• Fool

    Hjälp, jag är kär i en annan man

    Anonym (Sara) skrev 2015-05-28 13:42:20 följande:
    Fast det ts frågade efter var "Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?" Hon har inte frågat efter att någon ska klappa henne på huvudet. Men det ni skriver är ju inga svar på frågorna. Eller?
    Anonym (lm) skrev 2015-05-28 13:25:49 följande:
    Men håll tyst själv! Om man gjort något så vidrigt som att svika sina 3 barn och make på det sätt TS gjort så har man förtjänat att få skit kastat på sig. 

    Vad finns att diskutera, antingen berättar hon eller så gör hon det inte. Satsar mina pengar på det senare, ynkliga människor brukar fungera så...

    Men jag har väl inte bett någon att hålla tyst? Alltid någon som ska hamna på den nivån i diskussioner.
    Om du inte ens ser vad man kan diskutera skulle jag föreslå att du inte ger dig in i diskussionen heller.
    Fast vad vill du att folk ska säga då? Vad är det du anser är lämpligt att skriva? Finns det något att säga öht? TS är ju redan medveten om vad hon behöver göra, ge fan i att bedra sin man typ... ?

    Jag tror att den här tråden såsom 99% av alla liknande trådar har som syfte att få medhåll och tröst, och antagligen kommer TS slutligen komma till samma slutsats som alla hennes föregångare... bäst att låta sin man vara ovetandes (för hans skull givetvis) och fortsätta knulla kollegan tills hon kommit fram till vad hon vill göra av det vilket av en händelse bara råkar ta väldigt lång tid...eventuellt kommer hon göra något tafatt försök att avsluta med kollegan och "bara" nöja sig med sms, tjatt och mail... men råka trilla tillbaka gång på gång för kärleken / kåtslaget är ju bara så mäktigt... under tiden kommer hon hålla er uppdaterade om hur makalöst fantastisk kollegan är i jämförelse med hennes man som hon ändå älskar såååå. Gradvist kommer hon börja lägga över mer och mer av ansvaret för sin egen otrohet på sin man... för annars hade hon aaaaaldrig gjort såhär....

    känns det igen?
  • Fool
    Anonym (Vad har din man gjort?) skrev 2015-05-28 17:33:19 följande:
    Men detta gäller alla som sviker sina respektive. Oavsett på vilket sätt de gör det, om det är otrohet eller misshandel eller vad fan det nu är. De förminskar alltid det onda de gjort,
    "lite misshandel är väl inte så farligt, det ska hon ändå tåla", "jag gör det för att jag älskar henne".
    Samma sak med otrohet, "det är ju inte så farligt, hon behöver ju inget veta" etc.

    Sedan kommer rättfärdigandet av ens onda handlingar "ja, om hon visat mig mer kärlek, då hade jag inte behövt misshandla henne" eller "om hon inte hade varit så tråkig så hade jag inte behövt ha en älskarinna" etc.

    Dvs man rättfärdigar sitt vidriga beteende genom att lägga över ansvaret på den andra parten.

    Så är det helt enkelt med låga människor, de gör en massa skit, och de rättfärdigar alltid det, inför sig själv och andra.

    När en relation sjukit så lågt att man börjar behandla varandra illa då är det dags att skiljas helt enkelt. Det går inte att reparera den skada ett så respektlöst handlande orsakat.
    Ja visst är det så, klantar man sig och gör något som skitar ner ens självbild så gör folk ofta vafan som helst för att försöka återfå balansen och inte behöva känna sig som arslen, klick säger det i skallen och försvarsmekanismerna kommer till undsättning... wow nu känns allt mycket bättre och man kan fortsätta göra det som startade proceduren i första taget.

    Sen vill ju folk inte gärna behöva stå för vad man gjort, jag menar det finns ju stor risk att allt bara faller samman och det vill man ju inte... samma sak där.. klick säger det och man råkar hitta alla möjliga bra anledningar till varför det är bäst att låta gubben hemma vara ovetandes... sen råkar det ju bara ha en positiv bieffekt att man slipper göra ett val och avsluta med den andre.. då öppnar sig möjligheten att fortsätta äta kakan och ha den kvar.. och det är ju bra eller hur?

