Märklig man och mamma...
Och ni har hunnit få barn och du har aldrig träffat henne? Jag menar inte att det är ditt fel eller ansvar , utan att din man borde ha ordnat för länge sen att ni träffas om han nu står sin mamma så nära.
Jag skulle vägra bo med min svärmor även om jag tycker om henne. Jag vill fortsätta tycka om henne... ;)
Skulle inte heller bo med min egen mamma heller.
Stå på dig TS.
Jo vi har pratat om det och han vet hur jag känner. Jag har blivit sur ett par gånger på henne förut men då var han snabb med att be mig att inte säga nåt till henne om det utan bara ta det med honom. Hans mamma är nummer ett i hans liv och det kan inte jag göra nåt åt. han vill inte göra henne ledsen helt enkelt. Han vill att hon ska tro bra om oss och vad vet jag? Han kanske har sagt till henne att hon är välkommen att bo med oss redan utan att ta det med mig. Nu säger han att vi kan låta henne bo hos oss ett par månader och sen diskutera fram en lösning som passar alla. Jag är bara rädd för att det inte finns en diskussion då. Det blir kanske som att jag kastar ut henne senare och det vill jag inte. Jag respekterar hans kärlek till sin mamma och jag vill inte göra honom ledsen men samtidigt så förstår jag inte hur en mamma kan ha sån makt över sina vuxna barn. Hon skulle kunna be honom om vad som helst och han skulle aldrig gå emot hennes ord. Han anser att han är skyldig henne för att hon kämpade på och uppfostrade dom och att hon hade flera jobb när de var små och slet ut sig. Sen att hon vägrade gifta om sig för att inte de ska få en styvfar som eventuellt skulle behandla dom illa. Han vill återgälda henne allt det där
De är från USA och i deras familj verkar det vara vanligt ja.