Samboliv hur får man det att funka?

Samboliv kräver ofta lite uppoffring och planering för att fungera bra.

Hushållsarbete och matlagning kan ni göra tillsammans. Det behöver inte delas upp utan ni hjälps åt.
Vi kör med systemet att varannan tisdag kväll tvättar vi och varannan tisdag kväll städar vi. Vi har det inbokat i våra kalendrar. Båda hjälps åt. Med städningen så delar vi upp oss så att en person dammar och dammsuger och den andra tar toaletterna, dusch, badkar och kök.
Vi lagar alltid mat tillsammans. Det går snabbare och vi får tid tillsammans för att prata.

Vi har veckoplanering en timme i veckan (tiden är självklart inbokad i våra kalendrar) då vi går igenom vad som ska hända nästa vecka, vilka aktiviteter som är inplanerade, om det är något särskilt som händer, vilka maträtter vi ska laga, skriva inköpslistor etc. Om någon behöver egentid hemma så läggs det in i schemat. Om min sambo har tjejkväll så jobbar jag sent och sticker sen ut på ett träningspass i några timmar.

Din sambo verkar inte ha några andra intressen än sin dator. Kanske du kan skicka iväg honom på bio eller liknande när du vill ha tjejkväll hemma.

som sambo har man i första hand ett gemensamt liv.  Ni har valt att vara sambos och då måste ni också prioritera ert liv som sambos och välja varandra . Ni ska ju faktiskt vara nykära och VILJA umgås med varandra. 

Såklart ni måste ha era egna liv också, men det får ju aldrig bli så att ni väljer era "singelliv" före livet som sambo.   Känns han ivägen för att du vill umgås med dina vänner eller ta en fika på stan så blir det ju genast fel...  

Jag har varit gift i tio år och jag känner så här att livet med maken går först. Han är min bästa vän, den jag helst hänger med, den jag hittar på roliga saker med, vi som par bjuder gemensamt hem våra vänner.  Såklart jag också har mina egna vänner och mina egna intressen som jag är iväg på men det gäller att man då pratar och kommunicerar med varandra och jag väljer inte intressen och vänner framför min man utan man får göra en avvägning helt enkelt.   Om jag en lördag ska hänga med lite vänner över en pizza, en öl och lite skvaller så är jag ju medveten om att maken givetvis ska iväg på sitt vid nästa lediga tillfälle. 

Det handlar om att ge och ta oh se helheten .  Ni har inte två singelliv ni ska försöka enas om utan ni är i första hand sambos , i andra hand kommer era vänner och era varsina intressen. 

Samma sak gäller hushållsarbetet.  Ni gör hälften vardera eftersom ni bor tillsammans.  Man tar lika stor del av ansvaret.  Det heter inte hjälpa till där utan det heter att ta eget ansvar. 

Hej

Jättetacksam för svar.

Jag förstod nog inte till 100% vad allt i ett samboliv skulle innebära när jag gick in i det och jag känner att vi behöver lägga upp allt på ett bra sett som du beskrev där. Det låter ju jättebra att man kan sitta ner och bestämma inför veckan därpå.

Ska börja med det.

Men vad gör ni när ni båda är hemma och ni redan lagat mat? Jag är rädd för att det ska bli långtråkigt och man går varandra på nerverna typ.

Förstår inte varför jag har så svårt att acceptera detta var singel i 4 år så var ju en omställning att skaffa kille med även om det var det jag ville.

just ja..

det kan vara bra att ha någon form av schema för hur man lägger upp hushållssysslorna. Det underlättar enormt om man vet att vissa dagar är upptagna. 

Tex att man tvättar tisdag och torsdag, storhandlar på onsdag kväll och dammusger och torkar golv söndag eftermiddag... 

Min erfarenhet är att frågan kanske inte i första hand är "Hur får man ett förhållande att funka", utan snarare "Hur undviker man att rasera det". Jag är själv skild, och har haft ett antal kortare relationer (varav två som sambo) utöver det, och jag har efter snart 25 år i olika förhållanden kommit fram till två avgörande saker.

1. Många negativa saker i livet, som förluster i spel såväl som sådant man offrar i kompromisser och relationer, orsakar en större negativ känslomässig massa hos vissa personer än hos andra. Dessa saker kan ligga och gnaga i åratal och är negativa varje dag även om de faktiskt bara inträffar en gång i månaden. De positiva sakerna sedan, de glädjs vi ofta bara åt i korta stunder, även om de är väldigt positiva. De vardagspositiva sakerna i livet tar vi dessutom ofta för givet, och de ger inga pluspoäng alls.

2. Vissa människor tar det väldigt personligt när deras partner t.ex glömmer att ta med kompostpåsen som står i hallen när de springer iväg på morgonen. De säger ofta något i stil med "Tror du att jag tycker det är roligt att komma hem..."¨. Dessa personer verkar snarare tro att deras partner vill dem illa än att tro att deras partner bara hade förbannat bråttom och glömde påsen där. De går sedan där i stanken och lider från 16:30 till 20:30 (då partnern kommer hem) för att då ösa ur sig allt över denne illasinnade skitstövel.

Så försök identifiera de positiva sakerna hos din partner och er samborelation, och tro inte att han vill dig illa bara för att han inte gör som du helst hade önskat. Sedan är det ju naturligtvis viktigt med en god kommunikation där man inte lägger orden i den andres mun och där man bekräftar att man hör vad den andre säger. Själv tycker jag ju också att det är jätteviktigt när man diskuterar att man gör skillnad på vad man känner inför vad som har hänt och vad som faktiskt har hänt. Man kan inte lasta någon annan för vad man känner, utan bara för vad han gjort. 

...och vad det gäller städning, matlagning och pengar så levde jag och mitt ex efter principen "till och från var och en efter behov och förmåga". Man värderar ofta saker lite olika, och då får man finna sig i att man kanske tar ett tyngre lass i de delar som betyder mer för en själv än för partnern. Jag som är morgonpigg hämtade alltid tvätt i tvättstugan och vek den på morgonen. Frugan var inte lika pigg och behövde dessutom en halvtimma vid spegeln varje morgon. Hon var mer noga med städning av toan, så det gjorde jag nästan aldrig. Vi delade inte på allt, utan delade på ett sätt som funkade för båda utan att någon blev utnyttjad. 

Mitt recept som jag rekomenderar är att båda måste ha inställningen att man ger mer än man får.
Man måste skaffa sig insikten att väldigt mycket grejer man stör sig på helt enkelt inte är hela världen och inget att hänga upp sig på.
Man måste visa uppskattning för vad den andre parten gör, gärna ofta.

Lägg på ett bra sexliv som båda är nöjda med ovanpå det så är det iallafall enligt mig snudd på vattentätt!

Vi har varit tillsammans i tio år, min karl jobbar just nu eftersom jag ligger hemma i ischias. Jag sköter hushållet, för att jag vill ha det snyggt och städat, dessutom vill jag ha det gjort på mitt sätt. Han är fri att göra vad han vill, det är jag oxå.. Ser inget problem i det.

Vill han dra hem kompisar, så gör han det.

Tio månader och ni börjar redan tjafsa om det, illa...

Okej hur stort bor ni?

Jag stör mig mest på att då umgås vi alla tillsammans varje gång för att han är hemma och jag behöver egentid för mig och med mina vänner ibland med.

Okej så du menar att du gör allt hemma ? Och han inget ? Tycker det låter väldigt lustigt.

Jo visst det får min kille gärna med göra men ibland vill man ju va helt ensam med sina vänner med