Så osäker pojkvän, hur hanterar man det?

Hej!

Hade också en kille som var extremt osäker. Han blivit extremt mobbad och tjejer som varit otrogna osv så han hade ju ingen tillit. Kände lite som dig också att man vill ta hand om killen och visa tydligt att man går & lite på och ge dom trygghet. Vi pratade pratade pratade pratade. Han var såååå svår i början och inte alls van att diskutera igenom saker och extreeeeemt svartsjuk.

Jag gjorde allt för att han skulle få tillit till mig osv. Men jag är också en sån som vill se förändring så om vi kom fram till ngt via diskussioner tex att han skulle säga så fort det var bgt, inte hålla bgt inne för att senare ta upp det om man var oense eller ngt och han gjorde detta flera ggr, andra saker med.

Jag tröttnar när man bestämmer saker och han ska lära sig att lita känna sig trygg osv. Det är inte ENBART mitt jobb utan det största jobbet lägs ju på killen. Om inte han känner sig säker så lan inte ngt kag gör hjälpa toll att det går över helt och hållet om jan inte försöker göra bgt åt det.

Har satt ultimatum flera ggr och idag är jan som en annan person... Vi har varit tillsammans i snart två år och han har utvecklats så sjukt mkt... Han mår bra idag och klart han lan vara lite svartsjuk men det är inget som går till överdrift idag. Han pratar om ALLT. Förutom kunde han inte ens säga ordet svartsjuk, helt seriöst..

Idag kan vi prata om allt utan att det blir en stor grej. Det har varit väldigt jobbigt för båda två men jag visste att han var så här underbar som han inte kunde visa förut på samma sätt eller lika ofta. Han har frågar många ggr Vf jag inte gav upp och lixom man var ledsen och det var påfrestande men märkte stt han ville och jag vek mig inte när det var ngt vi kommit fram till.. Man ska inte fjäska och pussinutta för mkt utan det handlar om två människor och då måste båda försöka för varandra. Han kan prata med mig pm vad som helst när som helst och det är viktigt stt man är ärlig om hur man känner osv.

Han måste också vilja släppa in dig och framförallt inte blanda in dig i tidigare saker som har gjort att han inte har tillit. Han måste inse att alla är inte likadan och man måste ta vara på det man har..

Min kille hsr varit med om mkt och jag har varit med om mkt, vi pratar om det och säger om vi inte mår bra ellee om det är ngt som man tänker på osv.

Det blev så bra och han var värd allting för att vi är där vi är idag!

Hur mår DU i det här? Hur påverkar detta dig? Är du lycklig i relationen?

Det kan vara hur synd om folk som helst, de har varit med om hemska saker, blivit mobbade osv. Men det är ändå ingen ursäkt att bete sig som han gör, älta i oändlighet, trakassera dig på jobbet och hålla på. Fy vilken jobbig kille!

Håller med. Det är faktiskt väldigt orättvist av honom att föra över alla hans tidigare dåliga erfarenheter på dig och förvänta sig att du ska kunna ta hans konstiga infall och idéer. Jag skulle tyvärr aldrig kunna klara av att vara med en sådan osäker kille där jag hela tiden måste bevisa att jag inte är otrogen eller behöva skämmas för att jag tror att jag har gjort något fel fastän jag inte har gjort det.

En hård fråga: Är han verkligen värd allt elände?

Jag har haft en liknande man och det blir inte bättre. En del kan kanske ändra på sig efter mycket jobb. Men sådana personlighetsdrag försvinner sällan helt och aldrig över något halvår. 

Jag tycker också det är väldigt oroväckande att han blivit värre ju längre ni har varit tillsammans. I början av ett förhållande kan många känna sig osäkra och svartsjuka. Men ju längre man varit tillsammans desto tryggare borde man bli. Ni går istället bakåt i utvecklingen. Det tyder mer på ett kontrollbehov än på "normal" osäkerhet. 

Och handen på hjärtat; vi är ganska många som blivit mobbade och vuxit upp med halvtaskiga föräldrar. Skillnaden är att en del av oss inser att det inte ger frikort till att bete sig hur som helst långt upp i vuxenåren. 

Exakt! Det är inte ett kärleksfullt förhållande. Och det är inte normalt att behöva ha det såhär..

Tack för svaren! Det känns bra att det har blivit så pass bra för er som det har, Hejsan! Det ger hopp Han är medveten om sitt problem, vi pratar väldigt mycket om det och han vill bli bättre och ändra sig, och tror också att det kommer att bli bättre med tiden. Han vill gå i terapi också och så.

