Är jag helrutten om jag inte närvarar?

Bonusdottern är så pass stor att överlämningar inte behövts. Sen har hon aldrig visat intresse eller nyfikenhet på vem jag är så nej har inte träffat varken henne, hennes nya eller hennes släkt.

Jag tvivlar inte på att den säkerligen blir jättetrevligt. Dock försvinner ju inte känslan av att det är jobbigt att möta hans förflutna.

Precis. Hans förflutna. Vänd på det - du är hans framtid. Klart bättre att vara den sista frun än den första ;)

Jag kan förstå din känsla, men samtidigt tycker jag det är dags att stå över den. Din sambo och din bonusdotter önskar din närvaro, d v s de ser dig som en självklar del av deras liv. Väljer du att avstå visar du ju att du bara tillhör familjen ibland när det passar dig. Om du lärt känna din sambos släkt kommer de nog också undra varför du inte närvarar. Det blir inte så kul för din sambo att behöva hitta på en lämplig ursäkt.

Jag tackade nej när sambons första brorsson konfirmerade sig, då det kändes fel att träffa hela sambons familj på ca 20 personer, men då hade vi bara varit ihop någon månad. I ditt fall har du ju varit en del av familjen i 3 år.

Jag har följt med på min bonusdotters uppvisningar av kör, klarinettspelande o s v. För mig handlar det om att visa intresse och respekt för hennes liv. Jag kan föra en trevlig dialog med både mamman och hennes nye man också. Vi har suttit vid samma bord och fikat också.  Sedan kan jag ändå bli förbannad på avstånd när mamman kör sitt race att hennes och hennes nya mans familjs födelsedagar väger mycket högre än födelsedagar i pappans familj. Däremot skulle jag aldrig propsa på att hon måste vara närvarande med mina föräldrar och bror.

Sedan är jag ingen som gillar kallprat och mingel, men du kan väl hålla dig i sambons och hennes släkts närvaro. Frågan är väl också vad dina föräldrar tycker om att du har nekat dem att få närvara? Kanske ser de det som väldigt fint att få äran att närvara. Kommer de så känner du ju någon mer också.

Min personliga åsikt är att det inte spelar någon som helst roll vad en massa främlingar tycker om huruvida det du beskriver är helruttet gjort eller inte, det som spelar någon roll är vad huvudpersonen i det här fallet, din bonusdotter, tycker och känner inför det.

Nej. Klart du inte måste vara med. Men det är ju larvigt att gå bara för ex-fruns skull.

Jag vet att bonusdottern kommer bli lite besviken om jag inte kommer. Samtidigt så bråkar hjärnhalvorna. Man vill ju gå för hennes skull men hur mycket ska jag rucka på vad jag egentligen känner? Ska jag behöva känna obehag en tid fram över tills konfirmationen och på den stora dagen för bonus skull?

Oavsett om jag går eller inte ( är ju en stund kvar) Så är det en intressant frågeställning.

Jag vet att man ( jag) blir oerhört egoistisk när det gäller sånthär, men frågan är hur dåligt man ska må bara för att bonus ska få ha det bra.

I sådana situationer brukar jag fundera över hur jobbigt jag tycker det är att göra det jobbiga i förhållande till hur mycket det skulle uppskattas av den jag gör det för samt hur mycket jag värdesätter att denna person ska bli glad. Det som överväger får då vinna. Tycker jag tex att det är extremt jobbigt och inte tror att det ändå skulle uppskattas särskilt mycket så låter jag bli, men om jag kan komma över det jobbiga och det skulle uppskattas mycket så biter jag ihop och gör det.

Men blir det inte väldigt konstigt om din sambos ex och hennes nya kommer men du stannar hemma. Alla kommer koppla det till att du är svartsjuk

Det visar ju att du tar avstånd från familjen. Vid vissa tillfällen får man faktiskt som vuxen bita ihop. Detta är sådant tillfälle.

Säg till alla att du ska gå, köp present och fixa klänning till dig själv. Sen "råkar" du bara bli sjuk lagom till den stora dagen. Detta blir du förstå väldigt ledsen över att du missade hennes stora dag och skickar med presenten med din man.

Fast personligen tycker jag det är rätt fånigt att du inte vill gå. Mina bonusbarns biomamma är en riktigt otrevlig typ, men jag skulle aldrig vilja missa bonusarnas viktiga händelser. Nu är de ju 20 och 21 men ändå!