    I såna här trådar spelar det oftast ingen roll om så 1000 personer skriver det TS inte vill höra, det räcker med att en eller två skriver det hon vill höra för att tråden ska ha uppfyllt sitt syfte, hon får sitt medhåll, skuldkänslorna lättar, det känns bättre.... löser det något... enligt min mening nej.
  • Fool
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-28 20:35:48 följande:
    Så svårt att ta en, vad jag förmodar, vuxen människa som uttrycker sig på detta viset på allvar. Sorry.
    Är det mer vuxet att förorda att smyga bakom ryggen på sin partner med sanningen?

    Personligen tycker jag det är sånt som fega och omogna människor gör, vad tycker du?
  • Fool
    Anonym (anonym) skrev 2015-05-28 19:48:09 följande:
    Nu säger ju Ts att hennes och mannens relation varit dåligt under något år och mannen lär ju inte varit ovetande om att relationen inte varit bra det senaste året. Inget som Ts säger visar på någon falskhet under flera år där är ju faktiskt så att par slutar vara ett kärlekspar och istället bara blir vänner och då är det inte konstigt om de blir kära i någon annan.
    Att bli kär i någon annan är en sak , att sen hoppa i säng med den man blivit kär i är en HELT annan sak. Man kanske inte rår över sina känslor, men det går alldeles utmärkt att välja vad man gör av sina känslor. TS föstes inte i säng med den andre mannen mot sin vilja hon gjorde ett fullt medvetet val och det ansvaret kan hon knappast lägga på relationen.
  • Fool
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-28 18:31:20 följande:
    Det hade väl han kunnat ta ställning till. Ingen hade ju kunnat tvinga honom.
    Det förutsätter väl att han får reda på att du varit med någon annan? Hur ska han annars kunna ta ställning till det? Är inte att ha kvar sin partner genom en lögn, dvs genom att mörka sanningen och förneka personen chansen att göra sina egna val en form av tvång?
  • Fool
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-28 22:03:39 följande:
    Jag försöker att inte döma.
    Dömd blir man alltid för sina handlingar, TS kommer tex garanterat bli döm av sin man och möjligen av sina barn med (beroende på hur gamla de är) , det var trotts allt hennes handlingar som försatt dem alla i den situationen. Tycker det är ganska naivt att påstå att man är odömande. Ingen människa är helt neutral, alla människor förhåller sig till olika situationer och bedömer om de anser att det är rätt eller fel.
  • Fool
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-28 22:08:14 följande:
    Nej tvång tycker jag inte att det är. Men nu var det svaret inte baserat på min historia utan ett svar på detta:
    Anonym (moralisten) skrev 2015-05-28 18:27:32 följande:

    Hade din man velat leva som kompisar? Utan sex? Utan kärlek? Och OM du velat ha sex med honom - hade han fixat det med tanke på att du varit ihop med en annan man under er relation? Att vara den som är bra att ha därför att barnen går först?


    Och det handlar inte om mig.
    Vet inte om jag håller med, han fråntas ju möjligheten att göra sina egna val, det finns många sätt att tvinga människor att göra saker de kanske inte vill, ett sätt är att ljuga.
  • Fool
    Anonym (Otrogen) skrev 2015-05-28 22:22:03 följande:

    Det blev verkligen en diskussion av mitt dilemma. Till er som försöker svara på det jag som efterfrågar vill jag säga tack. Till er som kommer med påhopp: hur tror ni att det hjälper mig i min situation? Jag har inte efterfrågat eller tyckt att ni ska tycka synd om mig. Det är inte ett dugg synd om mig. Jag ville ha berättelser från de som varit i samma situation för att på något sätt kunna fatta ett vettigt beslut. Lämna, stanna kvar. Vilka konsekvenser det blev, både just då och i det långa loppet.

