• beccagranen

    klassiska kvinnofällan?

    Hörde en diskussion på radio igår, ang den klassiska kvinnofällan. Att kvinnor är hemma mer/längre tid med barnen. Dom la fram det som om det skulle vara ett fult knep från mannens sida, eller att kvinnan är så dum som går på denna fälla än och förlorar så mycket ekonomiskt. Att man borde vara smartare och trygga sin egna ekonomi och framtid osv.

    Och jag tänker bara, är pengarna ens jämförbara med upplevelsen av att få vara heltidsförälder? 
    Jag var hemma i två år med första barnet, dels pga att jag var studerande och maken hade inkomsten att dra in, samt att han började nytt jobb strax efter förlossningen och inte kände möjlighet att starta med föräldraledighet.

    Med barn två gick jag tillbaka till arbetet på deltid efter fem månader, och då var mannen hemma 3 av 5 dagar. Jag gick aldrig tillbaka till en heltidstjänst, utan jobbar 80% (är ledig fredagar) med minstingen som fyller 3 i år. Jag har fortfarande SGI dagar kvar på fp. Men även när dom är slut är jag gärna hemma på fredagar. Givetvis förlorar jag några tusenlappar i månaden, men jag anser att det är värt det. 
    Jag tycker det är skönt att bara jobba fyra dagar, det är trevligt att få ensamtid med minstingen och umgås själv med båda barnen efter lunch. Jag tycker jag har det lite lyxigt som faktiskt kan ha denna möjligheten. All den tid jag har fått ägna åt barnen, hela detta kapitlet av livet kommer jag bära med mig till graven. Det är inget som är ekonomiskt jämförbart enligt mig.

    Hur ser ni  på det hela? 

  • Svar på tråden klassiska kvinnofällan?
  • En blå giraff

    Man gör som man vill men det är ju ifall mannen dör eller man skiljs och blir ensam med barnen som situationen kan bli jobbig. Likaså om man blir sjuk och ensam och får sämre ersättning p.g.a. att man jobbat deltid. Jag har också jobbat deltid periodvis och förstår varför man väljer att göra det med småbarn. Det är sjukt jobbigt att båda föräldrarna går heltid, och det blir väldigt mycket tid på förskola i många fall för barnen. Jag vill inte heller att mina barn ska gå 5 dagar/vecka långa dagar på förskola/fritids. Så det bästa är om man båda föräldrar kan gå ner lite i tid och turas om, istället för att bara en förälder tar det. Viktigast är iallafall att man är medveten om vad man gör och kalkylerar så att man faktiskt kan klara sig även om mannen skulle lämna en eller något annat händer.

  • Anonym (Men vi måste ju ha barn i sh)
    MEE83 skrev 2015-05-09 14:02:15 följande:

    Då har din syster antagligen haft för stora månadsutgifter för sitt eget bästa. vilket har omöjliggjort att hon kunnat pensionsspara på en rimlig nivå.

    Vad tjänar en grundskolelärare? En hyreslägenhet i ett bra område, ej nyproducerad, på 3 rum och kök borde inte gå på mer än kanske SEK 7000, det borde vara den överlägset största utgiftsposten.

    Pensionssparar man SEK 3000 i månaden, i 35 år, med en genomsnittlig ränta på 2%, så blir det med ränta på ränta effekten, efter skatt, ca 1 625 000:-. Plockar man ut 7000:- i månaden, så räcker det för att täcka hyran i minst 20 år, då räknar jag inte med avkastningen på det sparade kapitalet.

    Den årliga räntan, efter skatt, på 1 625 000 är ca 23 000:-. Året efter, då 85 000:- gått åt till att pröjsa hyran, är kapitalet nere på 1 560 000 ungefär, räntan blir då ca 22 000 på året, efter skatt, 22 000 täcker 3 månadshyror om hyran ligger på ca 7000/mån. Detta är ju väldigt konservativa beräkningar, för mig, då 2% är väldigt lågavkastande, men är man inte speciellt riskbenägen, vilket man inte bör vara, om man inte har råd att förlora lite pengar, så är det en rimlig beräkning.

