ZombieKitty

Äldre 22 Jun 16:06

72 svar

Kommer jag NÅGONSIN att få jobb som socionom?

Jag är inte typen som skriver på såna här forum ofta, men nu har det gått så pass långt och jag behöver ärligt talat lite input från annat folk... Jag är bara så LESS. Jag ska försöka sammanfatta så att det inte blir en lång, komplicerad wall of text. Men seriöst. Vad ska man göra i en sådan här situation? Samhället ger en INGEN chans.

Jag är kvinna, jag är 26 år gammal.

Exade som socionom i Örebro ca. juni 2012, och har sedan dess varit arbetslös. Jag gick direkt från gymnasiet till uni, vilket jag är medveten kan vara ett problem då avsaknaden av erfarenheter får många att vända bort sig, men jag hade helt enkelt inte möjligheten att jobba, och ville därför avsluta min utbildning så fort jag kunnat. Vissa livsförhållanden kan man inte göra nånting åt.
Jag är även synskadad sedan födseln och bara detta får ju många att backa, men som ni säkert kan förstå så har jag också haft svårigheter att ta körkort p.g.a. detta. När de erbjöd körkortslektioner på gymnasiet var min syn inte tillräckligt bra att ens försöka, men nu när jag är äldre och när det behövs är det försent. Dessutom kostar det ju skjortan. Jag har övningkört lite med mamma och det funkar bra, men att börja ta lektioner kommer inte på frågan, min ekonomi är LÅNGT ifrån gallant just nu.

Jag har sökt ett ofantligt antal jobb under dessa år, både inom och utanför min profession. Jag får sällan ens en chans att gå på intervjuer, och när jag väl går har jag blivit allmänt bemött av ointresse och kallhet - känns mer som att de kallar en bara för att man inte ska kunna hävda att de diskriminerar en.

Hursomhelst så har jag lite erfarenheter, en 6 månaders praktik på BUP och annat administrativt arbete, men tydligen räcker detta inte. Jag har erfarenheter av familjehemsarbete och arbete med ensamkommande barn. Så med tanke på att jag är nyutexad har jag ändå LITE kött på benen. Men trots detta får jag alltid de där konstiga frågorna på de få intervjuerna jag varit på, "Så vad har du gjort sedan 2012"? - klart folk undrar varför man har varit arbetslös så länge och hela situationen blir värre ju mer tiden går, så jag börjar få LITE panik nu.

Jag har varit på några intervjuer nu senast, det är absolut INGET fel med mina personliga brev eller mitt skrivande - jag kan datorer, administration och talar 5 språk flytande. Jag kan MYCKET. Men när jag var på en VÄLDIGT lovande, bra intervju häromdagen där de verkligen fastnade för mig, och det bara hade EN till de tänkte intervjua, tänkte jag... wow, nu är det min chans, jag har en BRA chans! Men självklart fick jag ett samtal idag, samma gamla vanliga visa, men hon sa att det enda jag "föll" på var min körkortsbrist... Andra intervjuer har nekat mig p.g.a. att jag "saknar för många erfarenheter" och de skulle tydligen behöva betala mig för låg lön... Och de flesta har, som jag sagt, visat noll intresse av mig som person och hela intervjun känns mest påtvingad. Jag förstår inte... jag är mig själv, ärlig, positiv, stark, intelligent, välutbildad och ändå får jag bara en massa SKIT slängt i ansiktet, och kommentarer som hela tiden pekar på att jag mer eller mindre inte är värd ett arbete, att jag inte kan det man ska kunna... "KAN du egentligen vad vi jobbar med?" och andra korkade frågor och kommentarer som underminerar mig och mina förmågor, ibland relaterat till min unga ålder, ibland till min erfarenhetsbrist, ibland till mitt handikapp till och med!

Värt att nämna är att jag söker ALLA sorts tjänster, både 6-månaders biståndsvikariat och andra mer avancerade tjänster, men jag blir behandlad likadant oavsett. Jag söker också jobb på många håll här i Skaraborg, även utanför länet! Alla vill ju ha den där socionomen med 10 års erfarenhet och ett evigt leende på läpparna. Så det är inte så att jag söker "fel" tjänster. Det är snarare så att arbetsmarknaden verkar ha ofantligt höga krav oavsett tjänstens krav i sig!

