Hur bryter man med en psykopat?
Hur tar man sig ur en relation med en psykopat som man har barn med? Det känns som jag är på väg att sätta mig i den jobbigaste striden jag kommer ha i hela mitt liv. Och har ingen styrka för den!
Inlägg från: Anonym (Hjälplös)
|
-
-
Svar på tråden Hur bryter man med en psykopat?
-
Jag måste verkligen börja dokumentera! Efter varje gång han gjort något mot mig så tänker jag alltid att jag måste börja göra det men så flyter vardagen bara på tills nästa gång något sker. Eller jag får alltid försöka trippa på tå kring honom för att det inte ska hända något och jag är så fruktansvärt trött på att leva i denna misär! Fattar inte hur jag har kunnat sjunka så lågt att jag bara "accepterar" det han gör. Eller det gör jag väl inte egentligen men jag gör inte något åt det. Och min stackars dotter! Att hon ska leva i detta. Jag skäms så oerhört över min situation så det är bara en enda person som jag har berättat för. Och anledningen är för att hon är i en liknande situation. Jag känner inte att jag vill lägga över mina problem på andra :( vi är en stor familj och alla mina syskon har sina egna familjer och jag vill inte tränga mig på. Har alltid varit van vid att klara mig själv. Han ska vara hemma med vår dotter nu i några månader och jag är rädd att han ska ta henne ifrån mig nu när han ska vara ledig med henne! Tack för era svar!!
-
Vi har sallaternas ekonomi vilket vi alltid haft! Jag har inte litat på honom med pengar då han är duktig på att spendera hej vilt! Men det har också vart hans sätt att trycka ner mig när jag varit mammaledig och jag har levt på min lilla mammapenning och i princip gått på knä och han levt på sin lön. Och när jag behövt saker som höstskor eller liknande så använder han det som hot mot mig! Att jag måste serva honom med saker eller ge han sex när han vill för att jag ska få de där skorna osv. Ibland så har jag gjort saker för att jag verkligen behövt något och sen har han ångrat sig i sista sekund och bestämt sig för att jag inte förtjänar det. Ursäkta om allt är lite luddigt skrivet.
-
Sallaterna = delad
-
De du säger är verkligen sant! När de bättre perioderna kommer så försöker man vila upp sig innan nästa helvete brakar loss! Och jag är så slutkörd och känner mig så korkad att jag verkligen trodde att tiden skulle förändra honom av någon anledning. Att han skulle inse själv vad han höll på med. Ingen av mina nära vet om situationen. Eller jag har berättat för min mamma att vi kan bli väldigt arga på varandra och att det har hänt att vi slagits men jag förmildrar det alltid för jag skäms eller kanske för att jag inte vill inse hur pass allvarligt det faktist är :(todo nada skrev 2015-07-16 23:47:11 följande:
Det du skriver kunde lika gärna varit mitt inlägg för ett år sedan.
Du ska inte skämmas, för du har inte gjort någonting fel.
Du är förmodligen så nedtryckt och slutkörd just nu att allt känns hopplöst, men det är det inte! Du måste komma ifrån honom och vila upp dig.
Du MÅSTE ha stöd för att kunna ta dig ur situationen, och efter det ännu mer stöd när han kommer göra allt i sin makt för att få dig tillbaka.
Du ska inte skämmas, absolut inte. Du orkar inte göra något åt situationen när helvetet brakar loss, och de "goda" stunderna däremellan går till att försöka hämta andan igen innan det börjar om på nytt, som ett ekorrhjul.
vet någon av dina nära om din situation?
