• Anonym (klumpen)

    Talar först och tänker sen

    Jag vill först berätta att jag fick diagnosen ADHD redan som 10 åring, vid 21 års ålder så blev jag diagnotiserad ADD för jag hade blivit lugnare. Men utöver detta så har jag andra psykiska sjukdomar och mycket depressioner och panikångest.

    Min sambo som jag levt med i 3 år nu har aldrig kunnat acceptera att jag är annorlunda.
    Han är från ett annat land och i hans land finns det ingen ångest/ depression eller andra psykiska sjukdomar, såklart att det finns men det talas inte om det och dom som har det anses knäppa och ska låsas in på psyket.

    Min sambo skäms över mig och har under dessa år behandlat mig som "en normal" människa enligt honom.
    Jag klarar inte riktigt det..... Jag är ju annorlunda!!!
    Jag kräver tålamod, jag kräver en hel del.... Att leva med mig är inte lätt.
    Men jag har försökt att ändra mig, men går sällan bra.

    Jag säger OFTA klumpiga saker, jag gör även saker utan att förstå konsekvenserna. Jag vill inte såra någon eller göra någon illa,,, det bara blir så.

    Jag vet inte riktigt vad som är okej eller inte okej,,, den spärren finns inte riktigt.

    Exempel som hände nu;
    Jag och min sambo sitter och fikar med hans vän
    Jag och sambon kollar ner i våra mobiler och letar efter något varpå hans vän säger "men vad roliga ni är, båda sitter med mobilerna"
    Då skrattar jag till och säger "aa exakt som vi gör hemma, han sitter i ena soffan och jag i andra och vi kollar mobilerna" sen skratta jag och sa jag skämta.
    Men min sambo blev arg och sa att jag ofta ljuger och överdriver och att man inte ska lyssna på mig. Sedan gav sambon mig en sån blick som säger "Vänta din jävel tills du komnmer hem"...
    Så nu vet jag att jag kommer få ett helvete av mitt klumpiga uttalande....
    Det var ju ett skämt men ändå lite sanning....
    FRÅGAN ÄR NU; var det så fel sagt av mig??? Var det olämpligt?? Kan man inte säga sånna saker???
    JAG BLIR GALEN!!! att jag inte vet vad som är rätt eller fel.
    Sambon brukar säga till mig att inte prata, (han menar allvar)
    så oftast brukar jag bara svara ja eller nej men denna gång ville jag prata!!!
    Jag är nu rädd,,, för han e arg och jag hatar göra honom arg.

  • Svar på tråden Talar först och tänker sen
  • LauraPalmer

    Jag tycker inte att du sa något fel. Din sambo är en fjant! Har han ingen självdistans?

  • Anonym (Inget fel alls)

    Tycker inte heller du sa något fel. Jag och min sambo kan säga mycket värre saker om varandra som inte är sanna utan att behöva oroa sig för att den andre ska bli arg.

    Han kanske skämdes för att du avslöjade för hans kompis att ni var tråkiga och satt med varsin mobil istället för att prata med varandra. 

  • Anonym (D)

    "Sedan gav sambon mig en sån blick som säger "Vänta din jävel tills du komnmer hem"...

    Han låter VERKLIGEN INTE bra för dig!

    Skaffa dig en pojkvän som förstår ditt problem och stöttar dig istället!

  • Presens

    Har du anledning att vara rädd?Är han aggressiv mot dig? Otrevlig , skäller och bråkar? Är han fysiskt hotfull? Hotar han dig eller slår dig?

    Jag tycker det är bra att du tänker till om ert förhållande och hur det är för dig att leva i det. Mår du så bra som möjligt, känner dig älskad och accepterad?

    På din beskrivning låter det inte så!

  • Nice nine

    Du sa inget fel... tycker din kille värkar för up tight han borde slappna av herregud...vart kommer han i från?

  • Anonym (signatur)

    Men du...varför leva tillsammans med någon som försöker ändra på en. Varför leva tillsammans med en person som man är rädd för!? Älskar du honom? Alltså på riktigt? Varför isf? Vad gör han för dig? Du för honom? Tänk efter noga., är ni tillsammans för att man ska det eller för att du inte vill vara själv? Har han slagit dig? Tagit tag i dig nångång? Va ärlig..speciellt mot dig själv.

