BF Januari 2016 :)

Vad är det för idrotter killarna håller på med? Sambon vägrar allt som de inte i framtiden kommer kunna ta sig själva till. Så exempel Hockey går bara bort. Våra spelar fotboll. En del åkande till träning och matcher ändå, men jag tror att största bonus snart kommer få börja transportera sig själv iaf lite mer än vad han gör idag. Deras mamma har inte heller körkort, så det är inte alltid de kommer iväg till sina matcher. Egentligen är det ju väldigt enkelt att ringa någon av deras kompisar och fråga om de kan åka med dem, men det är inte något hon klarar av att styra upp. Vi låter det helt enkelt bli som det blir när hon har barnen, annars så slutar det med att min sambo ska ta lösa alla hennes problem. 

Här har vi löst konflikterna efter att hennes kontaktförbud gick ut, med att vi båda låtsas om som att den andre inte finns. Det funkar fint, så jag hoppas innerligt att hon kan fortsätta hålla sig på sin kant (inte direkt hennes starka sida). Rör hon mitt barn så vet jag seriöst inte vad jag kommer ta mig till.

det är så konstigt, jag klarar ju inte av att ligga på rygg när jag är vaken om jag inte halvsitter, så jag fattar inte varför jag hamnar på rygg sovandes. Ja tänk att det kan finnas fördelar i din totalt smärta.

Låter som att en del i problemet ligger i att din sambo är en riktig föreningsmänniska och kanske förväntar sig att hans ex också ska vara lika engagerad. Om bonusarnas mamma hade vart normalt funtad så hade jag tänkt att man kan kräva att hon skulle se till så att barnen går på sina träningar och matcher och att hon betalar halva avgiften för idrotten. Sen skulle jag inte tyckt det vore konstigt alls om hon istället för att stå i en kall hockeyrink och tittat på träningen vart ute och lekte med tvååringen, gått en promenad, åkt och handlat eller helt enkelt gjort nåt helt annat. 

Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om man gör en massa saker som man själv inte vill göra bara för barnens skull. Jag tror att det är mkt bättre att hitta saker som man kan göra tillsammans med barnen som både den vuxne och barnet uppskattar att göra. Jag tror att bland det viktigaste man kan lära sina barn är att känna sig trygg och älskade även när de inte får all uppmärksamhet eller allt är på deras villkor. 

och då har vi som sagt inte med en normaltfuntad mamma att göra. Låter som det blir bra för alla att slippa hockeyn. Det är ju en jäkla skillnad för en 11 åring att ta med sig grejer till fotboll/innebandy jämfört med hockey. Tycker det låter helt orimligt att din sambo ska vara iväg och titta på barnens träning 4 kvällar i veckan, visserligen bara varannan vecka (eller?) Är det han allra helst vill göra med sin tid? Eller gör han det för barnens skull? Det låter dock bra att ni kan kombinera barnens träningar med att en andre får ensam tid osv.

När jag var lika gammal som din äldsta bonus så bodde jag i stallet, inte fasen satt min föräldrar och tittade på mig när jag var där. De hämtade och lämnade mig och såg till att jag hade mat med mig så jag klarade mig, ibland fick jag åka ena vägen själv med tåg och buss. Jag älskade det även fast ingen förälder stod bredvid och bekräftade hur duktig jag var.

SEVEN!! Vad underbart att höra ifrån dig!! Har tänkt en massa på dig!! <3

Seven: Jag kan inte riktigt sätta ord på det jag känner. Det du har gått igenom är helt fruktansvärt och inget någon ska behöva genomlida. Att inte bli tagen på allvar när hela ens kropp kollapsar, utan få höra att allt är normalt, att det bara att ta sig samman och att det är en själv som överdriver...Ingen ska behöva börja sin första vecka som mamma på detta vis.Vad fantastisk du är som ändå trots smärtan lycka knyta an till er son! Är så otroligt glad över att de har hittat vad som var fel och att det har vänt för dig - att du börjar må bättre <3

Jag förstår att det måste ha vart väldigt jobbigt att var helt utelämnad inför sin partner när ni inte har den relationen. Men jag är helt säker på att han kommer älska dig ännu mer efter den här pärsen även fast han sett dig kissa ner dig. Vilken hjältinna du har vart och är.

Jag har pratat med min sambo ang det där med att bajsa på sig under förlossningen och vi har kommit överens om att det är okej om jag gör det och känns det inte okej för mig efteråt tänker jag sätta mig inne på toan och titta på honom när han skiter.(det kommer aldrig hända men skratt och humor är väldigt läkande.)

Redo för att gå ut i 20 minus!? Alltså jag fattar inte magen faktiskt kan bli större än så här... 12 dagar kvar till bf!

stackare. Det är verkligen fruktansvärt när man inte kan sova om nätterna.
Hur äter du på kvällen, natten?

Förstår att du blir fruktansvärt orolig! Hoppas på att de ringer och säger att allt är som det ska nu. Och att ni alla får sova och känner er pigga och krya imorgon.

Din stackare som fortfaranade har så ont att du inte kan skratta! När du kan det ska du se att en del av det du känner har var föremjukande går alldels utmärkt att skämt och skratta åt. Kanske inte med någon annan än din man, men jag skulle tro att det kommer vara tillräckligt för att du ska känna att ni är på samma nivå igen. Annars får du som sagt hjälpa honom på toa... :)

Vet du, det låter en smula som att ni letar vad ni gjort för fel. Så klart att man slutar berätta hur jävla ont man har om man har fått nerkört i halsen att det minsann ska göra ont och att man nu ska glädjas åt sitt barn istället (som om man var otacksam för att man fått barn) och sluta åma sig. Det är inte är ni som gjort något fel, det är sjukhuset som gjort fel, som inte tagit dig på allvar och inte sett hur jävla ont du haft. Även om du inte berättat att du inte hann gå på toan utan att du kissat på dig, så kan de omöjligt missat hur svårt du haft att röra dig, att du inte återhämtat dig normalt osv.

Jag hoppas att du får träffa någon som är ödmjuk och som vill svara på era frågor. Dock tror jag att ni ska ha med er i bakhuvudet att man ogärna vill ta på sig felet, jag får för mig att det är ännu värre i USA där de kan bli stämda. Begär ut era journaler så att ni i värsta fall kan få en utomstående läkares bedömning. 

Jag tycker inte heller att du ska underhålla hur jävlig din förlossning var, nu vet ju dessutom varför du haft så fruktansvärt ont. Även fast det inte är upplyftande att få höra din historia precis innan man ska föda så är det ju ändå en förlossning kan sluta och på något sätt så kommer ni komma i mål (bara lite senare än önskat) med en frisk bebis och en frisk mamma.

styrkekramar <3