Måste jag stånga mig blodig varenda gång??

Ja du har ett beslut från tingsrätten så antingen följs det eller så får du ta konsekvenserna. Synd om barnet ja men så stor skada lär det inte ta, sakna mamma ja men en vecka går fort och blir barnet för jobbigt så lär han ju ledsna om han har vart så oengagerad som du påstår.

Jag hade kontaktat FR och en advokat.

Kan han inte ens sköta helgumgänget men ska ha hela veckor på sommaren?

Det är ju bara dumt.
Och inte alls bra för barnet, det är ju inte med hennes bästa i åtanke direkt.

Jag hoppas att du dokumenterat att han ej hämtat henne när han ska sas.

 Finns inga tider då han "inte hämtat" sedan domslutet kom (dock massor innan det) eftersom det inte var specificerat vilka helger han skulle ha och han har bara sporadiskt sagt till när han vill ha henne. 

Faktiskt inte sedan dess bestämt någon gång och så dyker han inte upp. Det hände ofta tidigare. Nu är det bara att han meddelar mig innan när han kan och så försöker jag anpassa mig till det. Har jag planerat något den helgen brukar jag fråga om det går bra med en annan, annars ändra mina planer.

Jag vill inte bråka och jag antar att det ändå är bra för henne om det inte går flera månader emellan. 

Jag tycker ändå det funkat okej med helgumgänget sedan vi fick domslutet i november. Förutom att det är ca 1 gång i månaden istället för två. Han brukar oftast säga till i god tid, (typ 1 vecka innan). Det har bara hänt någon gång att han säger till dagen innan eller så.. 

Ni borde ju ha bestämda helger så alla 3 vet när umgänget ska ske.

Varför ska du ändra dina planer och flickans för hans skull?

Se till att få bestämda helger på papper.

Kontakta FR. Har han inte skött varannan helg, utan låtit det gå längre tid än så, så har ett så litet barn ingen vidare anknytning till sin far.

Jag har lite samma problem denna sommar. Skillnaden är att jag är den enda som haft kontakt på FR, då pappan vägrat, samt att vårt barn är 4,5 år.

Pappan, som ska träffa sitt barn VH men som inte har skött det, kräver att få ha barnet hos sig flera dygn i sträck i sommar. Men det kommer inte att hända. Där har jag FR i ryggen iaf.

Klart hon inte tar skada av att vara med sin pappa!

Familjerätten har sagt till mig att om inte pappan träffar sitt barn (4,5 år) minst varannan helg, samt börjar köra nattningar i min gäststuga (som står typ 30 meter från mitt hus), så kan han INTE ta med sig vårt barn de 20 milen som det handlar om, för att låta barnet spendera flera dygn där. Så väl känner inte vårt barn sin pappa. De har inte en sådan anknytning!

Umgänget är till för barnets skull. Det ska vara KUL att åka till pappa, inte ångestladdat.

Dessa råd fick jag av familjerätten, och då är ändå mitt barn två år äldre än barnet i trådstarten.

Men han kan ju inte heller dyka upp som gubben i lådan?

Vill du JAPP bo hos någon du knappt känner i 2 veckor?

Tack så mycket för det! Jag kanske ska ringa dem i alla fall då.. 

Efter en hel massa gräl säger han att vi ska planera in 2 fulla veckor men att han ska låta henne åka hem om hon vill. 

Så jag ska alltså sitta hemma och vara backup i väntan på att hon kanske blir jätteledsen och måste hämtas. Känns ju lagom kul sätt att spendera semestern på... 

Å.. att jag aldrig har tänkt på det!! 

Ursäkta, jag vet att du inte menar illa men det känns lite otänkt att skriva så faktiskt. Vad tror du jag försökt göra i 2 år? Det går inte. Tro mig.

Alltid ska någon idiot komma och skriva den meningen. Helt ovetande om vem pappan är eller hur situationen ser ut. 

Är det något magiskt fenomen jag inte känner till som gör att barn inte kan ta skada av människor de har ett biologiskt släktskap med?? 

