Så osäker pojkvän, hur hanterar man det?

Tack för svaren! Det känns bra att det har blivit så pass bra för er som det har, Hejsan! Det ger hopp Han är medveten om sitt problem, vi pratar väldigt mycket om det och han vill bli bättre och ändra sig, och tror också att det kommer att bli bättre med tiden. Han vill gå i terapi också och så.

Dock är det ganska tungt nu för det händer hela tiden nya grejer. En grej som hände igår var att han plötsligt kände att han var annorlunda, liksom tystare, så jag frågade om något var fel och han sade nej och att det inte var det, men hela kvällen kändes det lite konstigt så idag frågade jag igen och då kom det fram att han tyckte att det var jobbigt att jag kollade mobilen vid ett tillfälle när vi åt när jag fick ett meddelande för då kändes det som att jag hellre ville vara med andra än med honom

Lorelei: Jag älskar honom och vill vara med honom och när det är bra så är det väldigt bra. Han ger mig massor av uppmärksamhet, säger snälla saker, små överraskningar, kan sitta och titta förälskat på mig länge, bara ligga och kramas i timmar, ja sånt där Så han gör mig väldigt glad också och jag är glad över att han är så pass verbal när det gäller sina svårigheter. Mina tidigare ex har varit tvärtom och knappt kunnat prata med mig, inte lyssnat på mig och så, så på det sättet är det väldigt bra. Men det är ganska jobbigt att han är så osäker. Jag skulle säga att jag är lycklig 80% av tiden med honom medan 20% så är jag lite orolig.

Osäker: Han har inte anklagat mig för att vara otrogen, skulle han göra det skulle jag nog tänka efter en extra gång. Han är okej med att jag har killkompisar och så, och att jag någon gång fikar med ett ex men då måste jag framhäva att jag har honom som pojkvän. Det handlar mer om att han tror att mina känslor har svalnat, att han tror att jag skäms för honom inför andra eller hellre umgås med andra än honom. Jag kan förstå det delvis. Han har blivit mobbad i skolan länge och han kommer från en stor syskonskara där han aldrig fick någon uppmärksamhet, men jag vill inte bli "medberoende" eller vad man säger, utan vill kunna stå upp för att jag inte gör något fel. Jag kan försöka hjälpa honom att bli säkrare men han måste tänka på mig också.

Michelle: Jag frågade faktiskt honom varför det har blivit värre och han sade att i början så kände han mig dels inte så han kunde inte se några skillnader och att det är de som oroar honom (typ när jag inte är lika uppmärksam som jag brukar vara) men också att han då inte vågade säga hur han kände. Jag vet inte om det har nått sitt maximum nu eller om det blir ännu värre. Det hade varit riktigt jobbigt. Jag vill ju som att det ska gå åt rätt håll åtminstone. Nu har vi bara varit tillsammans i ett halvår så det har inte gått så lång tid ännu och han är ny på det här med förhållanden men ja, när det gränsar till kontrolbehov så oroar det mig med. Vad finns det för varningstecken för sånt?
Jag har också blivit mobbad som liten så jag vet att det är tungt, och kanske gör det att jag vill ta hand om honom mer nu, men jag har aldrig varit lika utsatt som han var, hade alltid i alla fall någon kompis.

Så du tycker att vi inte borde vara ihop eller...? Du tror inte att det finns något sätt som jag kan hjälpa honom att hjälpa sig själv och ändå vara ihop? Det känns lite jobbigt så som det är men jag känner ändå (hittills iaf) att jag kan hantera det om jag får prata ut om det. Han tror själv att ett förhållande med en trygg person där han kan (med tiden) få känna sig trygg kan göra det bättre. Det hade ju varit bättre om han kunnat ha det med en psykolog men, det är väntetider. Det blir förhoppningsvis bättre när han får komma till en.

Men det vore fint med tips om hur jag kan hantera det under tiden, vad jag absolut inte bör göra och så...

Vi ska inte ses på några dagar nu så jag skickade ett mail till honom där jag skrev att jag gärna hjälper honom med osäkerheten men att jag inte tror att det är rätt väg att gå att försöka förändra det som är runt omkring honom (mig etc) utan att det måste vara en inre förändring för att han ska må bättre, och att jag faktiskt har visat att jag älskar honom väldigt många ggr och det inte har blivit bättre för det. Får se nu vad han svarar...

Jag läste din lista på varningstecken Michelle och det är inte så många som stämmer ändå. De här är de som stämmer mest:

Pressures you for commitment
Blows things out of proportion

Han är snäll mot andra människor, har inte sagt något negativt när jag vill träffa kompisar, aldrig varit våldsam eller kontrollerat hur jag klär mig eller så, så jag tror inte att det är så illa, men som någon sade så vet man ju inte hur det kan bli i framtiden om det fortsätter åt det här hållet, så därför känns det extra viktigt att vända på det nu. Jag har lätt att vilja vara till lags och kan tänka mig att jag skulle kunna vara en sådan som kan hamna i ett dåligt förhållande, så jag måste vara försiktig för att inte trycka ner mig själv för honom.

Någon frågade vad han har gjort för att jobba med sig själv. Under en lång tid efter att han varit mobbad i skolan så ville han knappt träffa andra människor, isolerade sig och bara spelade dataspel i flera år, gick upp en massa i vikt (säger han, han har inga bilder från den tiden). Sedan beslutade han att han inte ville leva så, så han läste upp betygen, slutade äta så mycket skräpmat, började träna och kom in på en ganska avancerad utbildning som han går på nu och har klarat allting hittills. Han har också ställt sig i kö för psykolog men det är lång kö tydligen. Så han har ändå vänt på sitt liv ganska mycket men man vet ju inte hur det har påverkat hans förmåga till relationer.