  • Anonym (klumpen)
    Nice nine skrev 2015-06-23 15:04:27 följande:

    Du sa inget fel... tycker din kille värkar för up tight han borde slappna av herregud...vart kommer han i från?


    Han är från Mellanöstern
  • Anonym (klumpen)
    Presens skrev 2015-06-23 14:55:21 följande:

    Har du anledning att vara rädd?Är han aggressiv mot dig? Otrevlig , skäller och bråkar? Är han fysiskt hotfull? Hotar han dig eller slår dig?

    Jag tycker det är bra att du tänker till om ert förhållande och hur det är för dig att leva i det. Mår du så bra som möjligt, känner dig älskad och accepterad?

    På din beskrivning låter det inte så!

    Ja han kan vara hotfull och lägger hand på mig då jag blir för aggressiv eller om jag inte lyssnar. Jag är rädd för han för mitt beteende gör att han kan bli aggressiv. Han förstår inte nig och han säger att jag kan vara normal. Men det är för att jag gör allt i min makt för att inte få fram det hag känner och slutar mig själv och då faller i depression. Då tycker han att jag är bra.


  • Upptagenmeninte

    Det låter som en väldigt osympatisk och otrevlig partner. Snudd på att man kan tolka det till att han är hotfull också!

    Jag hade lätt lämnat en partner som hotar mig. Jag må leva i kärleksbrist och utan kel och sex, men inte fasen skulle jag gå med på att leva under hot. Ta dig ur förhållandet, medan du kan. Han låter rent ut sagt som en idiot.

  • Alexi

    Jag tycker din kommentar bara var rolig.

    Förstår inte riktigt varför du är tillsammans med någon som inte älskar dig som du är.

  • Upptagenmeninte
    Anonym (klumpen) skrev 2015-06-23 15:47:58 följande:

    Ja han kan vara hotfull och lägger hand på mig... Jag är rädd för han ... han kan bli aggressiv. Han förstår inte mig...
    Men varför i hela fridens namn är du ihop med något dylikt?
    Lämna honom, lämna honom, lämna honom.

    Helt seriöst. Lämna honom medan du kan. Ju längre du väntar, desto svårare kommer det bli att bryta upp. Särskilt om ni hinner få barn ihop eller något.

    Stanna aldrig i ett hotfullt förhållande med en agressiv partner som försöker tysta dig, försöker kontrollera dig och försöker få dig att ändra på DIG. Du är bra som du är. Det är inte han.

    Lämna honom.
  • Anonym (löjligt)

    Löjligt att bli arg för det. Så kan jag också säga utan att jag har add el adhd.

  • Anonym (klumpen)
    Alexi skrev 2015-06-23 16:17:18 följande:

    Jag tycker din kommentar bara var rolig.

    Förstår inte riktigt varför du är tillsammans med någon som inte älskar dig som du är.


    Det undrar jag med... men jag vet att jag är kvar för tryggheten och att jag tror mig älska honom. Jag vågar inte tänka på ett liv utan honom.
    Han har fått mig genom dessa år att tro att han är mitt allt. Att jag inte skulle klara mig utan honom. Han har manipulerat mig och gjort så att min familj tagit avstånd för han har skapat så mycket problem.

    Först så trodde jag att allt var mitt fel och att han bara ville mig väl, men nu börjar saker falla på plats och jag börjar förstå.
    Jag vet att han inte är bra för mig. Han påstår att utan han skulle jag hamna på gatan och att ingen i min familj egentligen bryr sig om mig, men jag vet ju att det är skitsnack men ändå är jag rädd.
  • Upptagenmeninte
    Anonym (klumpen) skrev 2015-06-24 15:16:17 följande:
    ...Han har fått mig genom dessa år att tro att han är mitt allt. Att jag inte skulle klara mig utan honom. ... gjort så att min familj tagit avstånd ...påstår att utan han skulle jag hamna på gatan och att ingen i min familj egentligen bryr sig om mig, 
    Så typisk och "by the book" hjärntvätt och medvetet uppstyrt så du ska bli beroende och "fast".

    Med tiden kommer han att bli värre. Ju längre du stannar, desto mer vet han att han har dig under kontroll. Du får inte prata, helst inte tänka, och absolut inte tro att någon annan brys sig om dig. Han börjar misshandla dig mer och mer (om han inte gjort det redan).

    Ju mer du vänjer dig vid slagen, desto hårdare kommer han att slå. Och oftare.