Om hon aldrig hade träffat honom i sitt liv och han var en dömd pedofil, skulle det fortfarande vara självklart att hon inte tar skada av att spendera 2 veckor ensam med honom?

 

Nu är det inte riktigt så, men jag och pappan har aldrig varit tillsammans så hon har aldrig känt honom. Han är en främmande man som talar ett främmande språk som hon inte förstår och jag är övertygad om att det skulle vara riktigt traumatiskt för henne om han får som han vill. 

Finns det en fastställd dom på en plus en veckas sommarumgänge med pappan får du väldigt besvärligt att mot pappans vilja få bort det.

Finns inget krav på att du ska vara på vänt under veckorna. Passa på att åk bort t ex.

Kan ibland funka med lite omvänd förhandling. Säg att det är jättebra med två veckor med pappan. Då kan du nämligen åka på partyresa eller hälsa på din nya kille. Plötsligt kanske pappan inte är lika intresserad.

Familjerätten kan inte gå in och bestämma något. De kan komma med råd och tips men det bästa dem kan göra är att medla mellan föröldrarna. Drar pappan rättslig är chansen stor endå att han får åka 20 mil själv med barnet och det är vad tingsrätten dömer till som ska hållas. Ett barn på 4.5 klarar garanterat att vara med sin pappa mer än 30 m från mamma.

Jag förstår att du tänkt på det.

Men sätt ner foten.
Ändra inte era planer för att han vill leka pappa en helg.

Det gagnar ingen, speciellt inte barnet.

Har du förstått vad alternativet är?

Gör jag inte det får jag leva i en hagelstorm av upprörda sms och samtal och massor av hot, elakheter och känslostormar hela den helgen och det gagnar inte heller barnet. Och det skadar mig. 

Ledsen men jag orkar inte det mer. Försökte länge länge och hade det så precis hela tiden. Tillslut fick jag ge upp, för han gör det aldrig. 

Tack vare det fick jag ensam vårdnad och det är jag glad för. Men jag kommer att fortsätta stryka honom medhårs för annars dödar han mig tillslut. (inte fysiskt men mentalt).

Det är ju lätt för er att säga att jag ska stå på mig men jag gjorde det i två år, det blir dagar av tortyr varenda gång. Jag klarar inte hur mycket som helst. Och snälla ta inte det som att jag är martyr och får skylla mig själv, jag gör vad jag kan för att överleva och jag skyddar mitt barn med enorm kraft. 

Det är jag övertygad om att du gör.

Men helt ärligt..sms med hot och annat ska såklart polisanmälas.

Ja det är lätt för jag har befunnit mig i samma sits.

Och idag så mår mitt barn mycket bättre än när det påtvingade umgänget pågick.

Eeh, hur VET du det?
Släng inte ur dig floskler om saker du inte har en susning om.

Men det funkar ju inte bra nu heller när du stryker honom medhårs? 

Jag håller med faktiskt om att du behöver sätta ner foten. Och kommer det hot via sms/telefon så spar dem, spela in dem, och polisanmäl. Varje gång.

Han kommer att fortsätta köra med dig och bestämma över dig så länge du låter honom.

Jag förstår att det inte är lätt men tyvärr tror jag det är enda sättet.

Vad hotar han med? Att du tycker att han är elak är tråkigt men han kan ha samma åsikt om dig. Naturligtvis är det bäst för barnet om ni kan samarbeta= båda kompromissar.

Jag förstår att det inte är lätt att ta emot en massa skit hela tiden. Men några råd kan ändå vara:
Svara inte när han ringer.
Spara sms som innehåller hot.
Skaffa ett kontantkort och ge honom det numret och inget annat. Blockera honom på det andra numret.
Informera honom om att vill han dig något (som har med ert barn att göra, eller umgänget) så får han skicka ett mail. Skapa en egen mailadress som enbart är till för honom så kan du själv välja när du orkar gå in och läsa. 
Skydda dig själv från det som får dig att känna dig svag. Eller försök iallafall.