Respektlöst barn - Vad gör jag för fel?

Det där med skorna glömmer han. Det har ingenting med respekt att göra. Köp skor som tål lera!

Hur menar du när du skriver att han hånar dig?

Hej tack för svaret

Om jag säger tex att nu är det dags att stänga av tvn och komma till matbordet (som vanligt och alltid) så har han börjar att antingen inte svara och bara sitta kvar eller så krånglas det och argumenteras emot på ett otrevligt sätt tex: Om jag måste stänga av tvn så måste du köpa lego till mig.

Eller så gör han fula miner och fjantar sig och räcker åt tungan och typ härmar det jag säger som om jag vore korkad.

Helt galet. Ingen vi vet varken vuxen eller barn gör så mot honom. Förstår inte hur det kunnat bli så här.

Mina två bonusbarn kunde vara så där i början mot mig. Jag kontra med köper du en bil till mig så får du lego. Inge mer tjat om det:)

Kom dom inte när jag sa att det var mat, så vart det ingen mat. Vart gnälligt vid läggdags men hände inga fler gånger efter det. Ville dom inte lämna tv så "gick den plötsligt sönder" Var inte rädd för att vara lite hård tillbaka. Dom dör inte av det, och dom lär sig något!

6-åringar brukar ha en period med "lilla tonåren", märks tydligt på min son också. Fortsätt som vanligt och stå fast vid viktiga principsaker så ska det nog blir bra. Som allt annat så lär även detta gå över...

Jag tror också att det är det som kallas "lilla tonåren".
Alltså en period av extremt testande utav gränser.
I perioder av sitt liv är det barnens uppgift att mer eller mindre provocera och testa vad som händer, för att förstå saker och ting. Och det gör de ju främst mot personer de är trygga med, dvs oss föräldrar, för att sedan gå ut i världen och applicera det på andra situationer men då har de förhoppningsvis genom att testa oss, lärt sig mer om vad man får och inte får.

Det är skitjobbigt rent ut sagt, särskilt med barn som är så pass stora att de kan ge svar på tal, retas, härmas och uppträda hånfullt. Min son har också gjort såna grejer. Man får andas, räkna till tio och jag har även fått säga att nu tar vi en paus och så går jag därifrån innan jag säger något dumt.

Man vill ju att ens barn ska fundera och reflektera och även ifrågasätta när det behövs. Och jag känner att jag vill inte behöva lägga till ett "för då" eller "för annars" varenda gång vi hamnar i diskussion om något utan jag vill kunna vara saklig och förklara fast på barnets nivå.

Som att stänga av tv'n exempelvis. Där kan man behöva påminna för det som är på tv kan vara väldigt intressant och barnet glömmer. Då brukar jag säga någon kvart innan maten är klar, att nu är det snart dags att stänga av. Alternativt om det finns något kvar att förbereda så säger jag till min son att nu får du stänga av och komma och hjälpa mig att duka/skära grönsaker så ska vi snart äta middag. Och får jag mothugg då så får vi prata om att vi hjälps åt, att man ibland måste göra sånt som inte är så kul osv.

Men jag förstår dig verkligen TS det är inte så kul alltid!

Men är det du eller han som tycker det är ett problem med leriga skor? Förmodligen du...? I stället för att köpa nya skor till honom så kunde du sagt "oj då, nu får du gå i leriga skor, vill du att jag visar dig hur man tvättar bort det värsta så säg till". 

Samma sak med maten, gör ingen stor grej av det, säg bara "nu är maten färdig, vi vill gärna att du stänger av tv:n och kommer och äter med oss". Gör han inte det så får han äta kall mat eller värma den själv. 

Jag håller med föregående talare. Skorna är inget han tänker på att vara rädd om. Är det lerigt ute får han väl använda gummistövlar och regnkläder och smutsa ner sig bäst han vill. Han är fortfarande inte så stor att konsekvenstänkande finns att kunna förutse vad som kommer att ske.

Vad gäller stänga av tv och komma till matbordet känner jag igen det från min 4,5-åring också. Hon vägrar eller räcker ut tungan eller säger nej. Är hon förvarnad stänger vi helt sonika av tv. Sedan får hon komma till matbordet och äta om hon ska ha mat.

Sedan känner jag igen det från när jag arbetade på 4-6 årsavdelning med barn som blev totalt förbytta när föräldrarna hämtade och de inte fick som de ville. Visst testade de gränser mot mig som var ny också, men inte riktigt på samma vis. Så är ni två om föräldraskapet så bestäm er tillsammans hur ni ska hantera det som uppstår och stå fast vid det, annars får du tänka igenom dina egna gränser. Att förbereda barnen i förväg är smart, för att sedan fullfölja. Ett alternativ kan ju också vara "ska du eller jag stänga av tv?". Vill han, ja då gör du det nu. Vägrar han så blir det ändå du som får göra det.

6-åringar beter sig vanligen så där. Den klart otrevligaste åldern. Ta inte åt dig personligen, för då kommer han antagligen att bli värre.
Det är en svår period för vilken förälder som helst, när ens lilla ängel plötsligt byts ut mot en alien. Du ska naturligtvis inte ta skit från honom, men försök att inte bli chockerad när han uppför sig illa. Behåll lugnet och påminn om era regler i stället.

Instämmer med Lövet och co. Min egen var en riktig pest runt 6 år. All hyffs och respekt var som bortblåst. Det gick dock över vid 7 år ungefär.

En sak till som jag hörde senast igår i en podd... förutsätt inte att barnet har ont uppsåt! Dvs barnet gör inte saker för att hen innerst inne är en elak människa utan det är mer en fråga om beteenden. Och rent praktiskt går det ju att träna bort saker som barn gör som inte är önskvärda genom positiv förstärkning och liknande. Men de allra flesta barn gör saker för att testa eller för att retas men inte för att de är genuint elaka små varelser

Mitt tips är gränssättning kring dig själv, t.ex så gör du klart för honom att man respekterar andra personer i ens omgivning, gör man inte det, så blir man inte respekterad själv.

När det gäller skorna, så är det inget konstigt, tror det skulle inträffa i rätt många familjer
Och lilla tonåren är inte roliga, det har flera intyga.
Men tuffa till dig (och ta inget personligt)