svärmor vill flytta in!!!

Jag utgår från att du har påpekat det flera gånger redan, men framhåll att du faktiskt aldrig har träffat henne och därför behöver få en chans att lära känna henne INNAN du kan ha någon som helst vettig åsikt i om ni kan dela boende eller inte. 

Att du inte känner henne och vill ge både dig själv OCH henne en chans att lära känna varandra på lite mer vettiga villkor än att plötsligt dela hem betyder ju inte att du kritiserar henne eller din mans relation till henne. 

Ett boende i närheten så att ni båda kan umgås på dagarna och kvällarna (hur ni nu vill) och samtidigt har era egna hem känns för mig som en vettig kompromiss. 

Tänk om hans mamma skulle föredra att bo själv? 

Eller tänk om hon har svårt att komma överens med dig och har svårt att anpassa sig till dina och barnets vanor? 

Å ena sidan ska hon "hjälpa dig" och å andra sidan är det du som ska finnas där för henne om hon skulle bli dålig pga sin diabetes... Vem var det som skulle ta hand om vem egentligen? 

Mannen menar väl. Han verkar vara en otroligt bra man med tanke på att han verkligen vill ta hand om sin mamma. 

Men han borde nog tänka till lite innan han pushar för hårt för att hon absolut ska flytta in hos er. 

Har hon inte ett eget bohag hon vill ha med sig? Får hon plats med allt sitt i ett enda rum? Vill hon kanske ha egen frihet att laga mat när hon är hungrig, ta det lugnt i sitt eget vardagsrum eller umgås med egna nya vänner? Vill hon kanske hellre ha ett eget hem, om så bara en liten två-rummare, hellre än att bo i samma hem som sin son och hans familj och bli intryckt i ett rum? 

Har han ens pratat med både dig OCH henne hur ni vill ha det, eller har han fastnat i sin egen idealbild över hur fantastiskt det skulle kunna bli att ha kvinnan han älskar, sitt barn och sin älskade mamma under samma tak? 

Fast säg om det skulle vara en kusin som skulle komma från USA till Sverige på semester och vill umgås med din man och han erbjuder boende? Hade du gjort likadant.

Jag har släkt i USA. Skulle jag resa dit skulle jag INTE behöva bo på hotell, det hade varit en skymf att tacka nej till att bo hos dom. Så jag behöver bara en flygbiljett och pengar för att resa runt bland släkten. Men svensk som jag är kan jag inte med att tränga mig på. Precis som TS känner att svärmor inte borde tränga sig på. En stor kulturchock

Alltså flytta i permanent för alltid?

Nä fy, även fast jag tycker om och trivs med min svärmor hade jag inte velat att hon flyttade in. Skillnad om de skulle vara för typ en månad.

Man måste ha ett familjeliv med enbart sin "egen familj", inte bo i ett kollektiv.

Varför har du aldrig träffat henne? Har barnen träffat henne?

Lite ot men kanske en hjälp för dig kan hon ens flytta hit om hon är amerikan? Hur lätt är det att få svenskt uppehållstillstånd för en mamma till en amerikan? Jag antar att din man är amerikansk medborgare? Hur ska din man och hans mamma lösa det?

Idén är ju sjuk om du aldrig träffat henne förut. Såklart flyttar man inte ihop med en person man inte känner överhuvudtaget. Kan du inte föreslå att hon kan komma på ett längre besök, åka hem igen, och sen kan ni prata om saken igen? 

Om det nu finns pengar så det räcker och blir över, skulle det gå att hitta ett hus med "generationsboende"? 

Tänker då på ett hus med antingen två lägenheter i, eller som på annat sätt kan delas upp så svärmor får sina egna rum och sitt eget kök. 

Då blir det lite mer kompromiss, om nu hans mamma absolut ska bo så nära er som möjligt, utan att för den skull dela kök, badrum och vardagsrum. 

Har hon redan åsikter på distans, så lär det ju knappast bli lättare när hon finns under samma tak. Och vill mannen inte att hans fru ska trivas med upplägget? 

Det borde ju rimligtvis vara i hans intresse att ha ett fungerande familjeliv i praktiken och inte bara i dendär fantasibilden i huvudet. 

Fråga honom om han kan tänka sig att umgås med din mamma hela dagarna. Föreslå att din mamma flyttar in och sedan följer med honom till jobbet. Säg att hon är hjälpsam och ordningssam och säkert kan hjälpa honom massor.

