Linda Bengtzings pojke uthängd i klänning

Det är ett barn som har barnkläder på sig, chilla. Hade blivit mer oroad om Linda själv gått klädd i något liknande. 

Naturligtvis kan en normal och frisk 1 1/2-åring ha preferenser på vad hen vill ha på sig, precis som vad hen gillar för mat, vad hen tycker om att leka osv. Såvida man inte redan från start tryckt ner ungen och vägrat ta till sig hur den är som individ. Tig och lyd ungjävel, typ. Finns många sådana, alltför många tragiskt nog. 

Barn misshandlas varje dag, både mentalt och fysiskt. det finns barn som lever i ren misär, barn som utsätts för övergrepp, som könsstympas, som indoktrineras i olika religioner och får sin frihet begränsad helt. Barn som lever med föräldrar som inte låter dem äta sig mätta, inte tar hand om deras hygien och som försummar dem å det grövsta. 

Men nej, att bli upprörd för sånt går ju inte, bättre då att gå i taket över att något kändisbarn valt kläder könsöverskridande. Katastrof! Fruktansvärt! Vart är världen på väg?! OMG!! 

Suck. 

Han har förmodligen inte gått ensam till affären, plockat ut den och betalat, men har säkert få vara med och ha synpunkter på vad han gillar. Det fick mina ungar oftast. Vad är problemet med det? 

Så länge de inte frusit/svettats eller kläderna varit helt olämpliga för aktiviteten som skulle göras, har de oftast fått välja själva även om det då och då blev helt galet. Jag kan trösta dig med att de är två helt normala unga män i dag, de klär sig rätt mainstream (den yngre fortfarande lite crazy då och då), men är fortfarande väldigt noga med vad de har på sig. Det händer alltså inget speciellt med små pojkar om man låter dem ha klänning/kjol eller annat stereotypt "flickigt" på sig. 

Vad tror du kan hända? Att man skäms för bilder från när man var liten, det gör man väl i en viss ålder oavsett hur man var klädd. Inte så att en tolvåring tycker "cool!" om han ser sig själv som bebis med en blå biltröja på men spyr om han har en rosa med blommor. 

Jag frågade faktiskt trettonåringen om vad han tyckte om fotot.

E; Jaa, vad då?
Jag; Ser du något konstigt?
E; Näe. Ett barn? Vad då, är det en kuggis?
Jag; Det har varit diskussion om klädseln. 
E; Jaha? På grund av Disneytrycket? 
Jag; Nej, för att barnet heter Nisse.
E; Det är väl ett fint namn!
Jag; Ja.  

Sen sa jag det jag var ute efter och han tyckte det var hur fånigt som helst. Samt påminde mig om när jag tog upp det där om pinsamma bebisbilder, att sånt ser man ju varje dag så här års när det är studentdags. Vem bryr sig om vilka kläder man har på sig då?

Han är en synnerligen klok liten (nåja, inte så liten längre...) människa. Trots att han faktiskt ibland fick gå i kjol, klänning och rosa saker när han var mindre. Helt efter egen vilja. 

Tack! Äran ska dock inte tillfalla mig enbart, vi är två föräldrar, och så är han ju sin egen individ. Men visst, det är ju hans unika personlighet vi försökt se och bekräfta, och hade vi inte gjort det kanske han inte fått visa sin fulla potential.

Vi är superstolta och glada över att han är som han är. Vågar stå för sin stil, för det han tror på och den han är. 

Det kanske mest häftiga med att få barn; att få lära känna helt nya människor som inte alls är som man tänkt sig att ens avkomma skulle vara.

I systemkön i dag stod jag bakom två killar med snickarkjol. Den ena var hur läcker som helst, men det hade han antagligen varit i en sopsäck också. Den andra var ingen större skillnad mot om han haft byxor istället, men jag blev glad att se det ändå. Kul att se även vuxna som vågar köra sin egen stil. 

Spot on, tack!

Var väl möjligen det jag reagerade på också, det kändes lite mossigt.