Du med hbtq-, bdsm- eller polyläggning, vad har du mött för bemötande i samhället då du blivit öppen med hur du är?

Jag är bisexuell, gillar bdsm och lever i ett öppet förhållande.

Bisexualiteten brukar jag inte få så mycket reaktioner för. I tonåren var det vissa som var lite omogna, trodde att jag spanade in folk i omklädningsrummet och kände sig obekväma. Men 14-åringar brukar inte ha mycket vett i skallen, så, det är svårt att döma dem så mycket. I vissa fall har folk blivit förvånade, i och med att alla mina längre förhållanden har varit med killar, så de har trott att jag varit straight. Men de flesta bryr sig verkligen inte ett dugg. Jag är helt öppen med att jag är bi, döljer det aldrig, tvekar inte om jag får frågan.

BDSM är svårare. Där tvekar jag att ta upp det, även då det vore relevant ibland. Jag vill inte trycka upp mina preferenser i ansiktet på andra. Då jag har tagit upp det med andra än typ partners och väldigt nära vänner, så undviker jag att gå in på några detaljer. Bara "jag går ibland på bdsm-fester" typ, inget mer. Och brukar inte få några konstiga frågor eller så då. Men jag hade ett ex som tyckte att sadomasochism och bondage var bara för "psykiskt störda", och det var ju jobbigt, minst sagt. 
Folk verkar ha lärt sig att alla möjliga människor kan syssla med bdsm, att vi inte ser ut på ett särskilt sätt eller så. Det är bra. Sen kan jag väl önska att folk inte alltid antog att alla kvinnor är undergivna...

Öppet förhållande då? Brukar inte prata så mycket om det. Folk som redan lever "alternativt" på nåt sätt (t ex är poly, kinky etc) bryr sig inte. Men monogama vaniljare brukar ställa lite konstiga frågor... Typ "varför?" och "när kom du på att du inte är monogam". Ungefär som med bisexualitet för 10-12 år sedan alltså. "Vill du ligga med ALLA?"... eh, nej.