Så osäker pojkvän, hur hanterar man det?

för att TS säger att han är medveten om och vill lösa sina problem. tycker det är synskt att anta att han gör för lite

galet att överdriva en situation, som du gör.

ja, och det kan kräva arbete att få må bra i förhållande med den man älskar. 
men som sagt, hade jag haft en osäker flickvän så hade hon och jag arbetat med det tillsammans.

Säger han ja, men vad GÖR han, och varför har han inte gjort nåt alla år tidigare när det sabbat relationer?

Ta först reda på vad psykisk misshandel är och se sen vad TS skriver att killen gör, så är det inte svårt att lägga ihop 1+1. Oavsett hur killen haft det i sin bakgrund, ger det honom inte rätt att behandla TS som han gör.

relationerna tog slut på en månad. det är inte att kämpa för något. dem va antagligen inte kära eller så va TS pojkvän ihop med någon av er som bara ger upp.

TS verkar då andra sidan vara fin och kommer nog inte ge upp i första taget.
det kan finnas olika anledningar till att han inte tagit tag i det seriöst tidigare. och inte förens nu känner att han måste ta tag i det. 

jag tycker inte heller det är rätt. men psykisk misshandel kan ju ske på olika sätt. antingen är den medveten, eller omedveten. när du använder benämningen psykisk misshandel så får du det att låta som om TS pojkvän medvetet vill skada TS. vilket inte är sant. vilket också är en anlending till att kämpa vidare. 

TS pojkvän gör inte detta utav ondska. då ger den en bränsle att ta itu med problemet.

du låter som en person som binder upp dig på vad samhället säger är rätt eller fel. och lever strikt efter dessa regler. oavsett om dom är kompatibla med verkligheten eller ej. inte speciellt smart.

Vilken imponerande analys du gjort både av ts kille och mig. Vi tycker olika om detta, vilket är helt ok.

Jag hoppas TS hoppar av relationen precis som de tidigare tjejerna - eftersom jag tror att hennes medkänsla och önskan att hjälpa honom inte är ömsesidig. Som att slänga köttbitar i ett stort svart hål. Jag tror att hans rädsla, kontrollbehov och svartsjuka kommer leda till många och kanske farliga problem för TS. 

har inte analyserat dig för att fastställa något, utan sa vad du låter som. du förvränger ord igen...

TS kille vet vi inget om, så varför tar du den negativa sidan direkt.

märker att du fortfarande sätter ord på hur det är med TS kille.

Precis. Jag känner flera fina människor som är osäkra. De beter sig inte som svin.

Nej, det har troligtvis inte nått sitt maximum. Det är stor risk att det blir mycket värre. Jag skriver inte det för att såra dig, utan för att jag känner igen så kusligt mycket av det du skriver från min tidigare relation. Och från andra destruktiva relationer i min närhet. 

Det är en form av psykisk misshandel att kräva att du ständigt ska ha 100 procent av din uppmärksamhet riktad mot honom. Så småningom blir det också ett effektivt sätt att begränsa dina kontakter med omvärlden. Det är lätt att missa att svara på sms om ens partner surar i timmar om man råkar göra det när han är i närheten. Det är lätt att börja försöka avsluta telefonsamtal snabbt, eller inte svara alls om man vet att det riskerar leda till tjafs, o s v. 

Jag undrar också precis som någon annan här om han egentligen jobbar med sina problem alls? Mitt ex påstod också att han tänkte gå till en psykolog. På det sättet lyckades han förlänga vårt förhållande, vilket jag misstänker var hans enda syfte med att säga så. Även om han kunde säga "på tisdag ringer jag dit" blev det aldrig av. När allt kom omkring var det bara ord.

Här är en väldigt bra sammanställning på tidiga varningssignaler på fysisk/psykisk misshandel: 
www.caring-unlimited.org/what-is-domestic-violence/for-victims-and-survivors/is-my-relationship-abusive

Vi ska inte ses på några dagar nu så jag skickade ett mail till honom där jag skrev att jag gärna hjälper honom med osäkerheten men att jag inte tror att det är rätt väg att gå att försöka förändra det som är runt omkring honom (mig etc) utan att det måste vara en inre förändring för att han ska må bättre, och att jag faktiskt har visat att jag älskar honom väldigt många ggr och det inte har blivit bättre för det. Får se nu vad han svarar...

Jag läste din lista på varningstecken Michelle och det är inte så många som stämmer ändå. De här är de som stämmer mest:

Pressures you for commitment
Blows things out of proportion

Han är snäll mot andra människor, har inte sagt något negativt när jag vill träffa kompisar, aldrig varit våldsam eller kontrollerat hur jag klär mig eller så, så jag tror inte att det är så illa, men som någon sade så vet man ju inte hur det kan bli i framtiden om det fortsätter åt det här hållet, så därför känns det extra viktigt att vända på det nu. Jag har lätt att vilja vara till lags och kan tänka mig att jag skulle kunna vara en sådan som kan hamna i ett dåligt förhållande, så jag måste vara försiktig för att inte trycka ner mig själv för honom.

Någon frågade vad han har gjort för att jobba med sig själv. Under en lång tid efter att han varit mobbad i skolan så ville han knappt träffa andra människor, isolerade sig och bara spelade dataspel i flera år, gick upp en massa i vikt (säger han, han har inga bilder från den tiden). Sedan beslutade han att han inte ville leva så, så han läste upp betygen, slutade äta så mycket skräpmat, började träna och kom in på en ganska avancerad utbildning som han går på nu och har klarat allting hittills. Han har också ställt sig i kö för psykolog men det är lång kö tydligen. Så han har ändå vänt på sitt liv ganska mycket men man vet ju inte hur det har påverkat hans förmåga till relationer.

Varför är det lång kö till psykolog? Hur gick det till när han hamnade i kö? Fick han remiss från husläkaren eller liknande? Vad gör han för att skynda på? Fråga honom.

Jättebra att du inte kände igen så många "red flags".

Sedan är det så klart toppen att han pluggar och har börjat leva hälsosammare. MEN det handlar ju om saker han gjort för sin egen skull. Inte sånt som han gjort för att arbeta på hur han är mot dig och andra. Visst, det är svårt att fixa allt på en gång, men jag tror det är viktigt att du skiljer på vad han gör för sig själv och vad han gör för er relation. 

Sedan undrar jag lite över kötiden. Det kan vara långa köer till terapi eller utredning, men de första utvärderingssamtalen brukar ske inom några veckor. Det är alltså terapi han står i kö för, eller påstår han att han står i kö för att över huvud taget få träffa någon inom vården?