Hur FAN ska man få en chans i detta samhället, när man är synskadad, OCH nyutbildad? INGEN förstår. Arbetsförmedlingen har ju varit jättehjälpsamma med sina idéer om att "kanske är det ditt CV som behöver förbättras..." och "jobbgaranti för unga" som inte ledde till någonting... Och sen när de inte haft några fler förslag, är allt de kan säga "Tja... jag vet inte varför du inte kan få jobb, du borde ju kunna få det! Kämpa på!".... Ja, jag har verkligen kämpat på nu i tre år, och det leder ingenstans. Jag räcker helt enkelt inte till. Antingen är jag oerfaren, eller så är min synskada ett problem, eller min körkortsbrist, eller mina livsval - gud förbjude att man vill avklara sina studier som ung, måste ju vara något fel på en.

Ok, ber om ursäkt för ett långt inlägg och lite aggressiva undertoner här och var, det är absolut INTE såhär jag beter mig under intervjuer etc, jag tar helt enkelt smällarna och kämpar på med ett leende, men jag börjar spricka ordentligt nu. Jag är frustrerad. Jag har skulder, jag har saker jag behöver köpa, bistånd får jag ju men det är inget liv jag vill leva.

VAD kan jag göra? Har jag blivit diskriminerad? Finns det något jag har missat, något kryphål som kan hjälpa mig som synskadad, oerfaren och körkortslös, att få jobb? Borde jag hålla tyst och nöja mig med det lilla jag har eller borde jag vara argare än jag är?

Tacksam för svar.

Mvh

ZombieKitty

Äldre 22 Jun 23:11

#21

athanatos skrev 2015-06-22 22:58:47 följande:

Antagligen beror det på ditt synfel, att de inte vill ha dig pga det.
Du skrev också att du talar fem språk flytande, är du invandrare? Om ja så är det en ännu troligare orsak.

Tyvärr, ja. Verkar som att jag verkligen har alla oddsen emot mig på denna fronten.

Så vit

Äldre 22 Jun 23:15

#22

Ts jag är socionom och arbetar som socialsekreterare. Jag tror att de flesta kommuner fullkomligt skriker efter arbetskraft. Beroende på var du söker arbete eller inom vilket område är det ett stort minus att du inte har körkort. T.ex. kanske man på mindre orter ofta behöver göra hembesök långt ute i vischan eller så kanske man behöver göra besök på institutioner på andra sidan Sverige. Samtidigt har du ju lite att vinna på småorter då det framförallt är på sådana ställen som arbetsgivaren har mycket svårt att rekrytera då det helt enkelt inte finns folk. Sen tänker jag att det också kan vara så att man är orolig att du ska vara mer ineffektiv (typ att du inte kan skriva utredningar så fort eller liknande). Vissa arbeten kanske faktiskt är rent av uteslutna för dig då man måste ha en bra syn, t.ex. utredning inom barn och unga där man på begränsad tid kanske ska uppmärksamma samspel mellan föräldrar/barn eller hur det ser ut i hemmet.

Eftersom du har ett funktionshinder kanske du kan få något hjälpmedel? Nu förutsätter jag att du får hjälpmedel för dator/teknik, men jag tänker om det finns hjälpmedel i form av transport? T.ex. färdtjänst så att du kan tala om för arbetsgivare att du kan ta dig till och från ev hembesök? Söker du jobb via offentligajobb skulle jag klicka i att jag har körkort om jag vore du (om du kan lösa det där med ev transporter, förstås), så att du inte sållas bort redan där.

