BF Januari 2016 :)

Kort hälsning ifrån BB! Vi bestämde oss för att ta hinnorna igår 12.00. 15.00 hade jag regelbundna värkar och 17.14 kom lillebror som en raket! 51 cm och 4025 gram. Fyra små stygn men allt gick jättebra, nu kämpar vi med amningen! Kramar på er

Ja...försöker se det så. Men nu vill jag ha tillbaks sambon i sängen igen på natten. Känner mig så ensam om allting när jag ligger där på natten utan honom. Dumma förkylning!

Vi ska till BVC måndag o då tänkte jag iaf hälsa på min chef, hon sitter ju vägg i vägg med BVC

sen blir jag ju ensam fr.o.m. veckan därpå och ser inte alls fram emot det.. Har kollat upp detta med B öppen förskola och tydligen finns det babyöppet pp torsdagar. Känns ju som att det är ett bra ställe när alla är under ett år. när skulle man kunna tänka sig dit tror ni? Är smittorna mindre när det bara är smått där????

Ok, har inte hört något sådant här. Blir nog svårt rent praktiskt att låta bli allt sådant i tre månader när sambon jobbar heltid o vi har sammanlagt Tre barn att rodda runt med. Däremot så kommer man ju självklart anpassa sig efter tider, det möjligheten har man ju som dagledig. Känns ju som en himla skillnad på Ica maxi en måndag förmiddag klockan nio jämfört med fredag eftermiddag klockan 17 liksom.

Känns som att jag skulle våga mig iväg till babyöppet tidigare än vanliga öppna förskolan, just bebisar är ju inte på varandra i samma utsträckning. Vet folk som gått med ganska små barn på det. Men stora öppna förskolan vi hör till tror jag inte jag kommer gå på alls. Där är enorma mängder folk, mammor med massa barn, och ett jäkla liv.

Ja, man måste ju göra efter egna förutsättningar och sin egen magkänsla ???? och om ni inte fått några direktiv så avråder det väl inte det hos er.

När mitt andra barn föddes fick vi de direktiven redan på bb sen även hos bb hemvård o bvc. (Född i dec) ska bli spännande att se om det säger samma nu när trean kommer (om den behagar komma nångång????)

Och som du säger- är man hemma kan man ju välja tid att handla när det inte är fullt ????

Och som du säger m fler barn i familjen kan det ju vara lite knepigt att inte vara i stora folkmassor på 3 månader.. Som sagt så får man gå efter egna förutsättningar magkänsla och sunt förnuft ????

Eftersom vår 2:a har cystisk fibros och därmed inte ska utsättas för förkylningar m.m så kommer ju denna att "haka på" i det tankesättet så vi kommer vara noga med att inga förkylda kommer hit o inte heller utsätta oss för onödiga smittor via affärer eller så.. Men det är ju vårat val ???? ska ändå bli intressant att se om vi får samma rekommendation som sist från BB eller om det är ändrat! ????

Fortsättning på inlägg 10217: Dagen efter, dvs i onsdags var en bra dag men sedan i torsdags em började jag frysa och få ännu ondare runt såret och mina bröst var även jättevarma. Ringde sjukvården och blev rådd att åka till akuten. Kände ju dock inte mig döende så vi bestämde oss för att äta middag och amma innan vi åkte dit och kom dit vid 20-tiden. Det hade stått på deras hemsida att väntetiden på akuten var 46 minuter men det kan ju inte ha stämt för det tog två timmar innan jag fick lämna blod och urin och ytterligare en timme tills det var min tur. Bebisen sov i bilbarnstolen hela tiden medan vi försökte rätta till munskyddet vi satt på för att försöka hindra alla äckliga akuten-smittor från honom men det var ju för mycket större barn så det var svårt att få det att sitta bra. Sådan ångest att ha med sin bebis till akuten av alla ställen men jag hade ingen annan som kunde åka dit med mig och ville inte skiljas från bebisen.

I varje fall så vid 23-tiden är det min tur, följ med här säger de, äntligen tänkte jag, ända tills de säger att nej din man får åka hem med bebisen nu för barn är inte tillåtna i undersöknings- och behandlingsrummen på akuten (om de inte är patienter och då är det ju barnakuten som gäller). Skojar ni, skriker jag och får panik och börjar gråta, varför i helvete har ingen kläckt ur sig det under de tre timmarna vi suttit och väntat??!! Så då fick jag ju säga till dem att de fick ge min undersökningstid till någon annan och så fick jag vänta på nästa lediga undersökning så att jag kunde amma först, för nu hade inte min SEX DAGAR GAMLA BEBIS ätit på fyra timmar och vi har ingen annan mat till honom. Att behöva stå där och kriga för det och förklara för idioter när jag hade ont överallt och inte sovit på en vecka, fy fan. Sedan var det bara att dra ner byxorna och sitta och amma med rumpan bar på toastolen för de amerikanska offentliga toaletterna har inga lock och de spolar automatiskt, inget man vill råka få på sina byxor. Förnedring inför mannen igen (detta är ju hur JAG upplever det - mannen försöker hålla skenet uppe och säger att jag är jätteduktig som håller ihop och kämpar på trots att jag har så ont). Sedan fick jag alltså vara ensam på akuten i tre timmar utan bebisen medan mannen åkte till sitt kontor som ligger nära och försökte underhålla bebisen som tydligen vaknade efter en stund och var ledsen. Mitt i natten fick vi sedan äntligen åka hem. Värsta kvällen i mitt liv.