    Ta dig i kragen och bryt tvärt. Det finns ingenting hos honom som du behöver. Sök stöd hos din familj, jag är övertygad om att de tar emot dig med öppna armar om du berättar att du ska lämna din misshandlande och överkontrollerande man som försöker hjärntvätta dig.

    Tar inte familjen emot dig, så gör någon kvinnojour det. Sluta grubbla över det, du kommer att klara dig mycket bättre utan honom.

    Med honom har du bara en bedrövlig framtid att se fram emot.
  • Anonym (klumpen)
    Upptagenmeninte skrev 2015-06-24 16:00:26 följande:
    Så typisk och "by the book" hjärntvätt och medvetet uppstyrt så du ska bli beroende och "fast".

    Med tiden kommer han att bli värre. Ju längre du stannar, desto mer vet han att han har dig under kontroll. Du får inte prata, helst inte tänka, och absolut inte tro att någon annan brys sig om dig. Han börjar misshandla dig mer och mer (om han inte gjort det redan).

    Ju mer du vänjer dig vid slagen, desto hårdare kommer han att slå. Och oftare.

    Ta dig i kragen och bryt tvärt. Det finns ingenting hos honom som du behöver. Sök stöd hos din familj, jag är övertygad om att de tar emot dig med öppna armar om du berättar att du ska lämna din misshandlande och överkontrollerande man som försöker hjärntvätta dig.

    Tar inte familjen emot dig, så gör någon kvinnojour det. Sluta grubbla över det, du kommer att klara dig mycket bättre utan honom.

    Med honom har du bara en bedrövlig framtid att se fram emot.
    Jag är där redan... jag får inte prata i olika sammanhang eller i närheten av hans vänner... för om jag råkar säga något som han tycker är opassande så straffar han mig.. Han tar bort mina mänskliga rättigheter som straff för att sedan ge tillbaka dom som blöning när han tycker dte passar.
    Mina åsikter ochj tankar... jag har slutat prata om det.. för mina åsikter och tankar är så annorlunda än hans så han har ju givetvis rätt i allt!! *IRONI*.
    Han har fått mig tro att ingen bryr sig och att min familj lämna mig för dom inte bryr sig... jag har ingen vän kvar... och det är hans fel men han får mig att tro att det är pga mig... för att ingen vill vara i min närhet för jag är så ond. 
    han har misshandlat mig många gånger och satt en kniv mot min hals och hotar att döda mig i sömnen. 

    jag vet att detta är sååå fel.. men så svårt att lämna jag har försöt. jag var hos polisen när jag "rymde" dom ringde kvinnojour... men dom sa att om jag klarat mig i så många år så kan jag vänta ett tag till tills jag fått boende och dom tyckte då att jag skulle återvända hem!!! Jag sa att jag var rädd för mitt liv och att jag inte är säker.... men inget hjälpte och dom ringde aldrig tillbaka. 
    Efter det så fick han konstigt nog reda på allt detta så jag fick ett helvete. Han kontrollerar mig överallt. Ibland är jag så rädd över hur han kan veta allt.. 
    en gång rymde jag,,, min syster hämta mig efter att jag pratat med min familj... men han åkte 20 mil till staden mina föräldrar bor för att hämta mig. Han hotade att döda mina syskon och skada min pappa om jag inte kom hem. 
    dagen innan klockan 7 på morgonen så körde en svart bmw med en invandrar kille förbi huste flera gånger och stannade utanför och spana... min familjk var jätterädda... för dom bor även på en liten ö där alla känner alla så detta var misstänksamt.  
    Han vet exakt vad han ska göra!! OCH han känner många farliga människor.
    Många e skyldig han en tjänst och han har hotat att lejja nån att döda någon i min familj. Jag vet att han skulle göra det...
    Min familj sa tillslut att dom inget mer kan göra.. dom kan inte skydda mig plus att dom är rädda för vad han kan göra mitt mina småsmå syskon! 
    jag sa att jag återvänder till honom för att få slut på det hela... 
    efter sista hotet om att han skulle elda upp huset när dom sov så blev jag så rädd att jag åkte tillbaka. Jag skulle adlrig aldrig förlåta mig om något hände någon i min familj! 
    Jag kan inte skydda dom mot honom.... jag dör hellre än att dom skadas. 
    Han kommer bli min död. svenska polisen är ingen hjälp... dom kan inget göra. Jag har slutat tro på dom och på kvinnojour. 
  • Anonym (klumpen)