    Jag har väl inte så mycket i mot att betala för cancervård för andra eller andras barn. Men föräldrar är privilegierade individer, vi får tillbaka betydligt mer från skatten vi betalar än någon som väljer bort barn, och i de fall där föräldrarna är vanliga knegare eller medelinkomsttagare, så är det inte otroligt att de får tillbaka mer än vad de betalar i skatt, då samhällsservicen kostar stora belopp, och det de betalar i skatt, täcker generellt inte detta, speciellt inte om de har flera barn, då det vi skattebetalare investerar i varje barn är ganska så stora belopp. 


    Det är stora belopp, ja. Men vill vi inte ha fungerande och kunniga människor som arbetar i sh framöver. Även den som väljer bort barn vill väl ha vård, gå utbildning, kanske läsa på högskola, att någon tar beställningen på restaurangen när den går ut, att någon städar på jobbet, att det finns hemtjänst på ålderns höst osv. När vi är gamla hoppas jag verkligen att det kommit några nya generationer lärare, läkare, vårdare osv. Och det kostar pengar att ha barn, ja. Men det är ju också därför vi betalar skatt. Rätt stora summor. Jag har inget emot att föräldrar orkar vara bra föräldrar. Tycker själv att det är skittungt att jobba heltid med två småbarn hemma. Men framförallt sliter det ju på barnen med långa dagar i barnomsorg. Friska, närvarande föräldrar = tryggare barn. Tryggare barn = större chans att bli fungerande skattebetalande vuxna. Och kostar det att föräldrarna under, låt oss säga, tre,fyra år jobbar färre timmar än en barnlös, so be it. Barnlösa bidrar ju INTE till samhället på så sätt att de inte producerar nya medborgare. Föräldrar bidrar INTE till sh på samma (ekonomiskt vid deltid) sätt under de fem,tio år (av ett helt liv) då de uppfostrar sin avkomma som mest.
  • Anonym (Men vi måste ju ha barn i sh)

    En kan ju se det så här också. Det senaste jag hörde var för övrigt att en människa som studerar upp till 21-års åldern, går på förskola och fritids, använder tandställning och är normalsjuk kostar ca 2,5 miljoner från förlossning fram till 21. Plus minus allergier, förlossningssätt, längre sjukdomsperioder osv.

    Så nu undrar jag varför alla skriker om hur dyrt det är. Vi har byggt ett sh som kräver barnafödande för att stå stabilt. Jag betalar ju lätt för mig själv till att börja med. Jag betal ca 7000 kr i skatt varje månad och kommer att göra i typ 40 år till. Det är ca 84000 per år och under ett arbetsliv ca 3,3 miljoner kronor. Sen kommer jag visserligen kvittera ut pension men också att fortsätta betala för mig och andra enom skattsedeln. Jag jobbar med barn så när andra som har barn är på jobbet lär jag kidsen att läsa och skriva och andra bra att ha grejer. En del av de barnen kommer att bli tex läkare och tillhandahålla vård även till barnlösa människor. Min bästa vän är en av de barnen som blev läkare och hon tar hand om människor i behov av vård. Vi har blivit uppfostrade áv ett helt samhälle. Vi kostade pengar när vi växte upp, mer än vad våra föräldrar kanske skulle kunnat bidra med själva. Men vi blev hyfsat rediga och vi betalar oss själva i dag. Tack vare er andra har vi råd att fostra ett gäng nya kids som förhoppningsvis växer upp och bidrar. Den som gnäller på att föräldrar får ta del av så mycket förmåner verkar glömma att de dels själva har kanske både utbildning och hälsa tack vare att andra betalat för dem, och dels att även de i dagsläget nyttjar resurser i form av arbetande människor som får sh att flyta på. Vi lever i ett sh som delar på kostnaden det innebär att skaffa fram nytt folk men det innebär också att alla får nyttja den resursen.

    Och sett ur det perspektivet har jag inget emot att de som har småbarn kan få dra ner på arbetstakten om det innebär att barnen slipper hänga 9,5 h per dag,5dagar i veckan på FS. Eller att småbarnsföräldrar får jobba sådana tider att de orkar vara bra föräldrar. För alla jobbar inte med flex, eller dagtid, eller kontorstider. ALLA tjänar på att barnfamiljer mår bra.

