klassiska kvinnofällan?
Hörde en diskussion på radio igår, ang den klassiska kvinnofällan. Att kvinnor är hemma mer/längre tid med barnen. Dom la fram det som om det skulle vara ett fult knep från mannens sida, eller att kvinnan är så dum som går på denna fälla än och förlorar så mycket ekonomiskt. Att man borde vara smartare och trygga sin egna ekonomi och framtid osv.
Och jag tänker bara, är pengarna ens jämförbara med upplevelsen av att få vara heltidsförälder?
Jag var hemma i två år med första barnet, dels pga att jag var studerande och maken hade inkomsten att dra in, samt att han började nytt jobb strax efter förlossningen och inte kände möjlighet att starta med föräldraledighet.
Med barn två gick jag tillbaka till arbetet på deltid efter fem månader, och då var mannen hemma 3 av 5 dagar. Jag gick aldrig tillbaka till en heltidstjänst, utan jobbar 80% (är ledig fredagar) med minstingen som fyller 3 i år. Jag har fortfarande SGI dagar kvar på fp. Men även när dom är slut är jag gärna hemma på fredagar. Givetvis förlorar jag några tusenlappar i månaden, men jag anser att det är värt det.
Jag tycker det är skönt att bara jobba fyra dagar, det är trevligt att få ensamtid med minstingen och umgås själv med båda barnen efter lunch. Jag tycker jag har det lite lyxigt som faktiskt kan ha denna möjligheten. All den tid jag har fått ägna åt barnen, hela detta kapitlet av livet kommer jag bära med mig till graven. Det är inget som är ekonomiskt jämförbart enligt mig.
Hur ser ni på det hela?
