BF Januari 2016 :)

Idag är känslorna verkligen all over the place. Amningshormonerna rusar nu när mjölken runnit till och jag gråter värre än Arvid, för han gråter knappt alls än, bara äter och sover.

Gick en promenad med honom och stannade säkert fem gånger för att kolla så att han hade det bra, inte var för kall och inte för varm, osv. Nu har jag suttit och ammat och grinar ömsom för att det gör ont i baken, ömsom för att jag längtar efter att få ligga lite jämte sambon och smekas och kramas med honom men han är sjuk och håller sig borta från oss. Gick på toa förut och grinade för hur jag ser ut därnere och undrade när den kommer bli hyfsat normal igen. Men borde väl snarare se det som ett friskhetstecken att jag tänker tanken att jag längtar tills jag kan vara intim igen- för det gör jag faktiskt. Det var ju liksom typ sex tisdag, förlossningsstart onsdag.

Och så denna rädsla att någon ska komma och ta honom ifrån mig, att det ska vara ett skämt, stt jag ska tappa honom i golvet eller lägga mig på honom. Min mamma frågade förut om han ligger i sin säng något- ja sambon la honom en stund där igår för att vi höll på med maten, men skämtar du, inte kan jag låta honom ligga där ensam - fånigt, han sov hur gott som helst. Idag skulle jag sova när han sov för han vaknar ju i natt sen men det är skitsvårt för jag vill ju bara ligga och glo pp honom.

Snälla säg att lite av detta lättar snart. Vet knappt var jag ska göra av allt jag känner stundtals :)

Inte ett inlägg på snart fem timmar!!! Så kan vi ju inte ha det *fniss* ;))

7 dagar kvar å knappt ens några sammandragningar å definitivt inga förvärkar! Kommer nog förbli en smällkaramell.... Suck!!!

Hur många är vi kvar nu som inte fått litet ännu???

Jättestort grattis till alla ni som fått era bebisar! <3

Jag är på BF+13 idag och inga tecken på att bebis vill komma ut. Imorgon blir jag igångsatt. Har varit peppad på förlossningen fram tills nu ikväll, jag vill bara gråta över allt! Jag ångrar att vi skaffade ett barn till, jag vill inte åka till sjukhuset och vara borta flera dygn från dottern, det känns som att kommer förstöra hennes liv med en lillebror...! Jag är rädd för att igångsättningen inte ska fungera, jag är rädd för att den SKA fungera, jag är orolig för att behöva göra ett till KS samtidigt som jag känner att "nu skiter jag i det här och ber om ett KS direkt". Massa känslor alltså, minst sagt...

Håller tummarna för att alla ni som väntar får träffa era småttingar snart!

Blä fick ett bryt nu på morgonen och bara grät. Sambon måste iväg direkt från sängen och skjutsa bonus och farfar någonstans. Sen skulle bonus komma med hit en stund för att träffa Arvid vilket jag inte alls känner för idag för han kommer för veckan på måndag. Vill bara gå i underkläder tills dess och bebis har haft två griniga dagar då han bara vill äta. Och nästa vecka måste sambon iväg på träningar varje kväll utom tisdag och jag vill ju bara ha honom här med oss, särskilt nu när han mår bättre och kan hjälpa till igen.

Jag vet ju att bonusarna kommer på måndag. Jag känner mig bara inte redo. Jag vet det kommer bli tjafs när Arvid vaknar på natten och det kommer bli irritation för de ska upp till skolan osv.

Och jag är inte redo för att dela med mig av honom riktigt än. Sambon kommer vilja att de ska hålla honom och vilja fotografera dem alla tillsammans och det måste han ju få göra. Även om jag är superhormonell och grinar :)

Igår la jag faktiskt honom ifrån mig i hans säng en stund och åt middag och kollade på tv. Kändes skönt men lite jobbigt samtidigt.

Annars så är det bråk inombords mellan känslan av rastlöshet som börjar krypa på mig av att gå hemma och känslan av att jag borde vilja vara hemma för att Arvid är viktigast nu. Jag älskar honom, det gör jag, men jag får andnöd vid tanken på att vara hemma i sju månader till. Jag vill verkligen ändra mig och tycka det är underbart för jag vill vara en bra mamma.

Nej usch, får rycka upp mig. Ska nog gå ut en stund sen!

Var hos bm idag och bebisen hade inte växt mer på 2 v! Är nu i v 40! Är det fler som haft så? Man blir ju orolig.

Rally-Sally kom ut 23:09, 23:00 klev vi ur pappas bil utanför förlossningen. Jag hann knappt upp i förlossningssängen, sen kom två krystvärkar och så var hon ute! Herregud! Värken innan gick vattnet, rakt i brallorna. Två små stygn fick jag, needless to say så hann vi inte få upp förlossningsbrev eller nåt men jösses alltså vilken upplevelse! Och vilken enorm skillnad från förra gången! Nu har lillan tuttat i en halv evighet och vi har fikat, jag är hög på adrenalin och på upplevelsen. Wohoo!

Suddig bild på hjärtat :