Dock är det ganska tungt nu för det händer hela tiden nya grejer. En grej som hände igår var att han plötsligt kände att han var annorlunda, liksom tystare, så jag frågade om något var fel och han sade nej och att det inte var det, men hela kvällen kändes det lite konstigt så idag frågade jag igen och då kom det fram att han tyckte att det var jobbigt att jag kollade mobilen vid ett tillfälle när vi åt när jag fick ett meddelande för då kändes det som att jag hellre ville vara med andra än med honom

Lorelei: Jag älskar honom och vill vara med honom och när det är bra så är det väldigt bra. Han ger mig massor av uppmärksamhet, säger snälla saker, små överraskningar, kan sitta och titta förälskat på mig länge, bara ligga och kramas i timmar, ja sånt där Så han gör mig väldigt glad också och jag är glad över att han är så pass verbal när det gäller sina svårigheter. Mina tidigare ex har varit tvärtom och knappt kunnat prata med mig, inte lyssnat på mig och så, så på det sättet är det väldigt bra. Men det är ganska jobbigt att han är så osäker. Jag skulle säga att jag är lycklig 80% av tiden med honom medan 20% så är jag lite orolig.

Osäker: Han har inte anklagat mig för att vara otrogen, skulle han göra det skulle jag nog tänka efter en extra gång. Han är okej med att jag har killkompisar och så, och att jag någon gång fikar med ett ex men då måste jag framhäva att jag har honom som pojkvän. Det handlar mer om att han tror att mina känslor har svalnat, att han tror att jag skäms för honom inför andra eller hellre umgås med andra än honom. Jag kan förstå det delvis. Han har blivit mobbad i skolan länge och han kommer från en stor syskonskara där han aldrig fick någon uppmärksamhet, men jag vill inte bli "medberoende" eller vad man säger, utan vill kunna stå upp för att jag inte gör något fel. Jag kan försöka hjälpa honom att bli säkrare men han måste tänka på mig också.

Michelle: Jag frågade faktiskt honom varför det har blivit värre och han sade att i början så kände han mig dels inte så han kunde inte se några skillnader och att det är de som oroar honom (typ när jag inte är lika uppmärksam som jag brukar vara) men också att han då inte vågade säga hur han kände. Jag vet inte om det har nått sitt maximum nu eller om det blir ännu värre. Det hade varit riktigt jobbigt. Jag vill ju som att det ska gå åt rätt håll åtminstone. Nu har vi bara varit tillsammans i ett halvår så det har inte gått så lång tid ännu och han är ny på det här med förhållanden men ja, när det gränsar till kontrolbehov så oroar det mig med. Vad finns det för varningstecken för sånt?
Jag har också blivit mobbad som liten så jag vet att det är tungt, och kanske gör det att jag vill ta hand om honom mer nu, men jag har aldrig varit lika utsatt som han var, hade alltid i alla fall någon kompis.

Ursäkta att jag låter hård nu men jag har varit i liknande situation. Han måste fixa sig själv innan han kan vara i ett förhållande. Låt dig inte dras ner. Han har grejer att reda ut och det spiller över på dig. Och du vill hjälpa men han måste få falla och resa sig själv, fast han drar oförtjänt med dig i fallet nu.

Så du tycker att vi inte borde vara ihop eller...? Du tror inte att det finns något sätt som jag kan hjälpa honom att hjälpa sig själv och ändå vara ihop? Det känns lite jobbigt så som det är men jag känner ändå (hittills iaf) att jag kan hantera det om jag får prata ut om det. Han tror själv att ett förhållande med en trygg person där han kan (med tiden) få känna sig trygg kan göra det bättre. Det hade ju varit bättre om han kunnat ha det med en psykolog men, det är väntetider. Det blir förhoppningsvis bättre när han får komma till en.

Men det vore fint med tips om hur jag kan hantera det under tiden, vad jag absolut inte bör göra och så...

Vad du bör göra är att inte tolerera att han för över sin osäkerhet och sin svartsjuka på dig. Det är nämligen mycket orättvist då du inte var den som mobbade eller svek honom tidigare i livet och ändå så får du ta skiten. När han säger något sådant så får du säga "när du gör så här så blir jag såhär". Om han själv är medveten om sina problem och verkligen VILL bli bättre så bör han ju vilja ändra sitt beteende om det gör dig ledsen. Sen så undrar jag också vad han har gett för förslag på hur detta ska lösas? Vad är han villig att jobba med? Eller är det bara du som ska anpassa dig och bekräfta honom hela tiden?

Jag vet inte om 'osäker' är ett beskrivande ord för den här killen. På många sätt verkar han väldigt säker på hur han ska dupera, kontrollera dina känslor och åsikter, ge sig själv problemprivilegium, spela med dina känslor, kräva bättre behandling än sin partner, skapa oro och stress, skuldbelägga, anklaga, skylla fel på andra och annat än sig själv, göra sig till offer (samtidigt som han är gärningsman) etc. 

Jag tycker att han beter sig som en klassisk mobbare och översittare - utan samvete och medkänsla för dig.