Jag visste att han hade barn MEN

Självklart ska han fråga dig innan han låter en person flytta in i ERT hem, även om det är hans barn.
Om du säger nej har HAN ett val, lämna dig eller stanna kvar.

DU har på intet sätt något som helst ansvar för hans barn.
Dock förstår jag dig, jag tar också ansvar för makens son, men jag behöver inte göra det mer än jag vill. Jag kan åka hemifrån när han är här om så är. Men visst, ibland ställer jag upp även om jag egentligen inte har någon lust. Skulle min man säga att hans son ska bo här på heltid, eller ens mer än nu, utan att ens fråga mig innan skulle jag bara säga att han får börja leta egen lägenhet.
Om han skulle frågat först skulle jag säga att VI får leta större lgh. Det gör vi iofs redan men ändå.

Dock så har jag läst alla dina inlägg och jag tror du skulle må mycket bättre på egen hand. Kanske ska ni bo särbos, kanske ska ni bryta upp helt. Du tar slut på dig, och INGEN kommer att tacka dig för det, allra minst dina egna barn som du faktiskt har ansvar för.
Om du kraschar, vem tar hand om dem då?

Min pappas sambo förbjöd mig att flytta till dem när jag var i 16-års ålder, jag fick skaffa en egen lägenhet i samma stad som min far istället (började gymnasium i den staden).
Det har satt djupa spår mellan mig och min far och framförallt mig och hans sambo.
(Jag är idag 38 å.r)

OMG, vilken planet bor du på???

Jag hade blivit rasande om min man bestämt en sån här sak över mitt huvud. Vi har ett gemensamt hem där vi gemensamt ska besluta och saker och ting. Det är fruktansvärt nonchalant av din man att lova något sånt utan att diskutera saken med dig först.

Och alla som skriver att en 16-åring är helt självgående och inte märks, har tydligen inte umgåtts/bott så mycket med tonåringar.

Sen verkar din man vara en lat slashas som gärna dumpar över allt ansvar på dig vad gäller alla barnen. Sätt ner foten och börja ta ansvar för ditt eget liv.

Fanns det någon orsak?

Vad finns att diskutera innan? Beslutet är helt upp till pappan!

Det är hans barn och hon har lika mkt rätt att bo hemma som ts har!

Det räcker bra att han meddelar detta till ts vilket han också har gjort!

[quote=75408716][quote-nick]Anonym (Spådamen) skrev 2015-06-10 21:30:34 följande:[/quote-nick]

...snart...

[/

Vadå snart???? Konstigt svar

Hade min sambo behandlat mig så respektlöst, så hade jag nog valt att bo själv. Visst, man kan ta beslut över den andras huvud som påverkar personen ifråga, men då riskerar man kanske sitt förhållande och relationen. Inte för att man vill ha sitt barn hos sig, utan för att man inte respekterar den andra.

Det är ju trots allt ett beslut som påverkar samtliga i vardagen, det rejält. Och som i ts fall, så förväntar sig tydligen pappan att ts ska fixa markservicen för ytterligare en person (bara det att han förväntade sig att ts ska övningsköra med hans dotter säger väl rätt mycket om hur detta kommer se ut i framtiden för ts). Så det finns massor att diskutera innan, ansvarsfördelning, ekonomi, utrymme i hemmet, förhållningssätt etc

Ts, jag tycker du på allvar ska fundera på att bo själv, då får pappan ta allt ansvar över sin dotter och kommer visa med tydlighet hur mycket hans två yngsta betyder.

Är det ok att köpa en valp utan att diskutera det med hushållets övriga medlemmar? Och inte bara köpa valpen, utan dessutom ta för givet att alla andra ska ta hand om den? Det tror jag nog att de flesta anser är en sak man diskuterar gemensamt först, eftersom det innebär en stor omställning i vardagen...

Vilket tydligen inte ett extra barn innebär som man ska ta ansvar för - eller?

Bra fråga. Måste säga att jag är förvånad över att så många menar att 16-åringar är självgående och gladeligen hjälper till i hemmet? Bara tjatet för att få det att hända upplevde jag som ett halvtidsjobb när jag hade tonåring i den åldern hemma. Och då är det ändå fråga om en helt vanlig, inte alls otrevlig, tonåring, Men de flesta tonåringar har fullt upp med sig själva och därför ganska lata.