Sen vet jag att det inte hjälper dig, men jag och mina kollegor och vänner undrar ofta varför man som socionom är arbetslös, då det behövs personal överallt. Är det någon som har varit ofrivilligt arbetslös ett tag drar man då öronen åt sig. Mitt tips är att du inte talar om det för potentiella arbetsgivare utan hittar på en coverstory. Typ som att du ville ha en paus efter studierna innan du började arbeta på riktigt och därför valde att resa eller arbeta utomlands på Mallorca ett tag. Du är så pass ung att det skulle kunna accepteras som en rimlig förklaring. Eller att eftersom du studerade vidare direkt efter gymnasiet kände att du ville prova att arbeta med annat ett tag för att få erfarenhet och sedan kände fatt det är dags att arbeta med det du är utbildad till. (Fast det senare är svårare att komma undan med.) Och det beror på din livssituation så klart, har du barn är det kanske svårt att hitta på att du har rest och så. Men du förstod kanske vad jag menade.

Hoppas att du hittar något, och sen när du väl har jobb lär du säkerligen aldrig gå arbetslös igen!

Så vit

Äldre 22 Jun 23:21

#23

ZombieKitty skrev 2015-06-22 23:11:35 följande:

Tyvärr, ja. Verkar som att jag verkligen har alla oddsen emot mig på denna fronten.

Tror faktiskt inte att din etnicitet har med din möjlighet att få jobb, inte inom denna branschen. Erfarenhet och kunskap av andra kulturer ses som något positivt, då många personer vi möter har en annan bakgrund. En del arbetar t.o.m. enbart med sådant, t.ex. integration eller med ensamkommande.

Så vit

Äldre 22 Jun 23:29

#24

Fjärilslarv skrev 2015-06-22 22:41:20 följande:

Ts socionom är ingen skyddad titel enligt Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se/ansokaomlegitimationochintyg/legitimation/vemfarjobbaivarden
du kan därför inte få jobb som socionom, däremot kräver många tjänster inom stat och kommun socionomutbildning eller likvärdig utbildning. så skilj på det först.

i ditt läge skulle jag praktisera eller volontärjobba mer för att få erfarenhet och referenser.

Nu är ju inte socionom ett vårdyrke heller, som de yrken du länkade till. Socionom är en person som har avlagt socionomexamen. Man kan ju läsa andra utbildningar som påminner om socionomutbildningen eller plocka ihop kurser i socialt arbete, men socionom kan man inte kalla sig eftersom man inte har socionomexamen.

athanatos

Äldre 22 Jun 23:30

#25

Så vit skrev 2015-06-22 23:21:16 följande:

Tror faktiskt inte att din etnicitet har med din möjlighet att få jobb, inte inom denna branschen. Erfarenhet och kunskap av andra kulturer ses som något positivt, då många personer vi möter har en annan bakgrund. En del arbetar t.o.m. enbart med sådant, t.ex. integration eller med ensamkommande.

Brukar låta så ja men när det väl gäller är ofta såna ställen mest rasistiska av alla.
Man skulle även kunna säga att erfarenhet och kunskap av funktionshinder ses som något positivt då många personer ni möter har det. Men hör hur du själv låter:
"Vissa arbeten kanske faktiskt är rent av uteslutna för dig då man måste ha en bra syn, t.ex. utredning inom barn och unga där man på begränsad tid kanske ska uppmärksamma samspel mellan föräldrar/barn eller hur det ser ut i hemmet."
Där tar du helt för givet att någon med ett synfält inte kan uppmärksamma samspel mellan människor.

, Man skulle även kunna ändra meningen ovan till: Erfarenhet och kunskap om människor med långtidsarbetslöshet och problem på arbetsmarknaden ses som något positivt då många personer personer ni möter har det,
Men du skriver:
"jag och mina kollegor och vänner undrar ofta varför man som socionom är arbetslös, då det behövs personal överallt. Är det någon som har varit ofrivilligt arbetslös ett tag drar man då öronen åt sig"

Vilket visar att ni är väldigt fördomsfulla. Ärligt talat verkar ni vara mer än de jag har mött i min bransch som är känd för att vara mycket kall och hård.

