Samboliv hur får man det att funka?

Min erfarenhet är att frågan kanske inte i första hand är "Hur får man ett förhållande att funka", utan snarare "Hur undviker man att rasera det". Jag är själv skild, och har haft ett antal kortare relationer (varav två som sambo) utöver det, och jag har efter snart 25 år i olika förhållanden kommit fram till två avgörande saker.

1. Många negativa saker i livet, som förluster i spel såväl som sådant man offrar i kompromisser och relationer, orsakar en större negativ känslomässig massa hos vissa personer än hos andra. Dessa saker kan ligga och gnaga i åratal och är negativa varje dag även om de faktiskt bara inträffar en gång i månaden. De positiva sakerna sedan, de glädjs vi ofta bara åt i korta stunder, även om de är väldigt positiva. De vardagspositiva sakerna i livet tar vi dessutom ofta för givet, och de ger inga pluspoäng alls.

2. Vissa människor tar det väldigt personligt när deras partner t.ex glömmer att ta med kompostpåsen som står i hallen när de springer iväg på morgonen. De säger ofta något i stil med "Tror du att jag tycker det är roligt att komma hem..."¨. Dessa personer verkar snarare tro att deras partner vill dem illa än att tro att deras partner bara hade förbannat bråttom och glömde påsen där. De går sedan där i stanken och lider från 16:30 till 20:30 (då partnern kommer hem) för att då ösa ur sig allt över denne illasinnade skitstövel.

Så försök identifiera de positiva sakerna hos din partner och er samborelation, och tro inte att han vill dig illa bara för att han inte gör som du helst hade önskat. Sedan är det ju naturligtvis viktigt med en god kommunikation där man inte lägger orden i den andres mun och där man bekräftar att man hör vad den andre säger. Själv tycker jag ju också att det är jätteviktigt när man diskuterar att man gör skillnad på vad man känner inför vad som har hänt och vad som faktiskt har hänt. Man kan inte lasta någon annan för vad man känner, utan bara för vad han gjort. 

...och vad det gäller städning, matlagning och pengar så levde jag och mitt ex efter principen "till och från var och en efter behov och förmåga". Man värderar ofta saker lite olika, och då får man finna sig i att man kanske tar ett tyngre lass i de delar som betyder mer för en själv än för partnern. Jag som är morgonpigg hämtade alltid tvätt i tvättstugan och vek den på morgonen. Frugan var inte lika pigg och behövde dessutom en halvtimma vid spegeln varje morgon. Hon var mer noga med städning av toan, så det gjorde jag nästan aldrig. Vi delade inte på allt, utan delade på ett sätt som funkade för båda utan att någon blev utnyttjad.