Valp 14v!

Har inte läst allt, men om ni tränat inkallning så pass att hon VET att det betyder att hon ska komma så får du ta tag i henne när hon inte lyder. Dvs ha lång lina på, gå ut och kalla in, struntar hon i följer du linan fram till henne och tar tag någonstans i henne och säger till på skarpen "nej". Säg gärna åt så pass att du inte behöver upprepa. Var alltså inte elak/slå hunden, men var tydlig med att hon MÅSTE komma vid inkallning. Linan är till för att du alltid ska kunna få fatt i henne utan att behöva jaga som lätt blir en lek istället.

Testa därefter igen att kalla in medans du har släppt taget om henne och går bort från henne. BELÖNA när hon kommer. Kommer hon inte så upprepa att ta tag och säga nej. Gå iväg, ropa, och så vidare. Men belöningen vid lyckad inkallning är nyckeln. "Nej"-et är konsekvensen av att inte lyda till 100% vid inkallning. Här MÅSTE hon bara lyda. Aldrig välja om hon vill komma eller inte.

Men jag har ju inte sagt emot er heller, jag menar bara att om hunden VET med säkerhet vad inkallningen betyder så ska man ha en konsekvens då den väljer att inte lyda. Vet den inte det så är det ju givetvis det man måste jobba med. Det är väl lite olika när polletten trillar ner, men i början är det självklart så att man tränar inkallning när man vet att hunden inte är distraherad. Då kan man ju kalla in när den redan är påväg emot en, eller om man ska ge mat osv. Då ska det vara kul och resultera i belöning av passande slag.

Det är ju en annan situation om huden inte har kopplat vad inkallningen betyder, men jag uppfattade det som att den visste vad den skulle göra, men valde att inte lyda.

Jag håller inte helt med om att förtroende inte kan innebära konsekvenser. Jag tycker att man inger förtroende genom att ta kontroll över en situation, och att vara lugn i sitt beteende när man gör det. Det skadar inte relationen att du väljer vilka moment som är absolut nödvändiga att hunden lyder alltid, så länge du gör det på ett bra sätt. Snarare anser jag att det är viktigt att vara tydlig med vad man vill, och att man kan gå in och hantera de situationer som behövs. Detta visar ju att man vet var man står och att det man säger gäller. Inga dubbla signaler.

Sedan ska man givetvis inte fya och neja hela tiden, men då låter man bara bli att kalla in/vad man nu tränar på - oftare än vad man faktiskt kallar in och fullföljer.

Nej, jag tror såklart inte att en så ung hund kan det till 100%, men eftersom TS förväntade sig att det skulle funka bättre så antog jag att de tidigare tränat inkallning en hel del, och jag står fast vid att jag anser det vara okej att tillrättavisa och korrigera även unga hundar när det gäller avgörande saker, såsom inkallning. Aldrig skrämma eller göra illa, men att tala om vad som är okej och vad som inte är det tycker jag är hälsosamt. Det om något tyder på att man är en trygghet för hunden, enligt mig.

Och jag kan åter igen påpeka att man då inte ska kalla in hunden ofta, för att den sedan misslyckas och blir nej-ad, utan man ska välja sina tillfällen, och det ska ju alltid vara en situation där man faktiskt tror/vet att hunden kommer. När det dock händer att den inte lyder så anser jag att man kan säga till även en 14-veckors valp på ett lämpligt vis att det är meningen att den inte själv ska bestämma just där och då om den vill komma eller inte. I min tankegång så kan man börja med sådana viktiga kommandon tidigt, för att det ska vara konsekvent under hundens uppväxt.