    Nu berätytade jag hela sanningen hur allt ligger till... 
    jag skäms att berätta över det... ville inte skriva om det för det gör så ont och jag anklagar mig själv ofta för jag e så dum i huvudet och svag som inte tar mig ur... men jag hittar ingen lösning...

    jag vet att jag inte älskar honom... allt är bara för att han gjort mig så svag och fått mig känna att han är mitt allt. 
    J

  • Upptagenmeninte

    Om historien inte är updiktad så finns ju inget tvivel om att du måste lämna honom. Det är bara att bryta, helt och totalt, och lämna honom. Skit i eventuella konsekvenser, ingenting kan ju ändå vara värre än att få resten av livet förstört genom att fortsätta vara med honom.

    Jo, kasta din telefon och köp en ny. Han kan ju mycket väl ha installerat något spion-program på den (om han på något "konstigt" sätt vet allting).

  • Ollibolli

    Men TS, du måste göra slut. Han är inte bra för dig, punkt slut. Det förstår du va?

  • Anonym (1234)
    Anonym (klumpen) skrev 2015-06-23 14:04:37 följande:
    Jag vill först berätta att jag fick diagnosen ADHD redan som 10 åring, vid 21 års ålder så blev jag diagnotiserad ADD för jag hade blivit lugnare. Men utöver detta så har jag andra psykiska sjukdomar och mycket depressioner och panikångest.

    Min sambo som jag levt med i 3 år nu har aldrig kunnat acceptera att jag är annorlunda.
    Han är från ett annat land och i hans land finns det ingen ångest/ depression eller andra psykiska sjukdomar, såklart att det finns men det talas inte om det och dom som har det anses knäppa och ska låsas in på psyket.

    Min sambo skäms över mig och har under dessa år behandlat mig som "en normal" människa enligt honom.
    Jag klarar inte riktigt det..... Jag är ju annorlunda!!!
    Jag kräver tålamod, jag kräver en hel del.... Att leva med mig är inte lätt.
    Men jag har försökt att ändra mig, men går sällan bra.

    Jag säger OFTA klumpiga saker, jag gör även saker utan att förstå konsekvenserna. Jag vill inte såra någon eller göra någon illa,,, det bara blir så.

    Jag vet inte riktigt vad som är okej eller inte okej,,, den spärren finns inte riktigt.

    Exempel som hände nu;
    Jag och min sambo sitter och fikar med hans vän
    Jag och sambon kollar ner i våra mobiler och letar efter något varpå hans vän säger "men vad roliga ni är, båda sitter med mobilerna"
    Då skrattar jag till och säger "aa exakt som vi gör hemma, han sitter i ena soffan och jag i andra och vi kollar mobilerna" sen skratta jag och sa jag skämta.
    Men min sambo blev arg och sa att jag ofta ljuger och överdriver och att man inte ska lyssna på mig. Sedan gav sambon mig en sån blick som säger "Vänta din jävel tills du komnmer hem"...
    Så nu vet jag att jag kommer få ett helvete av mitt klumpiga uttalande....
    Det var ju ett skämt men ändå lite sanning....
    FRÅGAN ÄR NU; var det så fel sagt av mig??? Var det olämpligt?? Kan man inte säga sånna saker???
    JAG BLIR GALEN!!! att jag inte vet vad som är rätt eller fel.
    Sambon brukar säga till mig att inte prata, (han menar allvar)
    så oftast brukar jag bara svara ja eller nej men denna gång ville jag prata!!!
    Jag är nu rädd,,, för han e arg och jag hatar göra honom arg.
    Jag tycker det är bra med folk som talar först och tänker sedan, för då hör man ju deras riktiga tankar.
    Alla har ju en reaktion men de flesta säger den inte, då kan de ju vara "falska".
    Tex "åh va fin klänning du har" men egentliga tanken är "vad f#n har hon på sig?"
    Visst är inte alla egentliga tankar elaka och alla har inte samma smak, men ändå.

    Jag tycker inte att du gjorde nåt fel. Du sa ju att du skämtade och skämta får man göra.
    Jag tycker du ska ställa dig i en bostadskö eller flytta hem till nån släkting tills du hittar nåt mer permanent. Försök verkligen att bli av med honom! Berätta det du har skrivit till kvinnojouren och polisen.


Svar på tråden Talar först och tänker sen