  • Anonym (Tvärtom)

    Jag va hemma de 4 första månaderna o alla måndagar fram tills dottern va 23 månader. Min sambo va hemma resterande. Började dagis vid 18 månader 4 dagar/veckan.

  • Anonym (.)
    beccagranen skrev 2015-05-09 09:49:48 följande:
    Visst är det verkligheten för många, därför måste man gradera sig för framtiden.
    I mitt fall hade det inte vart några problem ekonomiskt om min man valde att lämna mig. Jag har en akademisk utbildning (under den tiden försörjde min man mig, så inga lån). Just nu när jag arbetar 80% har vi nästan samma lön (diff på några hundringar). Så när jag jobbar heltid tjänar jag mer.
    Alla tillgångar vi har är gemensamma, spakonto (iofs på mitt konto), bilarna är betalda och inget annat på avbetalning/kredit, huset är belånat till ca 55% (går vi isär har vi ca 3mkr att dela på).
    Pappan tar alla studiedagar och VAB, då jag inte ha någon ersättare på plats.
    För övrigt lever vi jämställt, han tar lika stor del i hemmet och barnen, kanske tom något mer då han lämnar och hämtar barnen från fsk/skola.
    Vi har alltid haft ransoneringen att man ska kunna överleva på en lön, resterande lön kan man både spara och leva på.

    Vad det gäller föräldraledigheten så är jag positiv till att pappor tar lika stor del. Men det går inte alltid. Därför anser jag at varje familj lägger upp det efter egna möjligheter.
    Men de kvinnor som INTE har en akademisk utbildning då? De som jobbar extra i vården, kassan på Ica etc. 
  • MEE83
    Anonym (Men vi måste ju ha barn i sh) skrev 2015-05-09 20:12:20 följande:

    En kan ju se det så här också. Det senaste jag hörde var för övrigt att en människa som studerar upp till 21-års åldern, går på förskola och fritids, använder tandställning och är normalsjuk kostar ca 2,5 miljoner från förlossning fram till 21. Plus minus allergier, förlossningssätt, längre sjukdomsperioder osv.

    Så nu undrar jag varför alla skriker om hur dyrt det är. Vi har byggt ett sh som kräver barnafödande för att stå stabilt. Jag betalar ju lätt för mig själv till att börja med. Jag betal ca 7000 kr i skatt varje månad och kommer att göra i typ 40 år till. Det är ca 84000 per år och under ett arbetsliv ca 3,3 miljoner kronor. Sen kommer jag visserligen kvittera ut pension men också att fortsätta betala för mig och andra enom skattsedeln.


    Enligt SKL(Sveriges kommuner och landsting) kostar det 3,5 miljoner per barn upp till det att de är myndiga. 18 år alltså. I snitt. 

    En förlossning går på runt SEK 50 000, sedan rullar det på. 

    Ett år på grundskolan går på ca 88 000:-, i snitt. För att vara självförsörjande måste föräldrarna med andra ord skatta minst 88 000:- per år, men då täcker det bara kostnaden för grundskolan, ingen annan samhällsservice, så som sjukvård. De bidrar heller inte till underhåll av vägar, parker, fritidsgårdar, kultur, ekonomiskt bistånd/socialbidrag, äldrevård etc. Snitt kostnad per gymnasieelev, per läsår är 100 000:- 

    En individ som fortsätter plugga efter gymnasiet, kostar mer, ett läsår på universitet i Storbritannien går på GBP 9000 på en majoritet av universiteten, alltså ca SEK 115 000, den kostnaden subventionerar vi genom skattemedel istället, lägg till bidragsdelen av studiemedlet. 

