Skaffa syskon med mitt ex.

Det låter smart! Vissa människor kommer ju se ner på dig om du har två pappor till dina barn (om du får barn med någon annan alltså).

Frågan är ju hur du ska lägga fram det :)

Ja varför inte liksom. Om ni båda är med på det så kör på. :)

Tycker du ska skaffa barn med en man du lever med. Det blir lugnare för barnet och för dig. Barnen lider inte av att ha "halv" syskon. Mår inte bättre av "hel" syskon heller. Det du går och funderar på är bara trams och som inte kommer att hända i alla fall. Men jag förstår tanken, även om den är skruvad.

Jag tycket det låter som en bra ide'. Förutsätter dock att du är singel isåfall.

Varför skulle de vara trams för? Varför skruvad?

Både hon och jag känner att vi vill ha fler barn. Hon känner att klockan går och jag själv har inte lyckats träffa nån som vill ha fler barn. De handlar inte om huruvida de blir hel eller halvsyskon utan att de öht blir några.

Skruvat för det är precis samma sak som att två kompisar skaffar barn bara för att. - "Jag har varit singel länge nu och ringer någon polare och kollar om denne vill ha barn". Liksom den tanken. Skruvad, om du lyssnar på den så hör du själv.

Om två människor genuint längtar efter barn, har en god vänskapsrelation och kan fostra ett barn ihop. Men klockan tickar och de finner ingen seriös kärleksrelation. Då ser jag inge skruvat i att dessa skaffar barn ihop. Till skillnad från alla dessa barn som kommer till genom "ons" där ena föräldern kanske inte ens är närvarande under uppväxten... än mindre under graviditet och födsel.

Fast här är det ju två personer som uppenbarligen redan klarar av att ha barn tillsammans trots att de inte bor ihop eller är tillsammans.

Jag tycker generellt att man ska bo ihop när man skaffar barn men det finns ju undantagsfall där det kanske kan vara en bra idé ändå. Jag tycker du ska prata med ditt ex och se vad hon säger i alla fall.

Hörde om detta (liknande) i helgen, tycker det är tragiskt att barnet inte får en enda stund i livet i en kärnfamilj. Inte blivit till I någon slags romantisk inramning. Egoistiskt och självcentrerat av de vuxna. Tror man är rätt svagbegåvad om man inte förstår att  är förhållandet slut så får man vara nöjd med de barn man har och göra det bästa av det.

För mig signalerar detta bristande moralisk kompass.

Jag tycker det låter som en bra idé om ni har ett gott samarbete och en bra vänskap och båda vill ha fler barn men samtidigt är nöjda med att leva själva. 

Men jag tycker också att det beror på er ålder och hur gärna ni vill kunna inleda en ny samborelation. Om ni är i den åldern att det är stor chans att någon av er träffar en ny barnlös partner så kan det vara bättre att vänta på en ny rätte istället. Det blir då svårare att träffa någon och ha 2 barn med in i ny relation än 1 barn, framför allt om den nya inte är färdig med barn.

Klokt skrivet men tydligen är vi få som har barnets bästa i fokus och kärnfamilj som norm. Även om den inte håller i en evighet så i alla fall genom större delen av uppväxten 

Bra idé!

Varför är det ?bra??