vara den enda på pappas sida som inte var bjuden. Talade dessutom om för min farfar att jag tyckte det var jävligt taskigt gjort av min faster och att hon borde tänka mer. Har inte haft kontakt med min faster sen dess.

Tror inte jag skulle gå på en vigsel/begravning/dop om jag uttryckligen inte varit bjuden. Hade känts jobbigt att vara den som alla pratar om.

"De hade inte räknat med mig", jag var inte uttryckligen "inte bjuden". Min pappa fick en inbjudan, klart att han räknar med att hela familjen är bjuden? Var redan på väg upp när jag fick reda på att jag inte var med i beräkningarna. Inte så mycket att göra. Hade inte lust att sätta mig på ett tåg hem i 4 timmar i finklänning.

Vi fick inte ens en skriftlig inbjudan. Enda anledningen till att min pappa blev bjuden var för hon kände sig tvungen antar jag. Och då sa de att "ni" får komma. Vi tolkade det som "jag, pappa och hans sambo." De menade "pappa med sambo" (fick jag ju veta den hårda vägen).  Min kusin och hennes mamma var med bjudna och eftersom min kusin var det så kändes det självklart att jag med var det. Vi bodde båda hemma med föräldrar som blev bjudna och vi hade exakt samma släktband.  Blev jävligt paff och ledsen när jag fick höra detta, att man bara var "den som förstörde". När min pappa sa till farfar i telefonen att om det var som så att jag inte va bjuden så kunde de räkna bort honom med så tog de ca 5 minuter innan farfar ringde upp och sa att det fanns en plats för mig med. Tror helt ärligt att om det inte varit för att vi kört så pass långt så hade vi vänt om :). Så jag blev ju tydligen bjuden till sist även om det mer kändes som man bjöd in sig själv så det kändes rätt självklart att jag även skulle gå på middagen. För det andra hade jag inte så mycket val; vi parkerade bilen hos farfar, buss hämtade upp oss och körde till nån kyrka lite utanför. Där hölls vigseln, därefter direkt båt en timme till en ö där festen hölls. Enda sättet att ta sig därifrån var båt och sen taxi hem 35 mil. Hade kostat en del i en 16 årings plånbok :).

Jag förstår dig men jag tycker samtidigt det är respektlöst mot mig som aldrig gjort människan något alls att vara den ENDA som inte var bjuden. Det handlade inte om att man inte fick ta med barn. Hade jag vart fem år gammal hade man kanske frågat om man fick ta med barn men jag var 16, min kusin 14. Som jag skrev till Z var det inte ens en skriftlig inbjudan, utan på telefon. "ni får komma på bröllopet". Visst, man skulle kanske frågat redan då men för oss i min familj är det en självklarhet att alla i en familj är bjudna om annat ej är sagt. Men det är väl olika för alla. När jag skickade ut mina studentinbjudan adresserade jag dem till en person i familjen men räknade ändå med att alla kom. Skrev nog bara "inbjudan till student xx/xx på x-gatan".

Ja. Vad spelade det för roll?

Muntlig inbjudan. Enbart ordet "ni" användes. Inga namn.

Knappt att min pappa var bjuden. Är helt säker på att min farfar tvingade min faster att fråga och hoppades på att han skulle säga nej. Just det med tanke på att min kusin som är yngre var bjuden gjorde att jag antog att jag också var det. Hade det vart att de haft ett argument som "vi vill bara ha vuxna för de finns alkohol osv" - inga problem. Hade satt mig på tåget direkt, accepterat önskan. Men att mer eller mindre säga "DU kan inte komma men alla andra i din släkt går bra" gjorde att jag faktiskt mer eller mindre (förutom den dötrista resan hem) gick dit  enbart för att inte ge min "faster" nöjet att se mig ledsen.

Då ber jag om ursäkt för det. Jag trodde inte jag skulle få så många reaktioner på inlägget så jag svarade bara på din ursprungsfråga :).