Skulle det inte vara kul med en bildtråd till den här tråden? 
så vi kan se allas växande magar?
Oh my tits idag säger jag bara! Kom emot dem och holy bad ömma dem blivit över natten!
Jag har varit liten båda mina grav. Med första syntes bara en liten magen när han föddes i v.37. Tror jag gick upp ungefär 11kg med honom och allt försvann vid födseln typ. Med andra blev jag lite större men inte mkt, men han valde att komma ut i v. 35. Kommer inte ihåg riktigt hur mkt jag gick upp med honom. Så har haft det lätt innan.
Åh vad tiden segar sig fram. Kan inte tiden gå lite fortare nu, vill bara att dem värsta veckorna ska passera nu så man kan börja njuta lite mer. Blir tokig av nervositeten och oroligheten. 2 dagar kvar till jag passerat den andra stora milstolpen under den här resan.
Mår toppenbra och har en bra känsla ännu men det är ju så sjukt svårt att sluta oroa sig. Och det gör ju inte saken bättre att man kollar gravidappen x antal ggr om dagen och varje gång blir besviken att man inte kommit längre ... Suck!!!
Nu har jag fått tid för besök hos min BM, blir samma som jag hade med äldsta grabben, hon var jättebra. Känns bra att ha bokat tid, nu bara väntar jag på att tiden ska gå fort dit 
Jag har också BF i januari. Plussade för en vecka sen på BIM. Vågade knappt hoppas eftersom det var första månaden vi körde utan skydd. Tänkte att det inte kan gå så enkelt med två barn. Men nu är det i alla fall ett litet syskon på gång.
Har ni andra hört av er till mvc än? Jag har avvaktat lite. Så här tidigt är det bara ett hälsosamtal de erbjuder och jag varken röker eller dricker och vet ju sen förra graviditeten vad jag ska tänka på. Så tänkte man kunde vänta till inskrivning istället i v. 9-11.
Någon som upplever att magen sväller på kvällen? Första barnet så jag har ingen aning.
Jag hoppar in här också, plussade för ca 3 veckor sen. Bf 31/12, så möjligtvis en liten nyårsbebis om allt går vägen.
Jag har läst lite i tråden och jag är också sjukt orolig för missfall då jag har haft det en gång tidigare. Just nu går jag bara och längtar 5 veckor framåt så det ska kännas säkrare. Jag spricker snart av glädje och har jättesvårt att hålla tyst om graviditeten, jag vill bara berätta för alla! :D
Jag och sambon har försökt i ca 2 år och hade anmält oss för utredning. På något sett tror jag det var det som gjorde att det släppte för oss. Man tänkte och längtade inte på samma vis dag in och dag ut, man visste ju att det fanns hjälp att få och att vi skulle få starta en behandling. 1 vecka innan kallelse till utredningen kom så plussade vi! <3
Min mage är galet svullen. Hur fasiken döljer jag den? Känns bara pinsamt att dem syns om någon frågar.. "Hej jag är i vecka 6 men kolla min mage!"
Usch nu börjar jag noja totalt igen. Igår kände jag av brösten mindre och då kunde jag inte låta bli att tänka det värsta. Hur gör man för att kunna tänka på annat och inte bara gå och oroa sig hela tiden, det är så jobbigt att göra det hela tiden.