Så att du helt säger att hennes etnicitet inte spelar någon roll eller är positivt köper jag inte. Du har faktiskt bevisat att du faktiskt inte ens är medveten om dom fördomar du och dina kollegor har. Så att ni skulle diskriminera invandrare ser jag inte som omöjligt.

Förlåt om jag är hård mot dig men om du analyserar det du själv har skrivit så förstår du nog.

ZombieKitty

Äldre 22 Jun 23:34

#26

athanatos skrev 2015-06-22 23:30:57 följande:

Brukar låta så ja men när det väl gäller är ofta såna ställen mest rasistiska av alla.
Man skulle även kunna säga att erfarenhet och kunskap av funktionshinder ses som något positivt då många personer ni möter har det. Men hör hur du själv låter:
"Vissa arbeten kanske faktiskt är rent av uteslutna för dig då man måste ha en bra syn, t.ex. utredning inom barn och unga där man på begränsad tid kanske ska uppmärksamma samspel mellan föräldrar/barn eller hur det ser ut i hemmet."
Där tar du helt för givet att någon med ett synfält inte kan uppmärksamma samspel mellan människor.

, Man skulle även kunna ändra meningen ovan till: Erfarenhet och kunskap om människor med långtidsarbetslöshet och problem på arbetsmarknaden ses som något positivt då många personer personer ni möter har det,
Men du skriver:
"jag och mina kollegor och vänner undrar ofta varför man som socionom är arbetslös, då det behövs personal överallt. Är det någon som har varit ofrivilligt arbetslös ett tag drar man då öronen åt sig"

Vilket visar att ni är väldigt fördomsfulla. Ärligt talat verkar ni vara mer än de jag har mött i min bransch som är känd för att vara mycket kall och hård.

Så att du helt säger att hennes etnicitet inte spelar någon roll eller är positivt köper jag inte. Du har faktiskt bevisat att du faktiskt inte ens är medveten om dom fördomar du och dina kollegor har. Så att ni skulle diskriminera invandrare ser jag inte som omöjligt.

Förlåt om jag är hård mot dig men om du analyserar det du själv har skrivit så förstår du nog.

Äntligen någon som förstår. TACK. Så mycket.

Människor som har en sådan där happy go lucky syn på samhället är naiva, och är oftast de som mer eller mindre omedvetet förevigar alla dessa stigman och fördomar i samhället.

ZombieKitty

Äldre 22 Jun 23:37

#27

Så vit skrev 2015-06-22 23:15:53 följande:

Ts jag är socionom och arbetar som socialsekreterare. Jag tror att de flesta kommuner fullkomligt skriker efter arbetskraft. Beroende på var du söker arbete eller inom vilket område är det ett stort minus att du inte har körkort. T.ex. kanske man på mindre orter ofta behöver göra hembesök långt ute i vischan eller så kanske man behöver göra besök på institutioner på andra sidan Sverige. Samtidigt har du ju lite att vinna på småorter då det framförallt är på sådana ställen som arbetsgivaren har mycket svårt att rekrytera då det helt enkelt inte finns folk. Sen tänker jag att det också kan vara så att man är orolig att du ska vara mer ineffektiv (typ att du inte kan skriva utredningar så fort eller liknande). Vissa arbeten kanske faktiskt är rent av uteslutna för dig då man måste ha en bra syn, t.ex. utredning inom barn och unga där man på begränsad tid kanske ska uppmärksamma samspel mellan föräldrar/barn eller hur det ser ut i hemmet.

Eftersom du har ett funktionshinder kanske du kan få något hjälpmedel? Nu förutsätter jag att du får hjälpmedel för dator/teknik, men jag tänker om det finns hjälpmedel i form av transport? T.ex. färdtjänst så att du kan tala om för arbetsgivare att du kan ta dig till och från ev hembesök? Söker du jobb via offentligajobb skulle jag klicka i att jag har körkort om jag vore du (om du kan lösa det där med ev transporter, förstås), så att du inte sållas bort redan där.

