Hjälp, jag är kär i en annan man

Hade din man velat leva som kompisar? Utan sex? Utan kärlek? Och OM du velat ha sex med honom - hade han fixat det med tanke på att du varit ihop med en annan man under er relation? Att vara den som är bra att ha därför att barnen går först?

Förstår det är känsligt för alla otrogna patetiska stackare , som då kallar andra för moralister Naturligtvis ska ts sätta sig ner och berätta för sin man att hon knullar med en kollega och är "kär" . Helst när det är 3 stackars ungar som också helt ofrivilligt blir indragna i denna smutsiga sörja . Låt hennes man få bestämma hur han vill göra , har han lite cojones så lämnar han och tar barnen med sig 

Jag kan köpa att man har ett dåligt förhållande och då lockas av en annan men inte när de är fler som blir lidande som i detta fall -barnen . Kan inte för mitt liv fatta att man fixar knullet när man vet man och barn sitter därhemma 

Är det mer vuxet att förorda att smyga bakom ryggen på sin partner med sanningen?

Personligen tycker jag det är sånt som fega och omogna människor gör, vad tycker du?

Det förutsätter väl att han får reda på att du varit med någon annan? Hur ska han annars kunna ta ställning till det? Är inte att ha kvar sin partner genom en lögn, dvs genom att mörka sanningen och förneka personen chansen att göra sina egna val en form av tvång?

Hade din man velat leva som kompisar? Utan sex? Utan kärlek? Och OM du velat ha sex med honom - hade han fixat det med tanke på att du varit ihop med en annan man under er relation? Att vara den som är bra att ha därför att barnen går först?

Min exman bedrog mig med en kollega. Ljög mig rakt upp i ansiktet när jag misstänkte det. Men blev slutligen avslöjad. Han tog hem barnen till älskarinnan så barnen vet vad som hänt. Jag lämnade. Idag när det gått snart 11 månader vill ena barnet fortfarande inte vara med honom. Älskarinnan har lämnat honomnär hon insåg hur mycket han ljugit även för henne. Barnen mår dåligt av skilsmässan. Han och jag är inte precis bästa vänner och han lider av depression och ångest. Så utan att moralisera så kan otrohet få rätt tuffa konsekvenser.

Eftersom du redan nått den lägsta nivå som en människa kan nå och ditt värde är noll så förstår jag inte din frågeställning?

Gör som du vill, vilket beslut du än tar så kan du inte nå lägre som människa eftersom botten redan är nådd.

Jag tycker många är så hårda och påhoppande här mot ts. Jag hade nog fortfarande agerat 'själviskt' och faktiskt tänkt igenom vad jag velat själv innan jag kanske splittrat en familj eller sårat någon oerhört. Ibland är det bättre att inget veta om man är i en relation som är lite dålig. Jag hade iaf inte velat veta om min partner hade en affär eller en tillfällig förbindelse. Hade han valt mej så hade jag inte behövt veta det. Vill man skiljas är det ju en annan sak. Det är många som såras. Så än en gång,hoppas det löser sej och att du gör det som känns rätt för dej.

Fast nu ser du allt ifrån ditt eget perspektiv och vad som är bäst för DIG, men den ende som kan avgöra vad som är bäst för honom är din man, det gäller även TS man.

Klart att du inte ångrar att du inte berättat, du fick ju behålla din familj trotts ditt snedsteg, men frågan är om din man delar din åsikt, eller rättare sagt hade delat din åsikt om han hade vetat?

Många människor ser att bli förnekad möjligheten att göra ett val, att bli förd bakom ljuset, att bli snuvad på åratal av sitt liv (om man hellre hade velat avsluta förhållandet) och ett klart större svek än otroheten i sig.

Ja, otrohet handlar väl i grund och botten om egoism, man förser sig med något man saknar / vill ha av x anledning. Då är det kanske inte så konstigt att man fortsätter på samma tankebanor när det gäller att stå för det man gjort.

Visst gör lögnerna oftast mycket mer skada än otroheten i sig eftersom lögnerna säger mycket mer om personen än otroheten, alla kan göra misstag men hur man sen hanterar sina misstag säger en hel del om vem man är. Det är oftast lögnerna som får den drabbade att ändra sin uppfattning om sin partner, inte otroheten. Om personen är otrogen och sen står för det så är oddsen mycket större att man kan bibehålla sin bild av sin partner som en människa med brister men ändå i grunden ärlig person. Om man däremot spär på sveket i sig med åratal av lögner så blir det klart svårare och det känns mycket mer förnedrande.

Jag tror inte heller på "lyckligt ovetandes" som lösning på problem, det är lite som att bjuda sin partner på en trevlig resa till new york och betala det med personens egna pengar, visst personen kommer säker bli glad över presenten tills personen upptäcker att han / hon fick betala den själv.

Och ditt resonemang bygger på att du kan förhindra att sanningen kommer fram. Problemet är att du aldrig kan ha full kontroll över om det kommer komma fram eller ej, jag menar ingen som blivit påkommen har antagligen önskat det, men bevisligen händer det ändå, mao lägger du alla ägg i samma korg och håller tummarna för att lögnerna aldrig upptäcks och ökar dessutom insatserna eftersom du spätt på själva sveket med åratal av lögner.

Det är ett val man gör helt enkelt, vilket strategi man väljer. Det kan betala sig eller så kan det skita sig. Båda har både för och nackdelar iaf sett ur ett rent praktiskt perspektiv. Sett ur ett moraliskt perspektiv kan man ju fundera över hur man kan sitta och se sin partner i ögonen år efter år med vetskapen om att man låter personen leva i en lögn, vissa klarar det , andra urholkas inifrån.