Inlägg från: Anonym (Michelle) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Michelle)

    Så osäker pojkvän, hur hanterar man det?

    En hård fråga: Är han verkligen värd allt elände?

    Jag har haft en liknande man och det blir inte bättre. En del kan kanske ändra på sig efter mycket jobb. Men sådana personlighetsdrag försvinner sällan helt och aldrig över något halvår. 

    Jag tycker också det är väldigt oroväckande att han blivit värre ju längre ni har varit tillsammans. I början av ett förhållande kan många känna sig osäkra och svartsjuka. Men ju längre man varit tillsammans desto tryggare borde man bli. Ni går istället bakåt i utvecklingen. Det tyder mer på ett kontrollbehov än på "normal" osäkerhet. 

    Och handen på hjärtat; vi är ganska många som blivit mobbade och vuxit upp med halvtaskiga föräldrar. Skillnaden är att en del av oss inser att det inte ger frikort till att bete sig hur som helst långt upp i vuxenåren. 

  • Anonym (Michelle)
    Kriya skrev 2015-06-27 13:41:54 följande:

    Mer galet att bagatellisera psykisk misshandel, vilket är just vad TS beskriver att hon är med om från den stackars 'osäkra' killen. 


    Precis. Jag känner flera fina människor som är osäkra. De beter sig inte som svin.
  • Anonym (Michelle)
    Anonym (Lila) skrev 2015-06-27 01:10:09 följande:

    Michelle: Jag frågade faktiskt honom varför det har blivit värre och han sade att i början så kände han mig dels inte så han kunde inte se några skillnader och att det är de som oroar honom (typ när jag inte är lika uppmärksam som jag brukar vara) men också att han då inte vågade säga hur han kände. Jag vet inte om det har nått sitt maximum nu eller om det blir ännu värre. Det hade varit riktigt jobbigt. Jag vill ju som att det ska gå åt rätt håll åtminstone. Nu har vi bara varit tillsammans i ett halvår så det har inte gått så lång tid ännu och han är ny på det här med förhållanden men ja, när det gränsar till kontrolbehov så oroar det mig med. Vad finns det för varningstecken för sånt?
    Jag har också blivit mobbad som liten så jag vet att det är tungt, och kanske gör det att jag vill ta hand om honom mer nu, men jag har aldrig varit lika utsatt som han var, hade alltid i alla fall någon kompis.


    Nej, det har troligtvis inte nått sitt maximum. Det är stor risk att det blir mycket värre. Jag skriver inte det för att såra dig, utan för att jag känner igen så kusligt mycket av det du skriver från min tidigare relation. Och från andra destruktiva relationer i min närhet. 

    Det är en form av psykisk misshandel att kräva att du ständigt ska ha 100 procent av din uppmärksamhet riktad mot honom. Så småningom blir det också ett effektivt sätt att begränsa dina kontakter med omvärlden. Det är lätt att missa att svara på sms om ens partner surar i timmar om man råkar göra det när han är i närheten. Det är lätt att börja försöka avsluta telefonsamtal snabbt, eller inte svara alls om man vet att det riskerar leda till tjafs, o s v. 

    Jag undrar också precis som någon annan här om han egentligen jobbar med sina problem alls? Mitt ex påstod också att han tänkte gå till en psykolog. På det sättet lyckades han förlänga vårt förhållande, vilket jag misstänker var hans enda syfte med att säga så. Även om han kunde säga "på tisdag ringer jag dit" blev det aldrig av. När allt kom omkring var det bara ord.

    Här är en väldigt bra sammanställning på tidiga varningssignaler på fysisk/psykisk misshandel: 
    www.caring-unlimited.org/what-is-domestic-violence/for-victims-and-survivors/is-my-relationship-abusive
  • Anonym (Michelle)

    Jättebra att du inte kände igen så många "red flags".

    Sedan är det så klart toppen att han pluggar och har börjat leva hälsosammare. MEN det handlar ju om saker han gjort för sin egen skull. Inte sånt som han gjort för att arbeta på hur han är mot dig och andra. Visst, det är svårt att fixa allt på en gång, men jag tror det är viktigt att du skiljer på vad han gör för sig själv och vad han gör för er relation. 

    Sedan undrar jag lite över kötiden. Det kan vara långa köer till terapi eller utredning, men de första utvärderingssamtalen brukar ske inom några veckor. Det är alltså terapi han står i kö för, eller påstår han att han står i kö för att över huvud taget få träffa någon inom vården?

Svar på tråden Så osäker pojkvän, hur hanterar man det?