bråk mellan syskon

Efter oändligt många syskongräl, kom jag fram till att allting förvärrades om jag lade mig i. Därför började jag låta dem bråka i fred, och jag ingrep bara om det kom till våldsamheter. Däremot kunde jag förebygga en del genom att skilja dem åt innan de kommit i gång ordentligt. Jag ropade till mig en av dem och satte honom/henne till att duka bordet, gå ut med sopor eller något annat i den stilen.

Japp jag är beredd att hålla med. Håller mig också utanför så mycket som möjligt.

Kan också släppa vissa typer av "våldsamheter" om jag vet att den anfallne reder upp situationen. T ex när den yngre av mina söner ger sig på storebror och viftar och vevar för att han är förbannad. Storebror är större och tyngre och klokare och det hela brukar sluta med att storebror viker ihop lillebror och sätter sig på honom på gräsmattan till den yngre lovar att sluta. Lägger jag mig i tidigare ger sig den lille aldrig och den större tar inte i mer än han behöver för att få lillebror att sansa sig. 

Kommer någon av barnen och ska skvallra och ska ha mig mitt mellan när de står och skriker på varandra över vem som gjort vad brukar jag säga att det där får de lösa själva och gå och göra något annat. Som sagt min medverkan brukar ändå aldrig göra saken det minsta bättre om man inte precis som du säger lyckas leda iväg en av dem på andra uppdrag innan det barkar.

Jag försöker det med men inte alltid det går bra, Är även att dem ofta ej lyssnar på vad man säger till dem

ÄR det inte svårt att hålla sig utanför om bägge kommer o gnäller om den andra?

Nja, jag brukar bara säga att jag inte vill höra. De får lösa det själv.

Sen går jag oftast iväg och gör något annat ett tag för att slippa lyssna, följer de efter till t ex tvättstugan så säger jag ifrån att de får tjafsa någon annanstans.

Sen kan det ju funka med uppdrag där de måste sammarbeta och låta dem göra saker ihop där de faktiskt måste ta ansvar. Mina är aldrig så skötsamma som när de får åka buss till stan och fika själv eller om de får en hink och så lovar jag baka en paj när det är nog mycket blåbär i eller eller bara vara hemma själva. 

Här är storebror 5 år äldre än lillasyster. I åratal har det låtit ungefär så här:
- Han retas!
- Oj då! Stackars dig!
- Han är dum!
- Jaså? Det låter jobbigt!

Hon har oftast blivit nöjd med det. Hon har känt sig förstådd och tyckt sig få medhåll från mig, och då behöver hon inte göra något mer. Att hon kommit till mig och skvallrat har också gjort att hon kommit i från honom, och då har allting liksom redan löst sig.