    Vissa utbildningar är billigare än andra och vise versa, en läkarutbildning kostar till exempel betydligt mycket mer än andra utbildningar, då en läkarstudent kostar runt 200 000 per läsår. 
  • MEE83
    Anonym (Men vi måste ju ha barn i sh) skrev 2015-05-09 19:41:00 följande:
    Det är stora belopp, ja. Men vill vi inte ha fungerande och kunniga människor som arbetar i sh framöver. Även den som väljer bort barn vill väl ha vård, gå utbildning, kanske läsa på högskola, att någon tar beställningen på restaurangen när den går ut, att någon städar på jobbet, att det finns hemtjänst på ålderns höst osv. När vi är gamla hoppas jag verkligen att det kommit några nya generationer lärare, läkare, vårdare osv. Och det kostar pengar att ha barn, ja. Men det är ju också därför vi betalar skatt. Rätt stora summor. Jag har inget emot att föräldrar orkar vara bra föräldrar. Tycker själv att det är skittungt att jobba heltid med två småbarn hemma. Men framförallt sliter det ju på barnen med långa dagar i barnomsorg. Friska, närvarande föräldrar = tryggare barn. Tryggare barn = större chans att bli fungerande skattebetalande vuxna. Och kostar det att föräldrarna under, låt oss säga, tre,fyra år jobbar färre timmar än en barnlös, so be it. Barnlösa bidrar ju INTE till samhället på så sätt att de inte producerar nya medborgare. Föräldrar bidrar INTE till sh på samma (ekonomiskt vid deltid) sätt under de fem,tio år (av ett helt liv) då de uppfostrar sin avkomma som mest.
    Importerad arbetskraft och expertis är billigare. Då slipper samhället ta alla kostnaderna, individen, och/eller individens ursprungsland tar hela kostnaden, medans det nya landet får skörda frukten av kapitalet som har investerats i individens utveckling och utbildning.
  • Anonym (Men vi måste ju ha barn i sh)
    MEE83 skrev 2015-05-10 15:26:30 följande:

    Enligt SKL(Sveriges kommuner och landsting) kostar det 3,5 miljoner per barn upp till det att de är myndiga. 18 år alltså. I snitt. 

    En förlossning går på runt SEK 50 000, sedan rullar det på. 

    Ett år på grundskolan går på ca 88 000:-, i snitt. För att vara självförsörjande måste föräldrarna med andra ord skatta minst 88 000:- per år, men då täcker det bara kostnaden för grundskolan, ingen annan samhällsservice, så som sjukvård. De bidrar heller inte till underhåll av vägar, parker, fritidsgårdar, kultur, ekonomiskt bistånd/socialbidrag, äldrevård etc. Snitt kostnad per gymnasieelev, per läsår är 100 000:- 

    En individ som fortsätter plugga efter gymnasiet, kostar mer, ett läsår på universitet i Storbritannien går på GBP 9000 på en majoritet av universiteten, alltså ca SEK 115 000, den kostnaden subventionerar vi genom skattemedel istället, lägg till bidragsdelen av studiemedlet. 

    Vissa utbildningar är billigare än andra och vise versa, en läkarutbildning kostar till exempel betydligt mycket mer än andra utbildningar, då en läkarstudent kostar runt 200 000 per läsår. 


    Jag såg en film med mina elever i höstas gjord av ur där de räknade 25000 för vaginal förlossning (40000 för snitt), tandställning, sjukhusvistelse, barnomsorg, fritids, skola samt utbildning fram till 21" summan var ca 2,5 milj. Däremot är ju inte mat, fickpengar eller snnan konsumtion inräknat. Och det landar ju lätt på minst en miljon per barn, men det står föräldrarna för via lönerna. Och den konsumtionen håller andra yrkesgrupper vid "liv". Jag skulle för övrigt tro att föräldrar står för otroligt mkt konsumtion, vilket gynnar ekonomin.
  • Swagger
    MEE83 skrev 2015-05-09 14:59:21 följande:
    Ja, att det fungerar för många är jag helt säker på, men jag kan fortfarande se fördelarna i ett förhållande där work-life balansen är, låt oss kalla det ojämställd, där en part jobbar mer, och den andra mindre, men drar en större del av lasset hemma. 

    Jag har väl aldrig tyckt att oambitiösa människor är speciellt intressanta dock, och jag pushar min sambo rätt mycket, på ett positivt sätt, just nu är inkomstfördelningen väldigt ojämställd, och det är väl inte direkt så att jämställdhetsivrarna skulle hurra om de analyserade vårat förhållande hehe, då hon tar betydligt mer av föräldraledigheten, jag har tagit 3 månader, totalt. Hushållssysslorna delar vi rätt lika dock. 

    Nu skall hon dock börja plugga på universitet efter mammaledigheten, så då kommer hon förhoppningsvis kunna bidra med mer, rent ekonomiskt, än vad hon gör just nu. Hon har ambitioner och planer, både för sig, och för vårat förhållande.