    Jag har aldrig skrivit att jag inte tänker berätta för min vad jag gjort. Han kommer få reda på sanningen då jag egentligen  inte klarar av lögner. Precis som några av er skrivit har jag svårt att se min man i ögonen. Jag har dåligt samvete över det jag gjort för jag vet att jag kommer förstöra en familj.  


    Bra, huvudsaken är att du gör ett val, det kommer bli ett jäkla liv och ni kommer få det tufft ett tag men på sikt kommer ni läka, tillsammans eller var för sig. Glöm inte skilja på era känslor och barnens känslor, de är egna individer med egna känslor, egna drömmar och tankar som inte nödvändigtvis sammanfaller med era.

    Sen vore det kanske bra om du tar dig ett snack med kollegan. Du skriver att du inte vet vem du ska välja, men är du säker på att kollegan vill ha ett förhållande med dig? Är han själv upptagen eller är han singel?
  • Fool
    Anonym (Otrogen) skrev 2015-05-29 10:23:39 följande:

    Jag har inte bett om hjälp med att välja. Jag har velat veta hur andra i samma situation agerat.


    Stämmer verkligen det? På din trådstart så låter det som om du har svårt att bestämma dig för vilken av dem du ska ha....
    Anonym (Otrogen) skrev 2015-05-27 22:07:20 följande:

    Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?


    Förstår att det är ett tufft val, men Anonym(moralisten) har en poäng i att detta borde vara ett gemensamt beslut, det rör trotts alla ert gemensamma förhållande.
    Att låta en människa som ska föreställas stå en nära gå omkring med drömmar och framtidsplaner samtidigt som du överväger att byta ut honom känns inte direkt rakryggat. Han borde få en chans att förhålla sig till situationen så även han kan göra sina val, planera för framtiden, etc... precis som du gör.

    Jag tycker du borde prata med din man om hur du känner och vad du gjort så kan ni tillsammans avgöra vad ni ska göra av det. Om han inte längre vill fortsätta leva med dig så är ju valet gjort och du har inget mer att fundera över, om han istället vill ge ert förhållande en ny chans så blir det upp till dig att avgöra om du vill det eller ej, men då är han åtminstone medveten om hur du känner och kan förbereda sig för ett eventuellt uppbrott. Att hitta en ny lämplig bostad tex tar tid, ska man dela upp ekonomin så kan det vara bra att dra ner på kostnader, ska ni sälja huset (om ni har ett) så behöver den kanske göras i ordning först... osv... listan kan göras lång.

    Nu går jag kanske händelserna i förväg men OM du nu skulle välja kollegan så flytta inte in hos honom det första du gör, era barn behöver oxå tid på sig att smälta allt, sörja, anpassa sig till sin nya situation UTAN en ny "pappa" och eventuella bonussyskon med i bilden, ge dem tid helt enkelt. För dem är 10 ggr tuffare än vad det är för dig och din man.

    PS! Är den andre mannen också i en relation?
  • Fool
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 10:50:41 följande:
    Jag tänker som du. Jag hade inte velat veta om min man haft en affär.

    Har dessutom gått igenom det ts beskriver och valde att stanna utan att berätta. Oftast funkar det bra ibland får jag väldigt dåligt samvete och mår dåligt över det. Tänker att det är rätt åt mig. Jag ångrar inte att jag inte har berättat.
    Fast nu ser du allt ifrån ditt eget perspektiv och vad som är bäst för DIG, men den ende som kan avgöra vad som är bäst för honom är din man, det gäller även TS man.

    Klart att du inte ångrar att du inte berättat, du fick ju behålla din familj trotts ditt snedsteg, men frågan är om din man delar din åsikt, eller rättare sagt hade delat din åsikt om han hade vetat?

    Många människor ser att bli förnekad möjligheten att göra ett val, att bli förd bakom ljuset, att bli snuvad på åratal av sitt liv (om man hellre hade velat avsluta förhållandet) och ett klart större svek än otroheten i sig.
Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man