Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Om jag tvingades välja så skulle jag tveklöst välja barnen först. Det går inte att jämföra de känslor och det ansvar jag har för barnen med de för min man. Det är helt olika sorter. Därtill tänker jag att relationen med min partner bygger på växelverkan; hur partnern är och beter sig påverkar känslorna för honom. Skulle han få hjärnblödning och bete sig illa så skulle mina känslor för honom svalna tämligen snabbt. Skulle motsvarande ske med något av barnen så skulle jag fortsätta älska dem.

Skulle välja mina barn före min partner utan tvekan om det kom till det valet men i en hälsosam relation så är det ju inget väl man behöver göra.

Det finns ambulans!

Dessutom är de flesta inte läkare, så det vore idioti att tro att en lekman skulle kunna göra något.

Hur menar du att en vuxens plötsliga sjukdom skulle hindra någon från att ta hand om sitt barn?

Fast en omprioritering behöver inte innebära något positivt i o f s. Men det vet du säkert.

Jag gjorde uppoffringar när jag skaffade barn. Jag offrade långa, och många utlandsresor. Jag offrade min mc till förmån för bil. Jag offrade storstadslivet för vi hittade ingen större lägenhet där vi bodde. Massor av uppoffringar gjorde jag och min man. Självklara uppoffringar, men ända stora förändringar i det liv jag levde och trivdes med.

Det var svåra val. Vi tänkte noga igenom huruvida vi ville ha barn eller inte, just utifrån att det liv vi levde då inte kunde fortsätta på samma sätt om vi blev tre. Det var lite som att ha en plus- och minuslista.
Pluslistan vägde förstås över eftersom jag nu har flera barn, men jag kan fortfarande sakna det liv jag levde innan de kom. Utan att ångra valet jag gjorde.

Nu är de flesta snart utflugna, så vem vet  - det kanske blir storstadsliv och mc igen. Livets cykel.