blomma41 skrev 2015-05-09 23:21:59 följande:
Förstår att ni själva aldrig blivit psykiskt misshandlad under halva graviditeten även fysiskt, han är farlig och manipulerar folk, pratade oändligt mycket bakom min rygg, naturligtvis var det bara ett av alla diskutioner från honom om mössan han blev våldsam och slängde det han kom åt mot mej så jag fick skydda dottern och skynda mej ut, jag kände ingen och var superrädd för honom då han kvävde mej och fick mej att försvinna från vänner och folk, han skrek att jag skulle vara hemma när han kom hem och jag vägade inget annat. Jag hade ingenstans att ta vägen, och gud vet vad som hänt om jag tagit kontakt med soc och han fått veta det, då kanske jag inte hade levt nu. Han är psykopat och svartsjuk och elak och farlig. Detta pågick under 2,5år innan jag flydde då dotter hämtade av farmor via soc. Och självklart är det en lång historia som jag inte skriver här, men för att bli förstådd så tog jag exempel. Dottern blev ju utsatt för pappans falrighet hon som liten vände honom ryggen. Man blir livrädd i ett sådant förhållande.
Nog har jag förståelse, jag har arbetat frivilligt på en kvinnojour under en rätt lång period men när det gäller LVU så skiljer man på det föräldern upplever och det barnet upplever i den situation det befinner sig i, det betyder inte att det är rätt att du utsattas för detta men att man ansåg att din dotter behövde skyddas då du inte var kapabel att skydda henne. Hur argumenterar man för att hon fortfarande bor där? Är du psykiskt stabil idag och skulle kunna erbjuda henne ett hem med allt vad det innebär? Sköter du dina umgängen?