Objudna gäster i kyrkan?

Så tänker jag med. Det fanns andra barn med också som pep till någon gång och då avlägsnade sig föräldrarna direkt. Så hade jag med gjort.

Jag har själv varit oinbjuden på min fasters bröllop. Eller "glömde bjuda" som de sa. Har knappt någon kontakt med henne pga stor åldersskillnad mellan henne och min pappa (han var vuxen när hon föddes). När hon gifte sig var moderns släkt bjuden, samt min pappa och kusin (som har lika stora släktband med henne som mig men som träffat henne mer). Bröllopet hölls i Göteborg och jag och min pappa skulle åka dit dagen innan. När vi sa till min farfar att VI skulle komma sa han "okej, lämnar du av X på tågterminalen?". Tydligen var jag inte välkommen, "de räknade inte med mig". Lyckades få till en plats (mest för principens skull), ingen förutom min pappa sa ett ljud till mig på hela kvällen, maten som serverades var jag allergisk mot. Slutade med att jag satt utanför lokalen hela kvällen och grät för jag kände mig så ovälkommen. I efterhand ångrar jag att jag gick dit, kändes bara skit att vara den enda på pappas sida som inte var bjuden. Talade dessutom om för min farfar att jag tyckte det var jävligt taskigt gjort av min faster och att hon borde tänka mer. Har inte haft kontakt med min faster sen dess.

Tror inte jag skulle gå på en vigsel/begravning/dop om jag uttryckligen inte varit bjuden. Hade känts jobbigt att vara den som alla pratar om.

Jag har själv varit oinbjuden på min fasters bröllop. Eller "glömde bjuda" som de sa. Har knappt någon kontakt med henne pga stor åldersskillnad mellan henne och min pappa (han var vuxen när hon föddes). När hon gifte sig var moderns släkt bjuden, samt min pappa och kusin (som har lika stora släktband med henne som mig men som träffat henne mer). Bröllopet hölls i Göteborg och jag och min pappa skulle åka dit dagen innan. När vi sa till min farfar att VI skulle komma sa han "okej, lämnar du av X på tågterminalen?". Tydligen var jag inte välkommen, "de räknade inte med mig". Lyckades få till en plats (mest för principens skull), ingen förutom min pappa sa ett ljud till mig på hela kvällen, maten som serverades var jag allergisk mot. Slutade med att jag satt utanför lokalen hela kvällen och grät för jag kände mig så ovälkommen. I efterhand ångrar jag att jag gick dit, kändes bara skit att vara den enda på pappas sida som inte var bjuden. Talade dessutom om för min farfar att jag tyckte det var jävligt taskigt gjort av min faster och att hon borde tänka mer. Har inte haft kontakt med min faster sen dess.

Tror inte jag skulle gå på en vigsel/begravning/dop om jag uttryckligen inte varit bjuden. Hade känts jobbigt att vara den som alla pratar om.

Jag vet inte riktigt, men troligen inte.De var inte det minsta nära innan ens, de hälsade och småpratade lite på jobbet bara, inget mer.

"De hade inte räknat med mig", jag var inte uttryckligen "inte bjuden". Min pappa fick en inbjudan, klart att han räknar med att hela familjen är bjuden? Var redan på väg upp när jag fick reda på att jag inte var med i beräkningarna. Inte så mycket att göra. Hade inte lust att sätta mig på ett tåg hem i 4 timmar i finklänning.