-
Du har helt rätt i det du skriver! Jag är såå rädd att han ska börja hitta på lögner om mig och försöka göra mitt liv så jävligt som möjligt och kanske till och med ta dottern ifrån mig! Jag kan inte göra något åt att han ska vara ledig. Han har rätt till det. Och jag vågar inte gå någonstans förrän han börjar jobba igen :( jag är rädd för det med om jag väl lyckas separera med honom och han ändå får umgänge med henne att han inte kommer ta ansvar för henne. Usch det är så fruktansvärt!Anonym (***) skrev 2015-07-17 00:12:34 följande:
Finns det något du kan göra för att han inte ska vara föräldraledig med barnet? Jag önskar att jag kunde säga något bra, men nej, det är bara hemskt.
Han kommer inte att vara en bra pappa.
Ärligt. Kan du tänka ut något sätt där du flyttar med barn och allt så fort som möjligt, jamen utomlands skulle jag nog säga.
Jag är hemskt ledsen, men du är i hans klor eftersom ni har barn ihop. Är du kvar i samma stad så kommer han strida för 50% boende och delad vårdnad. I värsta fall kanske han ljuger ihop något om dig och begär mer.
Han kommer använda barnet som slagträ i allt. Han saknar empati och han kommer att spela på dina känslor för barnet i många herrans år. Han kommer skita i det mesta vad gäller god omvårdnad av barn. Han kommer ljuga i familjerätten när du berättar att han missköter barnet.
Nej, fly!
-
Beklagar att du behövt gå igenom detta!! Men vad skönt att du lyckas ta dig ur det!! Förstår att det måste vara en sån oerhörd lättnad att veta att barnen är säkra ifrån idioten! Det är nästan mest det jag är rädd för! Vad min dotter ska få för syn. Jag tänkte eventuellt börja studera efter han varit ledig och hoppas att jag ska kunna ordna så jag klarar mig ekonomiskt själv.Marie 1 skrev 2015-07-17 01:54:25 följande:
Har lämnat en psykopat som jag har två barn med. Känner igen mig i allt du skriver! Känslan av maktlöshet och föraktet för sig själv. Att man försatt sig och barnen i en sån sits.
Bra att du tänker agera och dra! Gör det för det kommer aldrig bli bättre. Lämna en psykopat är inte lätt men det är f-n så mycket bättre än att leva med en! Ständigt sköta sig, tassa på tå..,
Skicka mig gärna pm om du vill veta hur jag gjorde eller bara skriva av dig till någon som varit där du är nu.
Kram
-
Hade det varit min dotter som gick igenom detta hade jag gjort allt i min makt för att han skulle försvinna ur hennes liv! Usch tycker verkligen det är så hemskt att hon ska behöva se oss på det här sättet! Jag ska försöka hitta styrkan att kunna vara ärlig mot min mamma! Skäms något fruktansvärt men jag märker att det också är för att jag tvivlar på mig själv att det kanske ändå är jag som är felet :( han brukar säga att det är mitt fel att han är spm han är. Att jag gjort honom så och att jag är en elak människa som förtjänar det jag får. Usch det är så sjukt hur hjärntvättad man kan bli! Tack för alla stöttande svar! Jag har svårt att svara ibland då han ständigt snokar igenom min mobil.todo nada skrev 2015-07-17 00:14:42 följande:
Du är inte korkad, om du bara visste hur många som varit där du är nu. Det har ingenting med varken dumhet eller att man är en "svag" människa att göra, du har råkat ut för en person som är sjuk.
Det syns inte utanpå, men han är sjuk och det han gör mot dig är fel på alla sätt.
För mig blev det lättare att lämna när jag verkligen insåg att "jag kan inte tvinga en sjuk människa att söka hjälp".
Risken att han inser vad han gör mot dig är nog obefintlig näst intill tyvärr..
Men det hårdaste av allt, era barn kommer tro att det är sådär en relation ska se ut...
Det är nog dags att du öppnar dig för din mamma och berättar som det är.
Om det var ditt barn som befann sig i din sitts hade du väl viljat veta och kunna hjälpa?
Snälla du..
Spräng sönder fasaden, och släpp in din mamma så hon kan få hjälpa dig tillbaka till ett värdigt liv...