qatteriin skrev 2016-01-24 20:41:32 följande:
Jag är fortfarande väldigt kluven när det gäller förskolan... Men jag tror egentligen han skulle behöva det. Han säger i ena stunden att han saknar kompisarna, i andra stunden är han ledsen för att alla skrattar åt honom?! Han kan aldrig förklara vilka situationer som folk skrattar dock... han är ju väldigt rolig och klok så vi skrattar ju också när han säger roliga saker men det är nåt han hänger upp sig på med förskolan... Ja vi får se. Maken är ju hemma till och med nästa måndag så vi behöver inte bestämma förrän då egentligen. Jag önskar det var riskfritt att gå till öppna förskolan för då hade vi ju kunnat göra det ett tag istället så hade vi varit tillsammans, men det känns som en ännu värre smittohärd.
Åh vad synd att farmorsmor inte fick träffa W! Min mormor dog för nästan 1,5 år sen och fastän det är så längesen så känns det så tråkigt att hon aldrig fick träffa Sally, särskilt när jag såg en bild jag knäppt på Sally häromdagen där hon påminde så mycket om mormor.
Jag har tänkt så mycket på min farmor det sista, hon dog för precis två år sedan. Hennes högsta önskan var att få se mina barn. Pappa och jag stod på kyrkogården på alla helgons dag och tände ljus för henne och pratade om detta, bägge lite snyftiga.
Men jag tror hon vet, ändå. När jag var som mest förlossningsrädd så tänkte jag också på henne, som födde fem barn, hennes hemligheter som dog med henne- för där fanns hemligheter, vem var egentligen far till två av hennes barn? Det kom fram lite sådana saker när hon haft sin stroke, men vi kommer aldrig få veta säkert...
Iaf så tänkte jag på henne, när jag var som mest rädd så tröstade jag ju mig med det, att hon skulle stå där och vänta på mig och ta mig i handen om det värsta hände.
Hon fick aldrig se honom men jag ska ta med Arvid till kyrkogården och berätta för honom om henne. Och min mamma ska vara en sådan mormor för honom som min farmor var för mig- en sådan otrolig trygghet.
