Överdrivet lång sorg över förlorad hund
Har alltid haft djur omkring mig men var tvungen att omplacera min hund för ca ett år sedan, pga olyckliga omständigheter. Hade ytterligare en hund då men hade en väldigt speciell anknytning till den ene. Det märkliga är att jag sedan dess i perioder känt en oerhörd saknad, nästan en sorg, över denna förlorade hund. Troligen symboliserade han något fint som jag gick förlorat, alldeles för tidigt. Är lite oroad över mina känslor här då jag stundtals drömmer något som kan liknas vid mardrömmar om detta och kan fortfarande bli lätt gråtmild då jag ser bilder/filmklipp på hundar av den rasen, men även andras hundar.Håller jag på att bli helt knäpp? Hur kan jag komma över denna sorg? Haft depressioner tidigare i mitt liv och vill inte hamna i en sådan svacka än en gång.
