Rädd för mitt jobb

Stackare, tyvärr kan jag inte hjälpa mig. Jag ÄLSKAR hästar men håller mig ifrån stall pga människorna. AVSKYR! Stalltjejer som pesten.

Andra hade hästar på vår gård när jag var liten och jag blev råmobbad, vad jag än gjorde med min häst var det fel. Kände mig ovälkommen i mitt eget stall.

Sedan för några år sedan tänkte jag bota den här rädslan och ångesten för stallmänniskor och tog en praktikplats i ett stall. Big misstake! Huge! Det började redan på intervjun med stallchefen där jag blev totalt nedvärderad och dumförklarad utan att ha öppnat käften, plötsligt hade jag ett kontrakt framför mig, var i chock så jag skrev på och gick hem och grät.

Tänkte att jaja, jag behöver ju inte träffa henne varje dag. Men det blev värre, en skötare började med att försöka ha ihjäl mig, hällde en bal med hö över mig i hagen med tjugo stora hästar så jag blev helt söndertrampad, hon kom med tykna, elaka och nedvärderande kommentarer hela dagarna. Allt jag gjorde var tydligen fel och allt klagade hon på. Jag kan skriva en hel uppsats om allt elakt hon sa och hittade på, (inför alla andra, som inte vågade hjälpa, av rädsla för att bli utsatta själva gissar jag) Men det hjälper nog inte dig. Försökte tänka att det var synd om henne som var så bitter och att hon säkert inte fått ett ligg på länge men jag fick iaf nog och slutade efter två veckor. Vill med detta säga att du är inte ensam.

Jag tror att pga hierakin så har de själva nog känt sig små när de började och tar sen ut det och utnyttjar sin makt på de som kommer efter.

Längtar så efter att rida igen med skulle aldrig utsätta mig för det igen.