    Jag ser inte några problem med att ha barn på dagis/förskola, jag växte upp med en ensamstående mamma, hon har förvisso haft en särbo, nu sambo, i många år, men de har alltid haft separata ekonomier, och försörjnings och föräldraansvaret har vilat på henne, och då hon alltid har älskat sitt jobb, och jobbat mycket, så var dagis, förskolan, dagmamma/eftis en vital service för att få det att funka för henne, och det funkade bra, sedan drog hon även med mig precis överallt såklart, så det har aldrig varit någon direkt brist på umgängestid för oss, trots hennes jobb, så jag förstår inte riktigt varför det skulle vara ett problem att låta barn vara på dagis/förskola, men jag antar att det är något individuellt, vissa kanske inte fixar det, och mår dåligt, för andra, som mig, så har det aldrig varit några problem.  
    Du skriver att du hoppas din fru kommer bidra mer ekonomiskt, men du vill ha ett förhållande som inte är i balance när det gäller hushållssysslor?

    Mitt barn går på förskola sedan en tid tillbaka och formligen älskar det. Varifrån fick du att jag är emot förskola?
  • MEE83
    Anonym (Men vi måste ju ha barn i sh) skrev 2015-05-10 18:33:18 följande:
    Jag såg en film med mina elever i höstas gjord av ur där de räknade 25000 för vaginal förlossning (40000 för snitt), tandställning, sjukhusvistelse, barnomsorg, fritids, skola samt utbildning fram till 21" summan var ca 2,5 milj. Däremot är ju inte mat, fickpengar eller snnan konsumtion inräknat. Och det landar ju lätt på minst en miljon per barn, men det står föräldrarna för via lönerna. Och den konsumtionen håller andra yrkesgrupper vid "liv". Jag skulle för övrigt tro att föräldrar står för otroligt mkt konsumtion, vilket gynnar ekonomin.
    Det kan nog stämma.

    Den grupp av individer som man i regel helst vill attrahera inom besöksnäringen och även när det kommer till mer exklusiva konsumtions- och kapitalvaror är så kallade DINKS, vilket är en förkortning för "Dual Income, No Kids", det är i regel den grupp som spenderar mest pengar, det kan vara två karriärs orienterade individer, de har då oftast mest pengar att spendera. Alla grupper spenderar självklart pengar dock. 
    Swagger skrev 2015-05-12 18:56:01 följande:
    Du skriver att du hoppas din fru kommer bidra mer ekonomiskt, men du vill ha ett förhållande som inte är i balance när det gäller hushållssysslor?

    Mitt barn går på förskola sedan en tid tillbaka och formligen älskar det. Varifrån fick du att jag är emot förskola?
    Jag är inte gift, vi har ganska bra balans i vårat hem, som jag skrev, om man bortser från föräldraledigheten, då vi delar hushållssysslorna ganska lika, vilket jag tycker är bra, självklart tycker jag också att det är positivt om hon tar ett större ansvar för sin egen ekonomi, både för hennes egen skull och för mig, då det blir mer balans i förhållandet. 

    Hon står för en rätt liten del av inkomsterna till vårat hushåll just nu, om jag bara inkluderar inkomst från förvärvsarbete så bidrar hon med ca 17% av det disponibla kapitalet, hon jobbar i vanliga fall inom detaljhandeln, klädbutik(är 26 år), så hon har som du kanske förstår inte samma ekonomiska förutsättningar som mig, så att hon vidareutbildar sig och förhoppningsvis får större intjäningsförmåga ser jag mest som positivt, jag tycker att det är viktigt att människor är någorlunda självförsörjande, då jag själv tycker att tanken på att vara ekonomiskt beroende av någon annan är rätt så deprimerande, jag hade inte mått bra av det, så jag pushar henne, på ett positivt sätt. 

    Angående förskolan så kanske jag blandade ihop ditt inlägg med någon annans. 
  • asta66
    Roxana skrev 2015-05-09 16:28:59 följande:

    Är du allvarlig nu?
    Ta hand om och ge ett litet barn en bra start i livet är ett viktigt jobb. Självklart borde samhället värdera det.
Svar på tråden klassiska kvinnofällan?