Varför vill man bo på landet/i en liten by?

Fel och fel... jag menar bara att på landsbygden eller på mindre orter bryr sig folk inte lika mycket om hur de ser ut, de klär sig bekvämt. I storstaden kan folk knappt gå ut utan att stå framför spegeln i en timme och klä sig i de finaste kläderna man har, även om man bara ska till affären... På landbygden är folk.. FOLK, man är på ett mycket mer avslappnat sätt. Folk i storstäder är mer "uptight".

Men om ni ska ut och äta, då måste ju en vara nykter. Inte så kul att äta finmiddag utan ett gott vin =)

Det där är en fördom hos dig. Gå in i en t-banevagn, och du ser alla sorter. Promenera i en annan stadsdel än Östermalm - olika sorter. Om folk är "finklädda" på Ica är det väl för de kommer direkt från jobbet. 

för mig som varit på semester alla år i norrland (20år typ)
för mig är det just charmen md tystnaden/stillheten och den fina naturen.
fiska,loppisar...med mera.
sen gillar jag enkelhet och planering,vilket måste till om man ska bo så.
men även det här med återbruk/gör det själv ligger mig varmt om hjärtat.
finns en bra grupp på facebook som heter återbruka mera,där är ja med ch manfår massa bra tips och ideer.
är nog väldigt gammaldags,men de tar jag inget extra för.
läser tidningr som Land,Lantliv,drömhem och trädgård med mera,så jag är en utpräglad enkel människa. gillar att fotografera med så då är ju naturen bra

För att slippa oljud, trafik som spelar i ett varje ett varje natt dag eller kväll. Slippa alla människor som pratar, springer som dom gör i stan, kunna klä sig i skitiga mjukisbrallor och gå ut utan att någon ens bryr sig att titta extra på en. I stan känns de som man är mal-placerad, måste gå fin jämt. Tål inte stressen som är i en stad..

Nära till naturen och skidåkning, friluftsliv m.m , barnen kan leka ute utan att man är orolig att dom ska bi överkörda av 100 bilar som kör förbi varje dag.

Man kan ha djur, hästar och ha en hobby utan att behöva åka nånstans från stan för att behöva utföra den. FRISK LUFT.

Känner heller ingen press att köpa nya kläder, förnya hemma eller gå å shoppa på stan stup i ett. Jag lägger hellre pengar på bra mat, fritids aktiviteter eller djuren. Har en känsla att jag inte skulle vara en så jordnära, trevlig och lugn person om jag inte bodde där jag bor.

Egentligen känner jag inget behov av att förklara varför jag trivs i "skogen". För huvudsaken är väl att vi får bo där vi trivs :) om du trivs i stan så bo där å må gott. Jag blir själv nästan knäpp efter en weekend i stan. Men de är bara jag :)

Kan vi inte bara konstatera att alla är olika?

TS förstår inte hur man kan vilja bo på landet eller avstå från alkohol när man ska äta ute. Jag förstår inte varför det är så viktigt. Jag vill kunna ta del av storstadens puls men inte bo där. Vill hellre att mina barn växer upp i ett mindre samhälle eller på landsbygden.

Haha, alltså.. du tar Stockholm som ett exempel? Stockholm är ju en av de värsta städerna om du vill jämföra människor. Jag har varit i Stockholm varje helg sedan jag var född, jag är född på Danderyd. Stockholmare pratar inte med varandra, man tittar upp i taket när man åker tunnelbana, att möta varandras blickar är ju livfarligt! Säger du hej till en 08:a kollar de på dig som du är från Mars. Direkt när man kommer in till Stockholm så känner man hur stressad man blir, man tar efter pulsen där på en gång, så fort man sätter ner foten. Det är så jäkla stressigt och jobbigt, folk är asociala och bryr sig bara om sig själva, man springer för sitt liv för att hinna med tunnelbanan som går om 1 minut, även fast det går ett tåg varje 4:e minut.. Hahahaha nej.... Stockholm är tyvärr en patetisk stad när det kommer till det sociala och det lugna.