Hoppsan, såg inte ditt senaste inlägg.

Nähä, så du har redan provat den infallsvinkeln utan framgång.

Jag tror du ska tänka dig lite för innan du visar dig intresserad av att hon ska flytta hit överhuvud taget. Jag förstår att du tänkte prata med henne om lägenhetstitt som en vink om att hon ska bo själv men det blir ju ändå som att du visar ett intresse över att hon ska flytta hit, vilket du väl egentligen inte vill alls, eller?

Det verkar som du och din man planerat att du ska vara hemma med barnet/barnen under en längre period Även om svärmor bor själv kommer hon förmodligen vilja ha mycket sällskap under täckmanteln att hon hjälper dig. Dessutom kommer hon förmodligen ha massor med åsikter om barnuppfostran, städning etc. Vill du ha det så? Kram från faster Rut

Jag kan tänka mig att bo med mina föräldrar en vecka max, sedan går det ut över vår relation. Att bo med någon av makens föräldrar hade inte heller funkat. Några dagar ja, men absolut inte som en permanent lösning. Nu har jag inte läst alla inläggen, vad skulle din man säga om din mamma bodde hos er permanent. Hade han tyckt att det var en lika bra idé?

Att bara skrika att mannen är galen känns ju rätt så patetiskt... 

Han kommer väl från en annan kultur och har ett annat synsätt än du. Börja med utgångspunkten att ingen av er har mer rätt än den andre. Det är bara onödigt och leder till bråk. Däremot så anser jag att du har veto i frågan. När jag ville köpa en hund första gången så sa min man nej. I sådana frågor som påverkar familjen så mycket har nejet veto. Samma med att skaffa barn eller skaffa svärmor.

Jag måste bara fråga. Har ni aldrig pratat om det här tidigare? Hur ni ser på er familj och vem som tillhör den och så vidare?

Är mamman från USA eller bor hon där och kommer hon från en kultur där det är vanligt att svärföräldrarna flyttar in?

Om du tar upp det direkt med hans mamma, så börja INTE med att berätta vad han sagt till dig och vad du tycker utifrån det. 

Fråga istället hur hon har tänkt kring en eventuell flytt och börja sedan prata om hur Du och Hon skulle kunna lösa det på ett sätt som funkar för Er Två. 

Om hon redan kritiserar så kanske hon kan förstå att det inte vore så lämpligt att bo under samma tak som er. Hon skulle ju isåfall bli inneboende och få leva efter dina regler i hemmet mer efter sina egna. 

Försök få en uppfattning om vad Hennes vision av boendet är, och fråga även hur mycket hon har pratat med sin son om det praktiska. Försök ta en lite större roll i det, med tanke på att det verkar vara dig och barnen hon ändå skulle spendera mest tid. 

Tror inte det handlar om att hon egentligen vill bo hos er utan att hon måste gå den vägen om hon ska anhöriginvandra. De vill väl åt den svenska sjukvården. Är hon sjuk och skröplig (även en 66 åring kan bara sjuk) och hon varit ensamstående i USA har hon nog ongen sjukvårdsförsäkring. Att vara utan sjukvårdsförsäkring i USA är som att skriva på en snabb död om man åker på någon kronisk sjukdom så som diabetes.

Om hon vill flytta till Sverige på eget bevåg måste hon kunna försörja sig eller att en släkting försörjer henne innan hon fått PUT.

Den dagen hon fått put kan hon söka lgh, söka lägsta pensionen vi har i Sverige osv om hon inte har en pension från USA.

Men hon kan inte bara flytta hit om hon inte har råd att bo här egentligen.

Detta är min teori.

Enligt lagen har du ju ändå rätt att avhysa henne. Hemfridsbrottslagen kan du tillämpa. Din man kan inte bjuda in gäster i ert gemensamma hem om inte du vill det.

Mina svärföräldrar får enbart komma hit på inbjudan av mig när jag är förberedd. Eller om min man och jag har kommit överens om det. Han är helt med mig i detta då det gått över gränsen ett antal gånger. Försökt smutskasta mig inför våra barn när de passade dom och har försökt hjärntvätta dom med att jag behövs läggas in på psyket och har dragit min ena dotter i örat så hårt att hon fick ett blåmärke samt har naggat min son i håret för att han inte ville äta.