Så jo, något var ju fel redan från början och jag är så jäkla bitter nu att alla där vi låg efter förlossningen avfärdade det som normalt och att jag måste ta tag i mig själv och fokusera på bebisen, men det kanske var svårt att diagnosticera innan det syntes på huden. Det visade sig att jag blivit infekterad med grupp A streptokocker eller stafylokocker (oklart vilket eftersom man inte kan dra odling) under kejsarsnittet och alltså har haft en infektion i kroppen ända sedan barnet föddes!!! Hade även mjölkstockning så fick hjälp med elektrisk bröstpump (det enda positiva med allt detta var att vi fick ut hela 140 ml som nu är i frysen hemma om er skulle behövas). Fick antibiotika där samma preparat kunde behandla både magen och brösten och ska äta det till torsdag. Ska på undersökning på onsdag och se hur det ser ut. Det är mindre rött idag men gör fortfarande ont även att bara stryka lätt med fingret över huden. Fredag och lördag har sedan som sagt varit bättre dagar med mindre smärta och har kunnat börja njuta lite och förstå att jag faktiskt _fått en son_ och inte bara fått en massa smärta, hjälplöshet och förnedring.

Har berättat allt för mamma på Skype i fredags, tog tre timmar att älta allt och nu känns det lite bättre, men ska fråga den läkare på min klinik som jag ska träffa på onsdag hur vi går till väga för att få förklarat för oss varför igångsättningen inte fungerade och varför ingen misstänkte att något var fel efter kejsarsnittet när jag hade så ont. Vi känner att vi måste få rätsida på detta om vi ska våga försöka få syskon till vårt barn i framtiden för så här vill jag inte riskera att behöva må igen.

Tack till dig som orkat läsa allt detta, känns skönt att skriva här för det är "bara" tre nära vänner i Sverige och min mamma som jag berättat för, och vad fan säger man liksom när vänner och bekanta här i USA och i Sverige frågar sådär som man brukar gära "om allt gått bra"? Man vill ju bara säga att nej fy fan värsta upplevelsen i mitt liv förutom att jag är lycklig och ödmjuk över mitt (så vitt vi vet) friska barn, men det kan man ju inte säga och jag vill inte berätta för alla heller, särskilt inte när många andra i vänkretsen också är på väg mot första barnet. Har bara sagt att det känns jobbigt att det blev kejsarsnitt för vi var inte beredda på det, och att vi är väldigt trötta för att han inte sover på natten. Jodåsåatte...

Rally-Sally kom ut 23:09, 23:00 klev vi ur pappas bil utanför förlossningen. Jag hann knappt upp i förlossningssängen, sen kom två krystvärkar och så var hon ute! Herregud! Värken innan gick vattnet, rakt i brallorna. Två små stygn fick jag, needless to say så hann vi inte få upp förlossningsbrev eller nåt men jösses alltså vilken upplevelse! Och vilken enorm skillnad från förra gången! Nu har lillan tuttat i en halv evighet och vi har fikat, jag är hög på adrenalin och på upplevelsen. Wohoo!

Suddig bild på hjärtat :

inatt 1.15 föddes lillebror!

Värkar med 4-7 min mellanrum hela dagen igår, klart hanterbara. Vid 21 ökade de på rejält och barnvakt ringdes in. Var på förlossningen 22.30. Två minuter mellan värkarna, fruktansvärt tryck nedåt. Öppen 4 cm. Vid 24 började jag använda lustgas, kl 1 undersökt - fullt öppen. Då gick vattnet med ett splash, upp i stolen, krysta och sen var plutten ute!

Nu verkar det som att fler fått än vad vi är som väntar fortfarande? Några måste väl vara kvar? Hur mår ni? Känner ni nånting?

Jag har bf idag. Mår helt ok förutom foglossning som varit sen v 25 typ, försöker underhålla mig. Lite tecken på havandeskapsförgiftning så har varit inne på kontroller i förrgår o igår. De pratar igångsättning men jag vill gärna att det startar naturligt om bebis mår bra. Har låga trombocyter, någon med erfarenhet från det? Ska tillbaks på fredag, hoppas på att proverna inte blivit sämre då eller att det startar naturligt innan!

Heja alla er som kämpar med bebis o amning. Jag längtar efter det o t o.m efter hormonkänslorna ni beskriver :)

Igår var det äntligen min tur! Pinvärkar från 9 på förmiddagen, jobbigare framåt kl 16, kom in 17.30, vattnet gick med ett splash kl 18.45 och 19.09 kom en liten kille på 3405g och 53 cm!

Han har mest bara ätit, bajsat och sovit sedan dess.

Än har väl inte verkligheten kommit ikapp riktigt men hittills känns det helt underbart att kunna andas, böja mig, ligga på rygg, äta... Sova har jag däremot inte lyckats med, alldeles för mycket adrenalin och fascination över det nya lilla livet för att kunna slappna av!

Ut kom lilla Ella på min födelsedag i torsdags!! Vi väntade ju hemma efter vattenavgång. Åkte in vid elva och då började värkarna tätna lite väl snabbt. Förlossningen gick skrämmande fort. Hon bokstavligt talat flög ut. Hann inte ens få epidural. Bara lustgas. Sen på tre krystningar var hon ute. Otroligt skrämmande tyckte jag men skönt att det gick så fort!!

Sorry att jag bara hoppar in här, har alla på detta forum redan fått bebis? Jag har BF 25/1 alltså på måndag! Helt GALET!! Första gången och jag är så förväntansfull, spänd och lite rädd på samma gång!