Inlägg från: amalie79 |Visa alla inlägg
  • amalie79

    BF Januari 2016 :)

    WiMe06 skrev 2015-12-13 09:00:56 följande:

    Man mäter buken på bebisen också. Sen mäter man även fostervatten, dem tar mått på alla ställen dem kan hitta fostervatten. Men om fostervattenmängden påverkar barnets storlek vet jag inte, det är nog mer för att kolla så mängden vatten är bra.


    Just det, vatten och flöde mättes också, var nog lite trött i natt!
  • amalie79
    WiMe06 skrev 2015-12-13 08:31:45 följande:

    Nedrans ungar till att redan börja bråka med oss, skönt att allting såg bra ut och hoppas den lille börjar komma igång igen.


    Tack, jo då, det är liv i luckan igen kände jag nu pp morgonen!
  • amalie79

    Apropå katter så har jag två. Min sambo är egentligen kattallergiker men han valde mig, han känner egentligen inte av dem annat än under pollensäsong.

    Jag gjorde klart för honom att det var han som fick gå om det var så stt det inte funkade- jag hade haft min katt i tio år då, medan sambon var ny:)

  • amalie79

    [quote=76111384][quote-nick]mirakelspektakel skrev 2015-12-13 07:22:52 följande:[/quote-nick]Kanske var en bra sak att du fick komma in och faktiskt ställa om lite mentalt ang ev när bebis kan komma. Hur har det gått med babyskyddet?

    Det är så spännande att några av oss närmar sig BF med stormsteg! Jag gick ju precis in i v 34 igår, så det känns fortfarande avlägset.[/quot

    Du har nog rätt!

    Vi ska hyra ett brio primo som det ser ut just nu!

  • amalie79

    Vi har haft elvaårskalas idag för sambons äldste pojk. Sedan har han och sambon flugit hans nya drönare inne, vilket jag förklarade är mindre lämpligt... :D jag har ett gäng gamla tomtar efter farmor som jag inte vill ha nedsopade på golvet.

    Får väl vara tacksam att de inte gjorde som min systers man o hans dotter, de spelade fotboll inne och sköt ner hennes fönsterlampor...

    Men vad tjock om magen du har blivit utbrast min syster, på bara två veckor! Jo då, det hinner hända en del mellan v 33 och v 35... Magen är både hårdare och lägre och huvudet ligger så långt ner att jag fick dra ner trosorna för ultraljudet igår så:)

    Efter städandet inför kalaset och själva tillställningen var jag så trött att jag gick och la mig och har sen slöat hela kvällen. Vilket såklart gör mig pigg nu:) ska jobba imorgon klockan sju så sovdags nu...

  • amalie79
    qatteriin skrev 2015-12-14 00:01:59 följande:

    Aaaah vad det INTE är skönt att vakna flera gånger av att man verkligen inte får luft!! Den här jäkla förkylningen alltså, det räckte visst inte med ont i bihålorna, snor som rinner, huvudvärk och täppta öron (!) utan vi kör hårt slem i luftvägarna också så jag inte kan andas ordentligt och inte ens kan hosta upp skiten! :-P I morgon får jag leta och se om jag har nån astmamedicin hemma, fast jag har tyvärr ingen snabbverkande. Så jädra obehagligt alltså. Hade jag inte haft en massa "sista besök" inplanerade så hade jag inte gått till jobbet i morgon kan jag säga, men gör jag inte de här grejerna nu i dagarna så måste jag boka om, för att få ett bra avslut. Och då kan jag inte be att få den där sjukskrivningen på torsdag. Vilken jäkla rävsax... Men jag jobbar ju bara halvdagar och det ska jag väl orka.


    Men fy det låter ju skitjobbigt, men måste säga att du verkar ju kunna se en ljuspunkt i allt, hade jag haft dina graviditetskrämpor och blivit förkyld nu hade jag nog grävt ner mig i ett hål någonstans.
  • amalie79
    WiMe06 skrev 2015-12-13 17:06:17 följande:

    Usch, nu blir jag lite nojjig! Det verkar som min man kommer bli ivägskickad på jobb nästan 3 timmar bort efter jul vilket innebär att han inte kommer vara hemma i veckorna, vilket ytterligare innebär att sätter förlossningen igång när han är borta så finns risken att han inte hinner hem, woho!! Jätteroligt!!!


    Men fy så jobbigt. Tur att det inte är första barnet och att dina inte är pyttesmå- de är väl iaf så pass självgående att de klär sig själva, går på toa, kan göra en macka och går att resonera med typ... men ändå.
    Kunde inte hans arbetsgivare löst det på något sätt, är väl dumt att skicka iväg någon på jobb när personen ändå inte kan lova att han kommer kunna vara där och utföra uppdraget, det förlorar ju firman på också, finns ju alltid en deadline på sådana projekt och den brukar ju inte direkt vara väl tilltagen.
  • amalie79
    qatteriin skrev 2015-12-14 08:08:31 följande:

    Det är min generella inställning till livet som räddar mig, "det kan alltid bli värre!". Jag är i grunden nån sorts optimistisk pessimist. Livet hittills har lärt mig att just när jag tror att det inte kan bli värre, eller när jag faktiskt tror att det skulle kunna börja gå åt rätt håll, så händer det nåt mer skit. Men överlever gör jag ju uppenbarligen ändå. Hehe.

