MEE83 skrev 2015-05-09 02:03:21 följande:
Vad jag tycker?
Jag tycker det är upp till individerna.
Jag kan se fördelar med att ha ett förhållande med en kvinna som inte har några direkta ambitioner i yrkeslivet, då det kan vara mer förenligt med ens egna prioriteringar, livspusslet kan gå att få ihop lättare, då kvinnan prioriterar sitt liv på ett sätt som är mer förenligt med hur man kanske själv prioriterar sitt liv. Jag älskar mitt jobb, och jag jobbar också mycket. Träffar man en kvinna som är lika driven, och båda arbetar långa dagar, för att de tycker om det, så blir det lätt tidsbrist, både för potentiella barn och varandra. Den teoretiska dagislärarinnan kanske jobbar deltid, och har ett mer flexibelt schema, medans en förvaltare som jobbar med Emerging Markets kanske jobbar betydligt mycket mer, och också reser väldigt mycket, Kazakstan ena månaden och Taiwan nästa.
i detta scenario har alltså den teoretiska dagislärarinnan betydligt större möjlighet att anpassa sig mer till mitt schema, det kommer att bli lättare att få livet att gå ihop. Så livet blir bokstavligen lättare. Frågan är varför inte kvinnor som gör karriär letar efter män som kan tänka sig att ta ett steg tillbaka, bland de drivna och ambitiösa kvinnor jag känner privat eller genom jobbet så har i praktiken alla väldigt höga krav att potentiella partners är lika drivna och/eller framgångsrika som de själva. Att samordna det och få ett fungerande liv blir svårare, så ibland undrar jag varför de inte dejtar någon snubbe som arbetar i en bokhandel och som kan sköta mer av markservicen hemma.
Sedan har vår ekonomi rätt snabbt blivit en "knowledge economy" i vilken de finansiella belöningarna för smarta människor som verkligen är jobb orienterade kan vara väldigt stora. Smarta, rationella kvinnor svarar på detta genom att spendera mer tid på att skaffa sig de verktyg de tror att de behöver i den kunskapsbaserade ekonomin, och när de väl är på arbetsmarknaden, så arbetar de mer och hårdare. Belöningarna och avkastningen för de mindre begåvade och mindre drivna kvinnorna i att studera och skaffa sig specifika kvalifikationer för arbetsmarknaden är betydligt mindre, så deras rationella beslut är att välja mer fritid.
Jag kan berätta hur vi har gjort.
Vi delade lika på föräldraledigheten. När dottern var 14 månader började vi båda jobba 100% och dottern började på förskolan. Det gick jättebra, hon gillar verkligen förskolan och alla de andra barnen.
Vi båda föräldrar är välutbildade (samma utbildning faktiskt) och gillar våra jobb. Vi har turen att ha jobb där vi kan flexa. Så ena veckan lämnar den ena på förskolan vid kvart i nio och är på jobbet vid nio (jobbar sent), den andre föräldern hämtar, lämnar jobbet vid 15 (började jobba tidigt istället), så byter vi varannan vecka. Ibland får vi täcka för varandra för att den ena har dead-line och måste jobba över hemifrån. Men det är oftast inga problem.
Så vi båda jobbar heltid, vår dotter är ca 6,5 h på dagis per dag och vi får båda njuta lika mycket av både jobb och dottern. Om vi vill ha ett mer jämnställt samhälle, så innebär INTE det, i mina ögon i alla fall, att kvinnor ska börja bete sig på det sätt som männen gjort tidigare, då blir det ju bara omvända roller och inte mer jämnställt. Därmed tycker jag att de välutbildade kvinnorna i din närhet är kloka.