Jag får litet vibbar av ett uttalat kontrollbehov här, att du inte kan koppla av och lita på att dottern har det bra hos sin pappa utan att du är där och kollar hela tiden.
Om dottern är gammal nog att få en mobil kommer du runt problemet. Då kan du ringa henne direkt.
Men herregud, BARNET kan väl inte förbjudas kontakt med sin andra förälder varannan vecka?? (Mentat, hur tänkte du nu?!) det är ju helt hemskt om hon ska behöva längta efter mamma varannan vecka och pappa varannan hela sin uppväxt utan att få ringa! Hur kan man göra så mot sitt eget barn?
Hej på er och tack för era svar, tänkte jag skulle förtydliga lite.
Jag har inte ringt till pappan på jag vet inte hur länge kanske 2 gånger på 1 år. Däremot har jag skickat kanske 1 sms i veckan och frågat hur det är med henne men det är tydligen för mycket. Så nej jag är inte för kontrollerande och jag är inte för på som några av skrev. Inte enligt mig iaf.
Däremot tycker jag det är viktigt att vi skulle kunna kommunicera på ett vuxet sätt när det gäller henne, och när jag har försökt göra det så har det inte gått utan jag får bara skit tillbaka.
Han är en bra pappa med dottern och ja hon har det bra hos honom det betvivlar jag inte. Men när dottern (snart 4 år) ber mig att ringa henne och så får jag inte det då blir jag både arg och ledsen.
Tips till tursan: Hantera kontakterna om allt som rör barnet via e-post! Det blir inte lika lätt känsloinfekterat som det kan bli om man talas vid och man hinner tänka efter en gång till medan man skriver något.