Färger är en del av barnets utveckling så självklart ska man erbjuda dem allihop. Att bara använda ett eller ett fåtal färger är att begränsa sitt barn, på flertal sätt. Den här extrema färghysterin som företagen skapat är helt galet och det är bara vi som föräldrar som kan bromsa det genom efterfrågan. Anledningen till att vi skiljer färger åt är för att företagen tjänar pengar på det.
Om de tror att han är flicka uppfostrar de honom till att bli kvinna. Inte särskilt lyckat.
Hur kan man inte förstå det? Lever du inlåst i en källare?
För att män och kvinnor bedöms olika i samhället. Det ställs olika krav och de har olika skyldigheter.
Din fråga blir som att undra varför en konståkare inte ska ha samma träning som en boxare.
Varför skulle jag lägga ner energi på det när det är helt bortkastat. Varken du jag eller någon annan kan förändra världen. Däremot kan vi förbättra livet för oss själva och vår familj genom att anpassa oss till det samhälle där vi bor.
Jag skrattar gott åt folk som sorterar batterier när den enda effekt det kan få är att det må lindra personens dåliga samvete.
Min son ligger nu och sover i en rosa body, och än har inte snoppen trillat av trots att han haft denna på sig flera ggr tidigare.
Orange tycker jag är en pojkfärg, möjligen militärgrönt också. Rosa är för flickor och möjligen guld också.
Så vissa är priviligerade med alla färger, det är inte bara en könsfråga utan även en klassfråga. Kanske min son klättrar upp bland klasserna då eftersom jag erbjuder honom alla färger. Han får silverskeden i munnen då att säga.
Om det händer något med pojkar som bär rosa beror väldigt mycket på vilka pojkar det handlar om, vilken social status de har och om rosa är laddat med femininitet i det kulturella sammanhang de befinner sig i.
David Beckham är en världsberömd fotbollsstjärna med en snygg kändisfru, med honom händer det givetvis ingenting för att han bär rosa även om färgen anses feminin. Han skulle antagligen komma undan med klänning också.
Varför är det så viktigt att dela in dem? Varför ska vi acceptera denna uppdelning? Varför ska vi förvirra våra barn genom att de inte ska få tycka om/bära osv vissa färger? Ni förstärker endast ordens innebörd genom att acceptera dem, använda dem och t o m sitta och sålla bland färgerna så att osäkra människor med säkerhet inte ska råka köpa fel färg till sitt barn. Folk är så lurade av handeln att de inte kan ens se hur löjligt detta har blivit. Familjer kasserar en hel garderob för det var fel kön som föddes, jag lovar att bebisen kan inte bry sig mindre om färgen på suffletten, det kommer heller inte påverka dennes hälsa eller utveckling.
Jag har inte läst hela tråden, så förlåt om jag upprepar vad andra skrivit.
Jag kan tycka att det är lite underligt att vuxna, normalbegåvade människor inte förstår vad som menas när någon skriver "pojkfärger". Oavsett vad man tycker om att klä pojkar och flickor olika, så borde man ju ändå vara medveten om vad som allmänt anses vara pojk- respektive flickkläder, i alla fall enligt klädtillverkarna.
Inte heller behöver den som uttrycker sig så i en annons vilja cementera några könsroller, utan tyckte kanske bara att det var det enklaste och mest kortfattade sättet att beskriva varorna på. Det är samma sak där, man borde ju förstå vad som menas, även om man har personliga invändningar mot ordvalet. Jag skulle också anta i det fallet, att kläderna som säljs/eftersöks inte har massa Disneyprinsessor eller Hello Kitty som motiv, oavsett färg.
På sista tiden har det här med färger börjat luckrats upp, det går numera att hitta rosa och lila plagg även på pojkavdelningen i butikerna (även om ev. motiv/text fortfarande är ganska könsuppdelat). Min 13-åriga sons favoritfärg är just lila, och han har flera plagg i denna färg.
Det här med blått och rosa är en relativt ny indelning, det var först efter andra världskriget man började med den. Innan dess fanns det inte pojk- och flickfärger på det sättet. Små barn kläddes lika (det finns ju gott om gamla målningar på t.ex. små prinsar i vit volangklänning...) de första åren.
Håller med i det mesta i det du skriver. Förstår dock inte hur du kopplar könets olikheter till att färgerna bör kategoriseras.