Jag är uppväxt där i närheten och det går att ta in varor på alla Ica om man ber om det. Så gott som alla mina vänner flyttade när de skulle börja gymnasiet, pluggade på annan ort och reste jorden runt. Läste på universitetet och en del återvände vid 30 när de ville bilda familj. Man kan köpa hus enormt billigt, och leva utan huslån. De som stannade kvar bildade familj tidigt, ja. Det är bildligt talat igensnöat på sina håll men man kan ju välja umgänge.

Fantastisk natur och man kan göra dagsutflykt med slalomskidorna till Sälen på vintern, och det finns alltid en släkting som vill fiska eller grilla någonstans. Sammanhållning och brist på rotlöshet.

Mvh, bor i stad

För mer än 20 år sedan flyttade jag med min familj från Sthlm till en liten by i glesbygd, c:a 50 km till närmsta stad, 20 km till något större samhälle (med apotek o systembolag och två olika mataffärer)

Vi flyttade för att komma ifrån stressen och att kunna ägna mer tid till familjen. Hade då tanken att vi skulle flytta tillbaka så småningom men vi är fortfarande kvar. Vi köpte ett hus för en bråkdel av vad det som vi hade i Stockholm kostade och sänkte boendekostnaden drastiskt och vi behövde inte jobba så mycket.

Det tar oss kanske 40 minuter att komma till stan, från dörr till dörr, parkeringsplats behöver man inte leta.

Känner en sådan frihet, när vi bodde i sthlm var det så många skapade behov, man tog för givet som du skrev att man kunde köpa alla ingredienser till maten i butiken, snabbt lärde jag mig att man överlever även om man inte har allt och man blir duktig  på att improvisera och planera. Många gånger fick jag förklara vad jag var ute efter, de hade inte hört talas om det.

Allt som man tidigare hade nära tillgängligt blir idag som en liten upplevelse, tom att jag stått inne på McDonalds och känt lite lycka över att jag skulle få äta en hamburgare!

Däremot har vi pushat på barnen att de ska flytta från byn, att de ska ut och se världen vilket de också gjort. Av fem barn är nu ett på väg tillbaka i närheten med sin familj, han började tänka annorlunda när barnen kom.

Alla barn har blivit mycket självständiga då de sedan de börjat gymnasiet har fått bo i stan, klarat sig själva och tagit ansvar(vi har ju alltid funnits för hjälp om det behövts) Ingen av dem har velat flytta till Stockholm fast de haft möjlighet, i stället har ett par av dem bott utomlands under studietid.

Nu älskar jag att besöka Stockholm under ett par dagar då och då, har heller inte gjort så många teaterbesök, sett utställningar och tagit del av den kultur som finns i närheten eller även längre bort, när vi bodde i Stockholm så hade man allt nära och kunde gå närsomhelst och då blev det inte av. Nu måste man planera lite, boka biljetter, planera och då kommer vi verkligen iväg.

Landsbygden passar inte alla men för mig är det perfekt.

Det du skriver om ungdomar som skaffar barn tidigt och blir kvar är ju som i  förorter, tycker det är lika tragiskt när generation efter generation bor i samma kvarter.

Anonym (usch) vadå 'förstår inte hur man kan vilja skaffa barn i storstaden' stackars barn?' Jag tycker inte alls synd om mina barn som är uppvuxna i en storstad (bor i London). Tvärt om! Mina barn leker ute, träffar kompisar cyklar till affären precis som jag gjorde när jag var liten. Visst finns det restriktioner i och med trafiken men att de skulle vara synd om dem betvivlar jag skarpt. Vi har simbassängen runt hörnan, stor park och cykelområden där vi kan cykla i timmar utan att se en bil. Barnen har segling på schemat, vi rider varje vecka och är ofta i naturen. London är en väldigt grön storstad med ett fantastiskt utbud av aktiviteter. Vi går ofta på museum på helgerna och har picknick i parken. De får också bo i en stad där människor kommer från olika delar av världen med en massa olika kulturer vilket för mig är jätte viktigt. Det skapar en förståelse för andra människors val här i livet. Jag anser att mina barn är otroligt lyckligt lottade som får bo i en sådan fantastisk stad, tycker absolut inte det är synd om dem!