Har ni humörsvängningar?

Absolut, visst är det så. Men lika bra att kolla med en riktig läkare istället, separationsångest sedan barnsben och lättare form av ångest kan vi alla ha mer eller mindre. Sömn, matintag och stress på jobbet kan påverka?

Kommer bara ihåg att en tjej som jag umgicks med förr var sjukt sensationslysten och gafflade på mig om borderline. Gick vettskrämd till en läkare som sa att det var det sista jag hade, däremot fick jag premalex för att dämpa mina premenstruella besvär. Kan också ha fel, men vi kan inte ställa diagnoser på ett forum. Och då behöver man inte dra fram största katastroftrumman, iallafall om man frågar mig.

Absolut, visst är det så. Men lika bra att kolla med en riktig läkare istället, separationsångest sedan barnsben och lättare form av ångest kan vi alla ha mer eller mindre. Sömn, matintag och stress på jobbet kan påverka?

Kommer bara ihåg att en tjej som jag umgicks med förr var sjukt sensationslysten och gafflade på mig om borderline. Gick vettskrämd till en läkare som sa att det var det sista jag hade, däremot fick jag premalex för att dämpa mina premenstruella besvär. Kan också ha fel, men vi kan inte ställa diagnoser på ett forum. Och då behöver man inte dra fram största katastroftrumman, iallafall om man frågar mig.

Japp! Fick också först en primärdiagnos, bipolär. Hade inte minsta euforiska maniska faser, hade endast humörsvängningar. Det var hormoner som spökade, pms. Fick också hjälp med samma som du.

Jag har grova humörsvängningar och har haft det sedan barnsben. Jag har en NPF-diagnos, har ångest och är deprimerad från och till.

För mig skiftar humöret oftast - inte alltid, men oftast - av småsaker. En liten sak kan få min värld att rasa och ge mig supermycket ångest. Sen kan en liten sak göra det hela mycket bättre. Jag skiftar ofta flera gånger varje dag.

Förstår hur du tänker och kan tänka mig att det inte är så kul att bli hobbydiagnostiserad av någon man känner.

Jag har själv borderline och på sättet Ts skrev så kände jag igen mig. För min del tog det lång tid innan jag fick rätt diagnos fast jag varit aktuell inom psykiatrin i år. Det var bara för att jag själv stötte på en beskrivning om borderline och bad om utredning som jag fick rätt hjälp. Vet inte var jag hade varit annars och tänker att jag nog mått bättre om jag tidigt fått behandling... Därför tänkte jag att det kan vara till hjälp att läsa lite själv men självklart låta en behörig ställa diagnos.

Vill bara säga att även om borderline är en "tung" diagnos så finns det bättre behandling idag än någonsin och man kan bli frisk, det är alltså ingen "dödsdom".

Det har du helt rätt i, det är ingen dödsdom. Bra att kunna läsa på om det, men det kan framkalla mer symtom och ångest att läsa för mycket om diverse diagnoser. Det är som en tjej jag kände som var helt förstörd och bombsäker på att hon fått tarmcancer, allt som stod på Wikipedia och Google tydde på det. Diagnosen var bara att hon hade för tajt anus efter att ha hållit sig för mycket. Nu vill jag inte jämföra borderline med cancer, hoppas bara du förstår min poäng?

Jag förstår din poäng. :) Vi får hoppas att Ts sollar i tråden och tar till sig de tips som passar och struntar i det andra.