Anonym (Mii) skrev 2015-06-02 12:36:53 följande:
När jag själv reste runt i Kina och träffade högutbildade kvinnor (ja, många kvinnor är mer utbildade än männen där, därför skickad de även utomlands av sina familjer) upplevde jag för övrigt att de var mer feministiska i sina värderingar än kvinnorna här. Men visst, det var ju skillnad på de högutbildade och ett butiksbiträde. En äldre kvinna jag diskuterade med hävdade att hon avskydde tv-program som gick ut på att träffa mannen i sitt liv - detta var inget eftersträvansvärt i hennes ögon, då mannen bara latade sig (hon spydde alltså ut detta mitt framför ögonen på sin man som satt och slafsade i sig mat från tallriken). Efteråt utbyttes en häftig diskussion dem emellan. När jag berättade att jag ännu var singel och ogift, trots att jag passerat 34 år, gratulerade hon mig och sa att hon hade önskat att hon varit lika "smart" som jag. Haha, och jag som trodde att jag skulle bli sedd som en avart.
Jag är som sagt inte svensk själv och har en jäkla temperament som många killar inte kunnat hantera. Har ett flertal förhållanden bakom mig som tagit slut pga att jag inte accepterar vad som helst från min partner. TS kallar svenska tjejer för tjafsiga, men personligen tycker jag att de är mesiga om man jämför med oss Medelhavskvinnor. När jag är tillsammans med någon så är han min och om han behandlar mig respektlöst på något sätt så blir jag ganska djävlig i gengäld; jag skulle aldrig tolerera att min man flirtar med andra, "lever singelliv" med festande eller dylikt. Skulle han gilla andra tjejers bilder på FB så anser jag att han är respektlös och inte höjer upp mig som sin kvinna utan traktar efter andra - då är han inte värd min respekt eller kärlek heller. De flesta svenska tjejer tolererar att bli behandlade som skit av sina män; de slavar för dem, blir inte beundrade och äter sedan upp deras skit. Visst kanske de klagar, men de sätter inte hårt mot hårt. En man som gör så mit mig får ett ännu större helvete tillbaka, det kan mina ex vittna om.
Så olika det kan vara. Själv har jag inga problem med att sambon har kvinnliga vänner, nu har han inte facebook, men hade troligen inte lyft ett ögonbryn om han gillade andra kvinnors bilder, jag gillar ju andra killars bilder och har många manliga vänner och bekanta.
Vi båda (sambon och jag) är flirtiga av oss. Hade jag haft en karl som inte hade ett eget liv (gå ut och festa själv, hade egna vänner, både män och kvinnor) så hade jag nog inte stått ut alls.
Nu är jag den som festar mest på egen hand och innan vi skaffade barn ihop, så levde jag mycket singelliv (han hade ju två barn sedan tidigare)
Jag kräver stort utrymme kring mig själv och en stor frihet, det gör min sambo också.
Men otrogen och ha en annan kärleksrelation, det finns inte på varken hans eller min karta.