    Nu är jag iaf på jobbet, fullproppad med mediciner så det täcker allt jag INTE tagit hittills i graviditeten. Alvedom, Nasonex, Symbicort (jag hade hemma, wohoo!), Otrivin och Bafucin. Och ja just, Bisolvon. Jag är det vandrande apoteket. Ljuspunkten är att i eftermiddag ska maken till tandläkaren - ok det är ingen ljuspunkt, han har bitit sönder en gammal lagning så det blir dyrt - det innebär att han måste sluta jobbet tidigare så han får hämta sonen på förskolan, så jag kan vila HELA eftermiddagen! Och granen åkte upp igår, dock oklädd förutom ljusen än så länge, men då kanske vi kan klä den ikväll, till slut!


    Ja det där med förkylning på astma kan bli så läskigt. Sambon blir skitdålig när han blir förkyld. Obehagligt att ligga jämte honom i sängen på nätterna när det piper och visslar som en perkulator från honom. Men nu har han fått bättre mediciner, han hamnade på vc med kortison på mask en lördag i slutet av förra vintern och kom hem med mediciner för nästan 1000:- den dagen. Men de visade sig vara bättre än hans gamla klassiska bricanyl och pulmicort, som han ändå inte gärna tog för han gillade inte att bli så där skakis i kroppen som bricanylen gjorde honom.
  • amalie79
    mitthemligajag skrev 2015-12-14 07:57:50 följande:

    Blir så blir chockad varje morgon när jag går in här och läser, att inte en enda bebis har kommit till världen än! Hur många aktiva kan vi vara här i tråden? :)


    Jag har nog inte accepterat än att det faktiskt kommer hända snart. Blir fortfarande förvånad när det ilar i ljumskarna eller magen rör sig, trots att jag nu vet att huvudet ligger väldigt långt ner och att jag har en hel del sammandragningar. Jag menar, jag har sett dem på en kurva liksom. Antagligen för att smärtan skrämmer mig. Vill inte ens acceptera den lilla smärtan jag har nu, varje gång någon sorts ont kommer blir jag livrädd att det ska stanna kvar, men så försvinner den "alltid".

    Jag är inte redo, jag har så mycket kvar jag vill göra, men orken räcker inte alltid så försöker prioritera de saker jag tror jag kommer sakna mest. Denna veckan träffa en vän som jag vet det aldrig kommer bli detsamma med- hon är medvetet barnfri och inte vidare intresserad av lära känna andras barn, all respekt för hennes öppenhet med det tycker jag.

    Och bio, jag som älskar bio, men sambon har lovat att jag ska få gå så snart jag känner för det och det funkar för bebis och oss.

    Denna veckan slutar jag jobba också- det känns som en enda vecka full av avsked. Som tur är behöver jag inte tömma mitt skåp, det hade bara varit för mycket just nu ihop med min ångest inför förlossningen, hade känts som när min chef plockade bort alla sina saker inför sin cancerbehandling i vintras.

    Som tur är är sambon ledig över julhelgerna så vi är lediga tillsammans, känns som något att se fram emot iaf. För jag vägrar tro att bebisen kommer då:)

    Nu märker man att folk verkligen räknar bort mig, även min familj: vi firar jul hos er- om du inte ligger på BB. Vi ses på annandagen - om du orkar.

    Till sambon- ska du verkligen gå på julbord till helgen? Vågar du det?

    Jag hatar det. Verkligen avskyr det. Att bli behandlad som en mindre vetande, överkörd.

    Fick en blomma i lördags av en jag jobbat tillsammans med i ett projekt. Och en kram " tack för ett gott samarbete"

    Jag ska inte sluta, inte dö, ville jag skrika. Jag kommer tillbaks, vi ska jobba tillsammans i höst igen, med samma projekt, jag ska tom komma på möte under våren.

    Jag vill inte ha kramar och blommor och avsked.

    Förlåt, idag är verkligen ingen bra dag.
  • amalie79
    mirakelspektakel skrev 2015-12-14 13:04:37 följande:

    Jag tänker att idag håller du för fullt på att bearbeta att du fick åka till förlossningen och att bebis kanske är felberäknad och kanske kommer tidigare än vad du har planerat. Tycker inte att det är konstigt att du tycker dagen är en riktig skitdag. Samtidigt så tycker jag kanske din omgivning är lite osmidiga, men försök att se deras goda vilja istället för att känna dig döende eller nergraderad till ett barn. Sambon säger ju så pga omtanke, sist du öste på hamnade ni ju på förlossningen... Och din kollega menar säkert bara att hen kommer sakna dig medan du är borta.


    Nej, alltså, det är sambon som ska på julbord... Hans mamma tyckte väl inte riktigt han borde gå särskilt inte som det är sprit inblandat. Men jag känner sambon och är inte ett dugg orolig för att släppa iväg honom, han är väldigt måttsam med alkohol och jag mår ju inte dåligt på något sätt ! Vet att han sett fram emot detta ända sedan förra årets julbord.

    Ja men det var ju inget fel på bebis, blev lite chockad över vilken apparat de drog igång för att den var stilla, jag sa ju att den levde. Men skönt att bli tagen på allvar och att de gjorde alla de där sakerna.

    Imorgon ska jag till bm och då ska jag lyfta frågan igen med storlek på bebis tänkte jag. Tror som sagt arr det är datumet som inte stämmer, men varför ändrade läkaren sig om tillväxtultraljudet tro?

    Tack för er omtanke <3
Svar på tråden BF Januari 2016 :)