Exets nya ska bo i mitt hem?!

Sen ska man väl komma ihåg att mannens tidigare barn och de fyra gemensamma är syskon. Alla har kanske känslomässiga band till varandra. Så det är kanske inte så enkelt som att bara sparka ut dem. Stackars övergivna barn!

Men oj. Det krävs en hel by för att fostra barn.... och du tycker att barnens enda fasta punkt skall överge dem hon också? Är TS minsta anständig så gör hon inte det. Inte förrän mannen tar sitt ansvar. Eller mamman.

Denna bybon hade definitivt inte befattat sig med det.
Ungarna hade åkt ut omedelbart, sedan hade jag kontaktat en advokat för att få enskild vårdnad om de egna barnen och samtidigt hade jag lagt in om skilsmässa och bodelning.

Har jag fattat helt fel? Är inte de här övergivna barnen syskon till Ts och mannens gemensamma barn?

Ja, alla barnen är syskon och det är en svår sits för alla att veta att de inte längre ska bo med båda sina föräldrar och sen att syskonen ska splittas och bo i olika land. Förstår inte hur någon kan tycka att de bara ska kastas ut. De är minderåriga och har varit en del av mitt liv i hela mitt vuxna liv. Deras sits är tragisk och jag lider med dem, som hamnar mest i kläm. Deras väl sätter jag, som vilken vettig förälder som helst, högre än mitt eget. Även om jag inte burit och fött dem, så har jag varit deras primära förälder i ett decennium. Jag har lärt dem läsa, cykla, simma, knyta skorna, torkat deras tårar, lyssnat, trösta, förmanat, plåstrat om, läst läxor med, firat födelsedagar och fixat kalas. och hur skulle det kännas om jag utöver de biologiska (mer eller mindre frånvarande) föräldrarna, vänder dem ryggen när de är i fritt fall? Kan någon förklara det resonemanget för mig?

Som en uppdatering fick exet och den nya sova på annan plats, men nu är det igång igen om att den nya ska med och bo i huset när han ska ha dem i sommar. Poletten verkade visst inte trilla ner första gången...

Hade det kvittat vilken ålder det varit på barnet? Du hade dumpat en treåring på soc kontor och dragit? Eller utanför, om det var stängt?

Japp det hade kvittat fullständigt. Jag hade ansökt om skilsmässa och bodelning också.

Jag förstår inte varför man ens kollar två gånger på en man som gladeligen lämnar över allt ansvar för sina tidigare barn. 

Du hade alltså kunnat sätta en treåring utanför ett stängt sockontor för att bli av med denne snabbt? Okej.

Det finns polisstationer också man kan lämna på.

Men jag tror knappast att mannen bara försvann på 1/2 minut, så jag hade varit tydlig med vad jag skulle göra av barnen om han inte tog dem med sig. Hade han ändå lämnat dem, så hade jag omedelbart sett till att bli kvitt dem.

Jag träffade en kvinna som dig en gång. Ett barn i tonåren som bott i familjen under de senaste 10 åren. Den enda mamma hen kände. När fadern inte längre fanns tillgänglig åkte hen ut. Enda gången jag gråtit på jobbet var när barnet tog farväl av sina syskon som inte förstod varför deras syskon skulle flytta. Den dagen jag går i pension och inte längre kan få sparken ska jag söka upp den kvinnan och tala om vad jag tycker.

Ondska finns mitt ibland oss.

Fy fan.
Jag får lust att gråta.Vilken okänslig kärring.

Andras barn är något som kommer på köpet. Vill inte föräldern befatta sig med dem, varför ska "vem som helst" som inte har några band eller ens (positiva) känslor för dem, ta hand om dem?

Tycker du på fullt allvar att barnet skulle bo kvar på ett ställe där det varken var önskat eller omtyckt?
Blir föräldern otillgänglig, så blir det inte per automatik partnern som går in och tar ansvaret.
Så säg du till henne vad du tycker, du lär få svar på tal så att det svider i skinnet på dig!

Men nu är det ju då att alla "bonus" föräldrar inte ser barnen som en pain in the ass, utan faktiskt bryr sig och älskar barnen. Hur kan man då inte vilja underlätta deras svåra sits?

Så om mannen hade stuckit mitt i natten, hade du slitit upp barnet, och åkt och lämnat denne på polisstationen? Hade du följt med barnet in, eller hade du bara lämnat av denne utanför?

Har du någonsin blivit utredd? Det är något som inte är helt rätt hos dig.

Hade mannen stuckit mitt i natten, så hade jag sett till att han tog sin unge med sig.

Hade jag varit ihop med en sån bottenskraps man, så håller jag med dig om att jag borde utredas.

Då får du också finna dig i att deras pappa blandar sig i ditt liv.

Jag förstår inte varför du inte ansökt om skilsmässa och bodelning ännu. Det hade varit mitt första steg, för att bli kvitt honom. För de gemensamma barnen hade jag accepterat en viss kontakt, skriftlig.

Och om du inte märkt att han drog? Du hade bara dragit med ungen ner till polisstationen och dumpat denne där? Hade du gått in med barnet, eller lämnat utanför?

Du borde snarare utredas för du verkar helt oempatisk.

Det verkar som om du har problem eftersom du måste analysera in absurdom. 

Räcker inte svaret att jag aldrig skulle ta hand om hans barn, utan jag skulle göra mig kvitt dem snarast möjligt.

Vill du höra att det tagit mig exakt 1 tim. 38 min. och 11 sekunder?