Sen vet jag att det inte hjälper dig, men jag och mina kollegor och vänner undrar ofta varför man som socionom är arbetslös, då det behövs personal överallt. Är det någon som har varit ofrivilligt arbetslös ett tag drar man då öronen åt sig. Mitt tips är att du inte talar om det för potentiella arbetsgivare utan hittar på en coverstory. Typ som att du ville ha en paus efter studierna innan du började arbeta på riktigt och därför valde att resa eller arbeta utomlands på Mallorca ett tag. Du är så pass ung att det skulle kunna accepteras som en rimlig förklaring. Eller att eftersom du studerade vidare direkt efter gymnasiet kände att du ville prova att arbeta med annat ett tag för att få erfarenhet och sedan kände fatt det är dags att arbeta med det du är utbildad till. (Fast det senare är svårare att komma undan med.) Och det beror på din livssituation så klart, har du barn är det kanske svårt att hitta på att du har rest och så. Men du förstod kanske vad jag menade.

Hoppas att du hittar något, och sen när du väl har jobb lär du säkerligen aldrig gå arbetslös igen!

Alltså... ursäkta om jag låter brutal och kall här, men jag tänker inte ens besvara det här inlägget. Som någon annan här nedanför sa, ta och läs igenom vad du just skrev. Detta inlägget SKRIKER fördomar så det ryker om det.

Jag kan då tala om att hur jag observerar och läser människor och deras omgivning har INGENTING att göra med min syn. Det har då aldrig hindrat mig hittills i alla fall.

Fjärilslarv

Äldre 22 Jun 23:37

#28

Så vit skrev 2015-06-22 23:29:01 följande:

Nu är ju inte socionom ett vårdyrke heller, som de yrken du länkade till. Socionom är en person som har avlagt socionomexamen. Man kan ju läsa andra utbildningar som påminner om socionomutbildningen eller plocka ihop kurser i socialt arbete, men socionom kan man inte kalla sig eftersom man inte har socionomexamen.

sant men jag länkade till de yrken som har yrkeslegitimation och därmed är skyddade yrkestitlar, och dit ingick inte socionom. min utbildningstitel ingår inte där heller, rehab. kand.

ZombieKitty

Äldre 22 Jun 23:45

#29

Fjärilslarv skrev 2015-06-22 23:37:58 följande:

sant men jag länkade till de yrken som har yrkeslegitimation och därmed är skyddade yrkestitlar, och dit ingick inte socionom. min utbildningstitel ingår inte där heller, rehab. kand.

HUR är detta relevant för tråden, exakt?

Jag har socionomexamen, jag har den på papper från universitetet. Det finns ingen legitimation för yrket men jag är ändå en färdigutbildad, "riktig" socionom.

Så vit

Äldre 22 Jun 23:49

#30

Fjärilslarv skrev 2015-06-22 23:37:58 följande:

sant men jag länkade till de yrken som har yrkeslegitimation och därmed är skyddade yrkestitlar, och dit ingick inte socionom. min utbildningstitel ingår inte där heller, rehab. kand.

Nu finns det ju andra yrken än bara vårdyrken som har skyddad yrkestitel, t.ex. advokat. Det stämmer att man inte får någon legitimation när man tar socionomexamen (även om facket har arbetat hårt mot detta, särskilt för kuratorer inom sjukvården), men man kan ändå inte kalla sig socionom om man inte har socionomexamen. Man kan alltså inte ha en socialpedagogsexamen, läsa in juridiken och sedan kalla sig socionom. Att man sedan kan få jobb som t.ex. socialsekreterare med en sådan utbildning och sedan kalla sig socialsekreterare är ju en annan sak, det är ju en anställning man får. Men den som söker jobb och påstår sig vara socionom utan socionomutbildning skulle nog bli ganska så utskrattad av arbetsgivaren. (Och helst vill arbetsgivarna ha personer med socionomexamen, men tvingas anställa personer med annan utbildning då bristen är så extrem nästan överallt.)

Men strunt samma. Hoppas att ts får lite hjälp av denna tråden och att det inte dröjer alltför länge innan han/hon får sitt första arbete inom området.

Kommer jag NÅGONSIN att få jobb som socionom?

INNEHÅLL