Hjälp, jag är kär i en annan man

Så resonerar många som gjort saker de inte är så stolta över, problemet är att om det kommer fram ändå, vilket det ofta gör så blir skadorna 10 ggr större än de hade varit om de varit ärliga. Dvs förutom otroheten så lägger man på åratal av lögner och "skulden" växer. Att bygga en framtid baserat på en lögn är sällan en bra idé, det kostar många ggr mer än det smakar.

Exempel: Någon är otrogen i ett förhållande innan de hunnit skaffa barn, håller tyst om det, 8 år och 2 barn senare kommer det fram och de skiljer sig, förutom paret själva så blir nu även 2 barn drabbade. Tror du den bedragne hade velat få reda på det innan han / hon valde att skaffa barn? Tror du personen kanske hellre velat avstå eller avvaktat med att skaffa barn om personen hade vetat?

Ja, otrohet handlar väl i grund och botten om egoism, man förser sig med något man saknar / vill ha av x anledning. Då är det kanske inte så konstigt att man fortsätter på samma tankebanor när det gäller att stå för det man gjort.

Visst gör lögnerna oftast mycket mer skada än otroheten i sig eftersom lögnerna säger mycket mer om personen än otroheten, alla kan göra misstag men hur man sen hanterar sina misstag säger en hel del om vem man är. Det är oftast lögnerna som får den drabbade att ändra sin uppfattning om sin partner, inte otroheten. Om personen är otrogen och sen står för det så är oddsen mycket större att man kan bibehålla sin bild av sin partner som en människa med brister men ändå i grunden ärlig person. Om man däremot spär på sveket i sig med åratal av lögner så blir det klart svårare och det känns mycket mer förnedrande.

Jag tror inte heller på "lyckligt ovetandes" som lösning på problem, det är lite som att bjuda sin partner på en trevlig resa till new york och betala det med personens egna pengar, visst personen kommer säker bli glad över presenten tills personen upptäcker att han / hon fick betala den själv.

Och ditt resonemang bygger på att du kan förhindra att sanningen kommer fram. Problemet är att du aldrig kan ha full kontroll över om det kommer komma fram eller ej, jag menar ingen som blivit påkommen har antagligen önskat det, men bevisligen händer det ändå, mao lägger du alla ägg i samma korg och håller tummarna för att lögnerna aldrig upptäcks och ökar dessutom insatserna eftersom du spätt på själva sveket med åratal av lögner.

Det är ett val man gör helt enkelt, vilket strategi man väljer. Det kan betala sig eller så kan det skita sig. Båda har både för och nackdelar iaf sett ur ett rent praktiskt perspektiv. Sett ur ett moraliskt perspektiv kan man ju fundera över hur man kan sitta och se sin partner i ögonen år efter år med vetskapen om att man låter personen leva i en lögn, vissa klarar det , andra urholkas inifrån.

Nope, jag tycker din man "lider" av att få leva i en lögn, att han mer eller mindre tvingades fortsätta ert förhållande med hjälp av lögner, lite som att gå omkring med ett gift i kroppen som kan ta kål på en vilken sekund som helst eller läka av sig självt.

Jag hade kunnat förlåta att personen hade förgiftat mig av "misstag" och sen sagt det, men jag hade aldrig kunnat förlåta att personen lät mig gå omkring med det år efter år utan att säga det för att slippa obehag för egen del. Jag har lättare att ha förståelse för impulsmisstag än uppsåtlig manipulation, det känns mer iskallt och överlagt på nåt sätt.

Men det är jag det, vet att andra resonerar annorlunda. Dock har detta (veta eller inte veta) debatterats många ggr på FL, bla i omröstningstrådar och resultatet har varje gång blivit ungefär detsamma, en överväldigande majoritet vill få reda på det oavsett hur. Det verkar som om att få göra sina egna val i livet är viktigt för de flesta.

Den finns det en ganska stor diskrepans mellan hur man röstar beroende på vilka tidigare upplevelser man haft, av de som själva är eller varit otrogna verkar en ganska stor andel vara helt övertygade att deras partner absolut inte vill veta eller mår bäst av att inte veta, övriga tillfrågade, dvs såna som blivit drabbade av otrohet och de som inte själva upplevt otrohet verkar en stor majoritet vilja veta.

Som sagt, både ditt, Anonym(sara) och förmodligen även TS åsikter är ganska typiska för personer i er situation. Men eftersom de allra flesta som blivit bedragna och även de som inte än upplevt otrohet till en överväldigande majoritet röstar för att de vill veta, no matter what så verkar tyvärr påståendet att "det skadar mer än vad det hjälper" inte stämma överens med verkligheten, det påståendet verkar vara väldigt ensidigt och speglar mest hur man själv vinner mest på att allt förblir hemligt.

Å andra sidan hjälper inte bara medhåll med medhårsstrykning heller, eftersom det har en tendens att normalisera och förminska det man gör.

Ett exempel är en tråd där några gifta kvinnor som var otrogna utbytte tankar, tråden utmärkte sig med att de var extremt känsliga för kritik, all ifrågasättande eller ens en antydan till kritik bemöttes av en storm av arga svar, anmälningar och hänvisningar till att lämna tråden..... två år senare satt samma kvinnor och diskuterade samma saker (vilket mest bestod av att utbyta eloger till sina älskare, tycka synd om sig själva och beklaga sig över hur tråkiga deras respektive partner var).

Mao de hade inte kommit framåt en millimeter utan stod kvar och trampade i samma ruta, inte så konstig iof om man bara utbyter tankar med likasinnade och aldrig får andra perspektiv eller får sina tankar ifrågasatta.

Medhåll känns kanske skönast, men det är inte alltid bäst för att lösa problem

Vilket oxå betyder att 50% inte varit otrogna. Om något är vanligt innebär det per automatik att det är ok och acceptabelt? Jag menar våldtäkt, misshandel och missbruk är oxå vanligt, innebär det att det är ok, att det är acceptabelt och att det inte får kritiseras?

Intressant att du kan dra långt gående slutsatser om hur saker kommer bli baserat på vadå? Eller har du möjligen en spåkula där du kan förutspå exakt hur TS framtid kommer utspela sig och att TS man kommer ta allt med en klackspark?

Jag menar utan spåkula så kan det lika väl bli så att TS man får reda på det nästa månad och begär ut en skilsmässa samma dag.

Nu är det iof en non issue eftrersom TS verkar ha bestämt sig för att berätta, vilket är väldigt starkt av henne. Trots sitt misstag så visar  hon klart mer ryggrad och karaktär än vad många andra här gör

Starkt av dig TS 

Det är inte alls en klysha, jag tror att det är allmänt välkänt att otrohet inte löser några problem utan snarare är en flykt från problem antingen i relationen eller personliga. Att folk gör det ändå beror mer på feghet, konflikträdsla och bekvämlighet. Lättare att smyga bakom ryggen på sin partner än att ta tag i eventuella problem,

Sen blandar du ihop känslor och handlingar, man behöver inte alltid agera på sina känslor, det är ett medvetet val man gör. Man behöver tex inte slå någon för att man blir arg, man behöver inte hoppa i säng med någon för att man blir attraherad.