Min son har ärvt i stort sett alla sina plagg, från både tjejer och killar. Använder det jag finner funktionellt. Han hade t ex nattlinne länge då jag tyckte det var lättare att kika i blöjan under natten. Förr var detta inget konstigt, men då hette det nattskjorta för män. När han är äldre får han i viss mån välja. Jag har som förälder ansvar att han klär sig efter väder och tillfälle. Även plagg som jag anser är olämpliga kommer jag inte tillåta på mina barn, t ex plagg som anspelar på sexualitet eller våld.
Varför jag kommee välja bort sockersöta kläder till mina barn är för att många kommer att bemöta dem efter deras utseende "åh, vad söt du är". Jag vill skjuta upp skönhetshetsen för dem så länge som det går. Av samma anledning vill jag även välja borde supercoola kläder. De får fel typ av uppmuntran av sin omgivning av dem, anser jag.
Inte heller påverkar det spädbarnets hälsa och utveckling om det kläs traditionellt efter sitt kön.
Män och kvinnor är olika, fungerar olika (naturligtvis finns det individuella variationer, men nu pratar vi generellt) och det är verkligen inget fel med det. Det är bättre att lära barnen att alla egenskaper (och kön) är lika mycket värda, istället för att skicka signalen att det är fult med vissa och fint med andra beroende på vilket kön man tillhör. Dessutom värderas/belönas traditionellt manliga egenskaper högre inom många områden, och det är där vi behöver jobba på det. Inte att utplåna kön överhuvudtaget. Så länge barnet inte tvingas in i kläder det inte vill ha borde väl de kunna kläs i vad som helst oavsett kön.
När min dotter var si så där 3 år och uppåt, totalvägrade hon allt jag lade fram som inte var rosa, ryschigt och Hello Kitty. Och jag lade fram en hel del annat med tanke på att hon har två äldre bröder som hon fick ärva av. Skulle jag ha tvingat på henne kläder hon avskydde, bara för sakens skull? För det är någonting jag också observerat, att pojkar uppmuntras om de vill ha klänning och prinsesskrona, men flickor uppmuntras inte om de vill ha det eftersom det förstärker "normen". Och tvärt om.
Även så kallade genusmedvetna föräldrar är, som du uttrycker det, lurade av handeln och tror att de neutrala kläder de använder är just neutrala. I stället förstärker de bara manlighetsnormen, eftersom många så kallade neutrala barnkläder är mer åt det traditionellt pojkiga hållet i färger och stil. Om man nu ska se det ur den vinkeln.
Härligt att du har en så genusmedveten omvärld att det endast vore en random tant på stan som skulle påverkas av ditt barns kläder och bemöta barnet efter dess utseende. De flesta har dock inte det. Jag har en vän och en familjemedlem som bemöter barnet efter dess individ, alla andra i min omgivning påverkas av hur barnet ser ut. Jag vill vara väldigt försiktig med att kommentera mitt barns utseende, även om en ibland också vill höra att en är fin. Jag kommer i första hand försöka berömma andra egenskaper än utseende.
Har jag uttryckt åsikten att färgerna bör kategoriseras? Var då?
Jag köpte inte heller sockersöta kläder till dottern (jag är själv inte speciellt förtjust i sådana rent smakmässigt), men när hon själv började ha åsikter om vad hon skulle ha på sig var det sådant hon ville ha. Och det fick hon, till viss del i alla fall. Jag inte heller köpt kläder med massa dödskallar och liknande till mina söner, av samma skäl, men de har fått när/om de velat.
Jag har sagt omväxlande "Vad söt du är!", "Vad cool du blev!", "Tjusigt!" o.s.v. till alla mina barn oavsett kön, snarare beroende på vad de har haft/satt på sig (solglasögon är en typisk "cool" sak, t.ex.). Jag tror att den feedback jag ger som förälder i vardagen påverkar dem mer i slutändan än vad en random tant på stan säger till dem.
Jag är sådan att jag tycker att hela den här genusdebatten som råder i samhället är polariserad, har fel fokus/åtgärder och är ärligt talat till stor del verklighetsfrånvänd och lite löjlig. Fast det är ju inte det TS handlar om.
Men, enda undantaget, av traditionella skäl så klädde jag inte en pojke i rosa eller en flicka i ljusblått då de var i spädbarnsåldern.